Bild: Skärmdump från dn.se
Bild: Skärmdump från dn.se

INTERVJU. DN Söndags okritiska porträtt av finansminister Anders Borg får nu kritik av medieforskaren Lars Nord. ”När jag läste DN:s personporträtt tänkte jag på gamla Månadsjournalen”, säger han.

DN Söndags porträtt av finansminister Anders Borg ifrågasätts, förlöjligas och anklagas för att vara såväl okritiskt som hyllande. Sajten ”Mediebruset” påpekar att DN:s reporter knappt ställer en enda kritisk fråga till Sveriges näst mäktigaste politiker, trots att tidningens erfarna reporter Ulrika By fick totalt runt 80 minuters intervjutid med Anders Borg.

Däremot kryllar det av komplimanger i DN:s text. Anders Borg sägs ”ha en sällsynt förmåga att ta sig igenom stora mängder text på kort tid och dessutom göra en analys av materialet”. Det slås fast att finansministern ”för sin kapacitet och kunnighet [både är] djupt respekterad och fruktad”.

”Hans blick är fast” och Borg ”går lite som en cowboy”.

Dessutom beskrivs Anders Borg ”som en person som fortfarande sticker ut, inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor”.

Det mest negativa som sägs om ”Europas bästa finansminister” i DN:s porträtt är att han ibland kan bli arg, ”att han inte riktigt står ut med dem som inte fattar lika snabbt som han själv”.

Inte första gången
Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall, tycker att tidningens porträtt på Anders Borg ligger i linje med andra politiska reportage som DN Söndag har publicerat under året.
– Ett exempel är personteckningen av Thomas Bodström tidigare i höstas, som var ett rent idolporträtt. Intervjun med Anders Borg var ju efter samma linjer, säger Lars Nord till Dagens Arena.

Varför skriver man den här typen av okritiska texter?
– Det finns förstås en tanke bakom det på redaktionen. Det ska vara välkammat, trevlig söndagsläsning. Jag utgår från att DN känner sina läsare. Man vill kanske inte ha de tuffaste, kritiska granskningarna till söndagsfrukosten.

Representerar den här sortens mer okritiska beskrivningar av makthavare något nytt i svensk media?
– När jag läste DN:s personporträtt tänkte jag på gamla Månadsjournalen. De hade ju den här typen av personliga politikerporträtt, som inte var särskilt kritiska. Jag är kanske lite gammalmodig, men jag förväntade mig mer av Sveriges största morgontidning, DN.

Så det nya är inte att politiker skildras på det här sättet, utan att de sker i mer ”seriösa” tidningar som DN?
– Det kanske man kan säga. DN har ”månadsjournaliserats”.

Kommer vi att få se fler trevliga, okritiska politikerporträtt i DN Söndag framöver?
– Det tror jag. Från politikernas synvinkel är detta förstås fantastiskt. Att få tre, fyra sidor ägnade åt en, där man inte främst framställs som ansvarig för en viss politik. Det har ett stort, stort värde för politikerna.