Bild: Maria Georgieva

Alliansledarna samlas på måndagen i Annie Lööfs mammas och pappas hem i Maramö för att enligt Lööf formera ”Alliansen två komma noll” eftersom ”det gemensamma projektet tappat fart” och ”glöden har falnat”, enligt centerledarens egen definition.

Mamma och pappa är tillfälligt utkörda ur sitt hus men Annie Lööf har knappast ”FF” ändå. Allianspappa Fredrik Reinfeldt brukar vara den som, likt familjens patriark, tar besluten i alliansen och precis som att det var han som, trots att småbrorsorna Björklund och Hägglund uttryckte sur skepsis, bestämde att hela familjen skulle tacka ja till Maramö-träffen är det han som definierat vad den ska handla om.

Det är bara läsa innantill i hans öppna brev och stämma av mot slutresultatet. Vad av det Reinfeldt begär blir till gemensamma besked och vad lyckas småttingarna kämpa in? Vad uteblir helt?

Fredrik Reinfeldt har deklarerat att alliansen ska hålla samman, att det ska komma ett gemensamt manifest och att en kommitté ska ansvara för alliansens gemensamma valkampanj. De andra partiledarna har skruvat på sig inför gemensamt manifest men chansen att de förmår gå emot sin statsminister är liten.

Reinfeldt har också pekat ut följande problemområden:

För många är arbetslösa. Kunskapsinnehållet i skolan är för lågt. Resultaten är för dåliga. Föräldrarnas utbildningsnivå spelar en växande roll för elevernas resultat. Psykisk och fysisk ohälsa bland unga killar och tjejer är ett stort problem som behöver angripas. För få brott klaras upp. Det tar för lång tid att klara upp dem. Klimatförändringarna finns kvar, än mer alarmerande än tidigare.

Det är Reinfeldts egen sammanfattning och det är förutom god självkritik också en ofrivillig sågning av delar av alliansens politik. Man har ju angripit alla dessa områden Reinfeldt anger, men misslyckats. Man har underlevererat.

”Det saknades reformtempo. Det saknades reformiver.” Så beskrev Annie Lööf känslan hon fick när hon blev partiledare och kom in i den inre allianskärnan. Också det  en allvarlig sågning av projektet Alliansen. Men hon stannade inte där utan fortsatte:
”Alliansen – vi måste mer ödmjukt ta oss an de samhällsproblem vi hittills inte lyckats med.”

Den ödmjukheten har vi inte sett mycket av, från vare sig Lööf eller någon av de andra partiledarna. Undantaget är möjligen detta öppna brev från Reinfeldt. När de lämnar Annie Lööfs mammas och pappas hem får vi se om de kommer ut med en ny glöd, ett nytt reformtempo och om de förmår angripa sina egna misslyckanden med denna nya energi. För just de samhällsproblem Reinfeldt beskriver behöver lösas, det räcker inte att säga att man är det enda regeringsalternativet, den enda vägen framåt, när alla kan se att det finns åtskilliga andra konstellationer som kan tänkas ta vid.