arbetsmarknad Olika regeringar har genom åren formulerat mål om sysselsättning och arbetslöshet på olika sätt. I en ny rapport för ESO går Lars Calmfors igenom för- och nackdelar med olika mått, och föreslår nya sätt att formulera sysselsättningsmål.
Nivå på arbetslöshet, sysselsättningsgrad och nu senast: EU:s lägsta arbetslöshet. Det här är exempel på mål som regeringar under de senaste decennierna har formulerat för arbetsmarknadspolitiken. I en ny rapport för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) går Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, igenom olika regeringars mål vad gäller arbetslöshet och hur de har fungerat omvandlade till politik.
En av frågorna som rapporten försöker besvara är om sysselsättningsmålen bör vara kvantitativa eller mer allmänt hållna. Lars Calmfors kommer fram till att kvantitativa och enkelt formulerade mål är att föredra, då de skapar incitament för en ansvarsfull politik, kan utvärderas och ger effekter för regeringen om de inte uppnås. Att som den tidigare Löfven-regeringen sätta upp som mål att nå EU:s lägsta arbetslöshet är däremot inte att rekommendera, menar han.
– Det är svårt eftersom hur det går beror ju inte bara på vår politik. Vår situation blir inte värre eller bättre beroende på hur det ser ut i andra länder, sa Lars Calmfors, under ett seminarium på onsdagen där rapporten diskuterades.
Olika sätt att formulera mål för arbetsmarknadspolitiken har olika baksidor. Att ha en låg arbetslöshet som mål kan få som effekt att arbetslösa ”döljs” genom inskrivning i olika program eller omfattande förtidspensioneringar, som under Göran Perssons regering, sa Lars Calmfors. Att å andra sidan ha som mål att minska bidragsberoendet behöver inte påverka sysselsättningen, menar han. Under alliansregeringen 2006–08 minskade antalet bidragsberoende till följd av stramare regler för att kvalificera sig, men utan att sysselsättningen ökade på motsvarande sätt.
Fördelen, enligt Calmfors, med att mäta sysselsättningsgrad är att det är svårare att manipulera än ett arbetslöshetsmål – även om det finns en risk att ett sådant mål leder till en överanvändning av dyra arbetsmarknadsstöd. Hans största kritik handlar om hur man i dag mäter sysselsättning, nämligen genom att en person arbetar minst en timme under den undersökta veckan.
Calmfors förslag för en framtida arbetsmarknadspolitik är att mäta två faktorer: dels sysselsättningsgraden för personer 20–68 år i befolkningen (vilket innebär en högre startålder för mätningar än i dag, men också en högre slutålder då pensionsåldern höjts), och dels att mäta antalet arbetade timmar per person.
Vikten av att mäta antalet timmar per person förklarade Lars Calmfors så här:
– Effekten blir olik beroende på vilka det är som arbetar mer. Är det en sjukskriven eller arbetslös som får jobb? Eller en korttidspermitterad som går upp i tid? Är det en deltidsarbetande sjuksköterska som beordras jobba fler timmar?
Dessutom föreslår han att följa utvecklingen för två delmål: långtidsarbetslösheten och skillnaden i arbetade timmar mellan inrikes och utrikes födda.
– Under konjunkturuppgången minskade gapet mellan de här grupperna på arbetsmarknaden, men nu kan man befara att det ökar igen. De branscher där utrikes födda jobbar har drabbats mer under coronakrisen, sa Lars Calmfors.
Att sätta upp ett sysselsättningsmål är inte något som bör ske mitt under pandemin, anser han, eftersom det är ett osäkert läge att bedöma framtiden och för att det kan finnas smittskyddsskäl till att hålla vissa verksamheter stängda som annars skulle kunna gynna sysselsättningen. När pandemin ligger bakom oss blir det troligen mycket fokus på de offentliga finanserna och att vända ett underskott och ökad statsskuld:
– Då tror jag att sysselsättningspolitiska mål för den faktiska utvecklingen kan vara en bra idé för att balansera offentligfinansiella mål, så att man inte stramar åt för mycket, sa Lars Calmfors.
Maria Hemström Hemmingsson, generaldirektör för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), ansåg däremot inte att det finns anledning att vänta med att sätta upp ett sysselsättningspolitiskt mål.
– Att tydliggöra ett strukturellt sysselsättningsmål för var vi vill befinna oss om 5-10 år tror jag är avgörande nu när vi nu ska fatta måna viktiga beslut. Det handlar också om att politiken som förs kan utvärderas gentemot de beslut som fattats, sa Maria Hemström Hemmingson.
Liksom Calmfors anser hon att arbetsmåttet för att mäta sysselsättning är alldeles för lågt satt. Eftersom arbetsgivare nu rapporterar uppgifter om arbetade timmar per person till Skatteverket, kan man använda sig av dem. Frågan blir då var man ska dra gränsen för sysselsättningsgrad, och hur man ska mäta arbetstid för egenföretagare som inte rapporterar in timmar.
– Vi måste veta om få arbetade timmar beror på att högutbildade arbetar få timmar – eller att utrikes födda och unga inte jobbar mycket, sa Maria Hemström Hemmingson.
Roger Mörtvik (S), statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, sa sig vara kluven till att mäta antal arbetade timmar per person.
– Det vore intressant och bra, även om man stöter på komplikationer utifrån att det kanske finns de som har helt andra ambitioner med hur de jobbar. Det är olyckligt att mäta utifrån befolkningen eftersom vi har stora demografiska fluktuationer: hur många som är unga eller gamla varierar och gör det svårt att jämföra, sa Roger Mörtvik.
Han betonade också vikten av människors välbefinnande, som inte bara är kopplat till att ha ett arbete och nå högre sysselsättning.
– Vi vet att en generös a-kassa kanske leder till mindre jobbsökande och längre tider i arbetslöshet – men också till ökad trygghet och bättre matchning på arbetsmarknaden. De delarna måste vägas mot varandra. Från politiskt håll måste man bestämma: är välfärdsförlusterna värda att ta för att uppnå effektivitet på arbetsmarknaden? sa Robert Mörtvik.
Han invände också mot förslaget om nya mätmetoder för sysselsättning, eftersom svensk statistik måste vara jämförbar i ett internationellt sammanhang. Även om vi inte anser det är viktigt att mäta 16–17-åringars arbetskraftsdeltagande så ser man annorlunda på det i andra länder.
– Om vi inför de metoder som föreslås i rapporten skulle vi behöva två olika sätt att mäta sysselsättning, vilken man kanske kan tänka sig: ett för inhemska politiska mål, men vi behöver fortsätta redovisa siffror för exempelvis OECD på samma sätt som vi gör nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
