Marcus Larsson och Anna Olskog. Foton: Stefan Jensen/Sven Jansson.

Skola Trots att man inte nådde någon överenskommelse om reglerad undervisningstid gick Sveriges Lärare med på ett nytt kollektivavtal. Kritiker menar att facket borde tagit till strejkvapnet i stället.

Det har varit tuffa förhandlingar mellan SKR och Sveriges Lärare om ett nytt kollektivavtal. Facket sa nej två gånger till arbetsgivarnas slutbud och medlare fick kopplas in. På tisdagskvällen gick Sveriges Lärare till slut med på medlarnas bud och ett nytt kollektivavtal tecknades.

Den stora tvistefrågan har varit regleringar av lärares tid till för- och efterarbete av undervisningen, samt ett maxtak för antalet undervisningstimmar. En statlig utredning lade nyligen fram förslag på att en timmes undervisning ska innebära en timmes för- och efterarbete. Sveriges Lärare menar att deras krav låg i linje med utredningens förslag, men arbetsgivarna – som uttryckt sig kritiskt mot utredningens förslag – sa nej till det då man vill invänta regeringens nästa steg i frågan.

Anna Olskog, förbundsordförande för Sveriges Lärare, säger till Dagens Arena att hon inte är nöjd med avtalet. Men hon påpekar att parterna i avtalet förbinder sig att fortsätta förhandlingarna när det står klart hur regeringen kommer att gå vidare med utredningen.

– Vi hade velat nå längre än var vi landade. Men det här är början på fortsättningen. Vi släpper inte kravet om att reglera lärarnas undervisningstid, varken genom avtal eller lagstiftning, säger Anna Olskog.

”Stort misstag”

Men det finns ett missnöje bland lärare mot att facket inte tog till strejkvapnet. Aron Ihse Seward, nyexaminerad lärare och tidigare ordförande för Sveriges Lärarstudenter i Malmö, menar att det är ett stort misstag från fackets sida.

– Innan man vet vilken väg regeringen vill gå är det dumt att ge upp striden. Om regeringen nu inte går vidare med förslaget har man missat chansen att påverka politiken. Det hade kunnat bli en debatt som plockats upp av riksmedia. Nu har vi inget verktyg att sätta emot med, mer än att be snällt och fortsätta skriva debattartiklar. Vi hade en chans att ställa saker mot sin spets och tvinga politiker att bekänna färg, säger Aron Ihse Seward.

Enligt statistik från Arbetsmiljöverket (2022) är grund- och förskollärare samt fritidspedagoger de yrkesgrupper med störst andel arbetsbesvär och olyckor. Myndigheten menar att den vanligaste orsaken till hälsobesvär är för hög arbetsbelastning. Även den statliga utredningen framhåller att 45 procent av högstadielärarna är ganska eller mycket stressade, och att arbetsmiljön är den viktigaste orsaken till att man lämnar yrket.

– Avtalsrörelsen handlade inte om att lärarna ville ha mer löneökning än andra, eller om att minska arbetstiden som andra fackförbund drivit. Det handlade bara om att den arbetstid man har inte ska organiseras på ett sätt så att lärare blir sjuka, säger Marcus Larsson, lärare och skoldebattör.

Dörren stängd

Precis som Aron Ihse Seward menar Marcus Larsson att strejk hade kunnat sätta press på arbetsgivare och politiker.

– Det hade blivit en nationell nyhet, att lärare ska strejka. Det skulle fått en hel del människor som inte orkat eller velat sätta sig in i lärarnas situation att tvingas möta förklaringen till varför man strejkar. Lärarna hade haft ett antal veckor på sig att prata med människor och journalister. Nu spelade man inte ut de kort man hade och den öppningen har gått förlorad, säger Marcus Larsson.

Han påpekar att nästa gång facket kan ta till strid är 2027. Även om parterna förbundit sig till att man ska fortsätta förhandla råder fredsplikt de kommande två åren. Och Marcus Larsson tror inte att politikerna vid det läget, med 3,5 år kvar till nästa val, kommer att vilja ta kostsamma och jobbiga beslut.

Nått vägs ände

Anna Olskog säger att hon förstår och delar frustrationen bland kritikerna.

– Frustrationen är också ett svar på den slitsamma verklighet vi lärare befinner oss i. Man har nått vägs ände. Våra medlemmar vill se en förändring och sätter hoppet till att få till det via avtal. Men det var inte möjligt att komma längre den här gången.

Men varför tog man inte till strejkvapnet?

– De här kloka personerna i avtalsdelegationen gjorde bedömningen att det inte skulle leda till det vi vill åstadkomma. Det hade också kunnat öka och underblåsa spänningar i regeringen och regeringsunderlaget. Man bedömde att det i dagsläget inte är rätt tillfälle att göra det. Om två år är det dags igen, Det är inte uteslutet att vi strejkar då men det är inget vi kan bestämma nu, säger Anna Olskog.