Hållbarhet AP-fonderna sköter sitt hållbarhetsarbete på ett rimligt sätt. Men de bör se över målen som rör social hållbarhet, det vill säga mål som rör mänskliga rättigheter, barns rättigheter och grundläggande rättigheter för arbetstagare, anser Riksrevisionen.
Riksrevisionen har undersökt hur de statliga AP-fonderna arbetar med hållbarhet när de förvaltar en stor del av svenskarnas pensionsmiljarder. I den nya rapporten har man även undersökt hur fonderna använder sin makt i egenskap av ägare av de bolag där pensionspengarna är investerade.
Granskningen visar att hållbarhetsarbetet är ”rimligt och ändamålsenligt”. Det betyder att fonderna tar hänsyn till, och arbetar med, hållbarhetsaspekter. Det gör de både när de placerar pengar, och när de agerar i egenskap av aktieägare.
– Vi bedömer att man uppfyller riksdagens krav på ett rimligt sätt, säger Per Franzén, projektledare för granskningen.
Ändå bör AP-fonderna och regeringen göra vissa förändringar för att ytterligare främja riksdagens mål om en hållbar utveckling, menar Riksrevisionen. Det handlar om att bli tydligare i sin redovisning av vad man gör inom hållbarhetsområdet. I synnerhet gäller det arbetet med ägarstyrning, det vill säga hur fonderna som aktieägare påverkar bolagen de äger andelar av, och vad som blir resultatet av det.
Dessutom bör alla AP-fonder se över sina mål som rör social hållbarhet, alltså arbetet med till exempel mänskliga rättigheter, barns rättigheter och grundläggande rättigheter för arbetstagare. Det är här inte alltid tydligt vad AP-fonderna vill uppnå inom området, skriver myndigheten.
Utredarnas bild är att AP-fonderna relativt sällan väljer bort investeringar på grund av etik- och hållbarhetsskäl. I stället prioriterar pensionsfonderna dialog med bolagen man äger aktier i, för att på så sätt uppnå förändringar.
”Det är dock svårt att följa upp både omfattning och resultat av dialogarbetet. Det är också en utmaning för AP-fonderna att identifiera och prioritera områden och bolag där de har störst möjlighet att påverka”, skriver rapportförfattarna.
– Ägarstyrningen är i någon mening en knapp resurs, förklarar Per Franzén.
– I vår rimlighetsbedömning tar vi hänsyn till organisationernas storlek och att fonderna har mellan 30 och drygt 60 anställda vardera. Det finns inte hur mycket resurser som helst att lägga ned på ägarstyrning, och då poängterar vi att kraften måste riktas in mot att göra den största nyttan och ge det största inflytandet, fortsätter han.
Han vill inte ge exempel på hur ett sådant förbättrat arbete skulle kunna se ut, eftersom fonderna utifrån de lagar som styr dem har stor frihet att lägga upp arbetet. På samma sätt resonerar han om Riksrevisionens rekommendationer om arbetet med den social hållbarheten. För även om AP-fondernas mål för social hållbarhet bör förtydligas, är själva utformningen en fråga för fonderna, menar han.
Hur gestaltar sig bristerna inom social hållbarhet?
– Fonderna har färre mål inom social hållbarhet och de är inte lika utvecklade som miljö- och klimatmålen. Det är i mångt och mycket en kommunikationsfråga. För vi ser att de arbetar med detta i sina styrdokument och inom deras eget etikråd.
När Riksrevisionen pratar om ändamålsenlighet, handlar det för dem om att bedöma om AP-fonderna ”integrerar hållbarhet i investeringar och ägarskap utan att göra avkall på den övergripande målsättningen om långsiktigt hög avkastning till största nytta för pensionssystemet”. Värdetillväxtmålet går alltså före hållbarhetsmålen.
Är syftet med rekommendationerna att hantera risker inom målet för en hög avkastning, eller handlar det om att höja etiken?
– Primärt handlar det om en tydligare kommunikation och transparens. Detta är viktigt för att riksdagen ska få möjlighet att se vad fonderna gör för arbete inom området.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
