Myanmar Juntan såg ut att kunna falla, sedan vände det igen.
Fram till helt nyligen såg det ut som ett samlat, väpnat motstånd mot den militärjunta som grep makten i en kupp i Myanmar i februari 2021 var på väg att vinna. Unga studenter och andra demokratiaktivister, som allierat sig med redan existerande etniska rebellarméer, drev ut juntans styrkor från främst de norra delarna av landet.
Offensiven döptes till ”Operation 1027” efter dagen då det började, den 27 oktober 2023.
Men nu, två år senare, är motståndet på defensiven och retirerar från by efter by, stad efter stad. Och även om motståndet var verkligt står det nu klart att det även legat kinesiska manipulationer bakom de tvära svängningarna i de senaste faserna av Myanmars inbördeskrig.
Demonstrationer efter kupp
Val hade hållits i november 2020 och resultatet blev en andra jordskredsseger för the National League for Democracy (NLD), ett party som leddes av Aung San Suu Kyi, mottagare av Nobels fredspris 1991. Militären, alltid landets starkaste institution, hade motvilligt accepterat resultatet av det tidigare valet 2015 och bildandet av en i huvudsak civil regering ledd av Aung San Suu Kyi. Men ytterligare en seger för NLD blev mer än vad militären kunde finna sig i. Den 1 februari 2021 rullade tanksen in i huvudstaden Naypyitaw, Myanmars kommersiella centrum Yangon och andra viktiga städer. Aung San Suu Kyi och andra folkvalda ledare sattes i fängelse och överbefälhavaren, general Min Aung Hlaing, bildade den junta som styrt landet sedan dess.
Folk drog ut på gatorna för att demonstrera mot maktövertagandet — och militären svarade på samma sätt som den alltid gjort mot protester. Flera hundra demonstranter sköts ihjäl och tusentals greps och kastades i fängelse, där tortyr tillhör vardagen. Det var då aktivister tog sin tillflykt i de etniska rebellernas traditionella områden. De ville med vapen i hand strida mot juntan i Naypyitaw. Och det blev ett blodigt krig. Myanmars flygvapen, den starkaste vapengrenen, sattes in och bombade urskillningslöst områden som militären inte kunde nå på marknivå. Tusentals människor, de flesta civila, dödades och hundratusentals drevs på flykt i en konflikt som inte fått tillnärmelsevis samma uppmärksamhet internationellt som krigen i Ukraina och Gaza.
Men sen kom vändningen.
Militären fick övertaget igen
Rebellerna fick vapen och ammunition från the United Wa State Army (UWSA), en armé bland wafolket i nordöst som står Kina nära och dessutom har ett stilleståndsavtal med Myanmars armé. Framgångarna lät inte vänta på sig. Rebellerna, och även många utländska bedömare, trodde på seger.
Då kom nästa svängning. I augusti i år meddelade UWSA att de inte längre kan förse den väpnade oppositionen med vapen, logistik, ekonomiskt och annat stöd.
Då började reträtten. Myanmars militär fick övertaget.
Det är nu uppenbart att Kina hela tiden spelat en cynisk roll i den här utvecklingen. Redan i ett tidigt skede hade de kinesiska myndigheterna vänt sig till Myanmars militär för att få bukt med de många onlinebedrägerier som styrdes från fristäder i gränsområdena. Miljarder strömmade ut ur Kina och försvann i hemliga bankkonton.
Men Myanmars styrande generaler var måttligt intresserade av att göra något åt detta. En av anledningarna kan ha varit att bedrägerierna skedde under beskydd av lokala miliser som stod militären nära. Enligt välinformerade lokala källor tog kineserna då kontakt med UWSA:s ledare — och bad dem att förse motståndsrörelserna med allt de behövde. Resultatet blev lyckat. Motståndsrörelserna slog till mot centrum for onlinebedrägerierna. De krossades och de som överlevde tog sin tillflykt till liknande centrum nära gränsen till Thailand i söder.
