Marie Nilsson är IF Metalls förbundsordförande.

Facket På torsdag inleds IF Metalls sjätte ordinarie kongress i Örebro. Pension och arbetstidsförkortning sticker ut som några av de viktigaste frågorna bland medlemmarna.

300 ombud, som valts av medlemmar på arbetsplatser runt om i Sverige, ska besluta om IF Metalls mål och inriktning framåt. Kongressen är förbundets högsta beslutande organ och hålls vart tredje år.

Två tydliga prioriteringar

När det gäller inriktningen för kommande kongressperiod beskriver Marie Nilsson hur höga ambitioner ibland har gjort det svårt att prioritera bland många och viktiga frågor. Om förbundsstyrelsen får som de vill kommer nuvarande handlingslinjer därför ersättas med två tydliga prioriteringar som ska styra verksamheten. 

– Det handlar om att organisera medlemmar och teckna avtal. Det är det som är våra två viktigaste uppgifter. För att vi ska kunna åstadkomma bra villkor för våra medlemmar måste vi vara många. Det kan tyckas banalt och självklart. Men ibland behöver man påminna sig om att det är därför vi finns.

Den största delen av kongressen ägnas åt att behandla de motioner som kommit in. Totalt rör det sig om 295 motioner som handlar om frågor som är viktiga för IF Metalls medlemmar, till exempel arbetsmiljö, jämställdhet, pensionen och den industriella utvecklingen. Kongressen behandlar generellt breda frågor medan avtalsspecifika frågor tas upp i avtalsråden.

Pensionen viktig fråga

Just pensionsfrågan har tagits upp i fler motioner inför årets kongress jämfört med tidigare. Efter förra kongressen tillsattes även en pensionsutredning som nyligen blivit klar. Utredningen innehåller flera reformförslag för ett pensionssystem som ska ge mer i plånboken för Metalls medlemmar.

– Pensionssystemet vi har nu har vi haft i 30 år. Det har visat sig att vi inte betalar in tillräckligt mycket för att pensionärer ska få den andelen som var sagt från början. Det finns en ganska stor oro om pensionen ska räcka när man själv blir pensionär, säger Marie Nilsson.

En annan betydande faktor är den förhöjda riktåldern, menar hon. 

– Vi har grupper inom framför allt LO-yrken som inte riktigt pallar med. Då måste vi se till att vi har ett system som tar hand om det. I första hand måste man göra större insatser i arbetsmiljöarbetet. Arbetsplatser ska inte vara av den arten att man blir utsliten i förtid eller utsliten överhuvudtaget.

Ytterligare en viktig fråga för medlemmarna är den om arbetstidsförkortning. Det är inget som sticker ut inför årets kongress, enligt Marie Nilsson. Hon framhåller att förbundet alltid har med någon form av arbetstidsförkortning när man riksavtalsförhandlar, det kan handla om timbanker eller om mer avsättningar till att gå i delpension i arbetslivets slut.

– Det är klart att alla vill ha kortare arbetstid, men vi tycker att det är viktigt att parterna håller i den frågan. Och om vi vill att alla ska få ta del av förkortad arbetstid så är det kanske inte heller veckoarbetstidsmåttet som är det mest optimala, fortsätter hon.

För strategin framåt avvaktar man LO:s arbetstidsutredning.

Förbundets framtid

På kongressen ska det också röstas om vilka som ska leda förbundet. I snart åtta år har Marie Nilsson varit förbundsordförande och hon ställer sig till fortsatt förfogande.

Inför framtiden finns flera utmaningar, som Marie Nilsson ser det. Bland annat att förbundet inte orkar lyfta i medlemstal. Däremot ökar tjänstemännen i organisationsgrad.

– Vi måste inse att det inte bara är LO-kollektivet som själva kan bestämma saker och ting. Jag tror att vi behöver mer samverkan och samarbete.

Med en grön omställning som saktar ner, lågkonjunktur och allmän pessimism finns också en oro över förutsättningarna för medlemmarnas industriarbeten framöver. 

– Vi behöver nya investeringar i Sverige som säkerställer våra jobb och skapar nya, säger Marie Nilsson.