Feminismen blir Jan Björklund räddning när hans parti tappat greppet om skolan. Men det är en feminism som bygger på ökade klyftor.

“Liberaler har tagit feministiska initiativ i mer än hundra år. Och vi tänker fortsätta göra det!” Ingen älskar Gudrun Schyman mer än Folkpartiets Jan Björklund. När han talar i Almedalen blir det en lång exposé över de vinningar Folkpartiet bidragit till inom jämställdheten det gångna århundradet.

Sedan Jan Björklunds inträde på den politiska scenen har Folkpartiet omvandlats till ett enfrågeparti. Skolan var länge den fråga som bar Folkpartiet framåt. Men med sjunkande skolresultat, missnöjda lärare och förbannade föräldrar har den ensidiga fokusen på skolan blivit en belastning.

Nu kan Björklund tacka Gudrun Schyman för att en tidigare folkpartistisk hjärtefråga fått ny glöd. Under talet mutar Folkpartiet in området som det givna borgerliga feministiska alternativet. Det är en “feminism utan socialism” och han har publiken med sig.

Men när Björklund ska göra den folkpartistiska feminismen av dagens datum konkret blir det minst lika mycket ett brandtal för ökade löneskillnader. Han får också problem med att få det att gå ihop.

En lång och krånglig förklaring av dagens förslag om karriärstjänster i förskolan och vården följer. Medan Björklund tappar bort publiken vevar han på om att (röda) politiker har svårt att förklara ökade löneskillnader i det offentliga – förstås utan att låtsas om att det är i friskolorna som lönerna har halkat efter.

Nu spelar det förmodligen mindre roll för Björklund att hans feminism ratar hårt arbetande kvinnor i hemtjänsten eller rasifierade kvinnor som diskrimineras på arbetsmarknaden. Talet är inte till för rödgröna väljare. Vad folkpartiledaren vill åstadkomma är ny energi hos de sargade alliansföreträdarna. På den punkten lyckas han också bättre än vad statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde i torsdags.

Publiken vill aldrig sluta applådera när han skriker – ja skriker – om rödgröntrosa KAOS och allt som alliansen åstadkommit de gångna åtta åren. I Björklunds värld finns nämligen bara välfungerande skolor, en sjukvård i perfekt form och sänkta skatter som alla tjänat på. De närvarande folkpartisterna blir förmodligen rätt glada över att slippa verkligheten en stund.

Feminismen blir sannolikt Jan Björklunds räddning detta valår. Det är inte en helt dum strategi inför valet – Folkpartiet är i akut behov av att hitta en ny profilfråga. Men det är samtidigt en feminism som utesluter alla dem som jämställdheten borde brinna allra mest för.