Svenskarna har aldrig varit så höger som nu. Moderaterna plockade väljare från Socialdemokraterna och soffan. Så avgjordes riksdagsvalet 2010.

Statistiska centralbyrån (SCB) har sedan 1950-talet publicerat valundersökningar. I en tid då allt fler aktörer, allt snabbare, blandar sig i analyserandet av väljaropinionen, borgar SCB:s analyser för hög kvalitet. I dag, 15 månader senare, presenteras rapporten ”Åttapartivalet 2010” om fjolårets riksdagsval.

Varför gick det som det gick? Rapportförfattarna och tillika professorerna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet har identifierat ett par huvudorsaker.

Bland väljarna har den grupp som själva identifierar sig som ”höger” på den politiska höger-vänsterskalan aldrig varit så stor som nu. Socialdemokraterna upprepade 2010 det stora väljartapp till Moderaterna som inträffade 2006. Samtidigt lockade Moderaterna en stor andel av dem som 2006 röstade blankt eller inte röstade alls.

När det gäller väljare som bytte från det rödgröna blocket till det borgerliga framträder ekonomin, jobben och skatterna som de viktigaste frågorna. Regeringen, och i synnerhet Moderaterna, lockade fler väljare bland högutbildade tjänstemän i storstäder och bland medelinkomsttagare (en numerärt stor grupp i Sverige).

När avgjordes då valet? Andelen väljare som uppger att de bestämde sig för vad de skulle rösta på under valrörelsens sista vecka sjönk 2010. De borgerliga partierna hade opinionsmässig medvind hela vägen från augusti, och valrörelsen i medierna kom mer att handla om spekulationer om det parlamentariska läget efter valdagen.

Holmberg och Oscarsson pekar på tre möjliga orsaker till att det egentligen inte var någon match i valrörelsens slutskede: Finanskrisen, det rödgröna samarbetet, samt det rödgröna budgetutspelet våren 2010. Väljarna belönade regeringen för sin hantering av krisen, samtidigt som det rödgröna samarbetet inte drog röster. Snarare tvärtom.

Den rödgröna budgetmotionen fick ett ljumt mottagande bland väljarna, samtidigt som finanskrisen fick ny fart, vilket gav regeringspartierna mer utrymme i en fråga de tjänade på att synas i. Budgetmotionen lyfte in ekonomin, jobben och skatterna i debatten, något de rödgröna förlorade på. Debatten om sjukförsäkringarna under den sista veckan i valrörelsen tycks ha gynnat de rödgröna, men i för liten utsträckning för att bryta den borgerliga valvinden.

Holmberg och Oscarsson påpekar att valrörelsen 2010 dessutom saknade en så kallad ”faktor X”. Det vill säga, under valrörelsen hände inget uppseendeväckande som fick opinionen att svänga åt det ena eller andra hållet.

Det finns en hel del matnyttig information för den specialintresserade i rapporten. En rubrik som ”Socialdemokraterna väckte oro och Moderaterna hopp” är ett exempel. Ett annat är att Holmberg och Oscarsson hävdar att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna utan taktikröster hade hamnat farligt nära, eller under, fyraprocentspärren. Vi lär få anledning att återkomma till rapporten ”Åttapartivalet 2010” i framtiden.