Gränshandeln upphörde
Men motståndsrörelserna blev lite väl framgångsrika. Lashio, den största staden i nordöst och ett viktigt centrum för handeln med Kina, erövrades i augusti förra året. Därefter föll Hsipaw och Kyaukme, två viktiga städer utefter handelsleden från Kina till Mandalay i centrala Myanmar. Gränshandeln så gott som upphörde, och det tjänade inte Kinas intressen. Dessutom har onlinebedrägerierna i stort sett upphört från den delen av Myanmar. Kineserna började också närma sig juntan och i september bjöds Min Aung Hlaing in till Kina där han togs emot av president Xi Jinping.
Att Kina agerat genom UWSA har sig naturliga förklaring. På sextio- och sjuttiotalen gav Kina omfattande stöd till Myanmars dåvarande kommunistpartis upprorsarmé. Den tog över stora delar av gränsområdena, inklusive de berg där wafolket bor. Tusentals män och kvinnor från wafolkets rekryterades till den kommunistiska armén, men efter att den gamle kinesiske ledaren Mao Zedongs dött 1976 och den mer pragmatiske och ekonomiorienterade Deng Xiaoping tagit över ändrades Beijings utrikespolitik. Nu ville man exportera konsumtionsvaror, inte revolution.
Samtidigt var wafolket trötta på att vara kanonmat för Myanmars kommunistparti. Ett myteri bröt ut 1989, de gamla ledarna — alla från centrala Myanmar — drevs ut och hamnade i landsflykt i Kina, där de togs emot och fick pension. Kommunistpartiets armé bröts upp i fyra regionala, etniska arméer som i sin tur slöt avtal med Myanmars militär. De fick behålla kontrollen över sina respektive områden i utbyte mot vapenvila.
Kina fick lojal bundsförvant
Kineserna roll i myteriet har aldrig kunnat fastställas, men det som hände tjänade uppenbarligen Beijings långsiktiga intressen. Och Kina hade redan ett starkt fäste inne i landet genom de nära kontakterna med Myanmars kommunistparti, inklusive flera kommendanter som kom från wafolket. UWSA föddes och blev med tiden starkare och bättre utrustat än det tidigare kommunistpartiets armé någonsin varit. Kineserna fick en ny, lojal bundsförvant inne i Myanmar som i dagens läge kan användas vid förhandlingar såväl som påtryckningar. Och Kinas långsiktiga mål är vad som officiellt kallas the China-Myanmar Economic Corridor (CMEC). Myanmar är Kinas inkörsport till den Indiska oceanen för handel och geostrategiskt inflytande. Genom CMEC kan Kina undvika det omtvistade Sydkinesiska havet och det trånga Malackasundet.
Hur det kommer att gå med motståndet är en öppen fråga. Initiativet ligger nu i juntans händer och där har man inte dragit sig för använda sig av brutala metoder. I första veckan i oktober bombades en rent civil folksamling i Sagaingprovinsen. Man hade träffats för en buddhistisk högtid när bomberna föll. Minst tjugo personer, av vilka flera var barn, dödades och ännu fler skadades. Hela städer i norr och i öster har också bombats med förödande konsekvenser.
Fuskval planeras
För att få åtminstone någon form av internationell legitimitet planerar juntan nu all hålla allmänna val i de delar av landet den kontrollerar, och NLD har redan avskrivits tillsammans med andra prodemokratiska partier.
Det kommer att bli ett fuskval där militärens eget parti, the Union Solidarity and Development Party, är säkra på att segra och vilda en ”civil” regering bestående av militärer som bytt ut uniformerna mot något mer passande. Västvärlden kommer säkert att avvisa det hela som en bluff. Men länder i Asien, inte bara Kina utan även rivalen Indien, som vill balansera det kinesiska inflytandet, kommer med all säkerhet att säga att det är bättre än ingenting. Därtill kommer Myanmars nio allierade i Asean, the Association of Southeast Asian Nations, ett regionalt block som alltid anpassat sig efter vad de ser som den faktiska situationen.
Förlorarna blir inte bara den demokratiska motståndsrörelsen, utan framförallt landets civilbefolkning som kan vänta sig åratal av militärt förtryck och allt vad det innebär av död, förtvivlan och flykt från sina hem.
Bertil Lintner
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
