Foto: Johan Dellbeck / Upplandsmuseet

Skola För varje elev som slutar i den kommunala skolan ökar genomsnittskostnaden per elev och därmed skolpengen, vilket ger friskolor ersättning med motsvarande belopp. Friskolorna får alltså både eleverna och höjda intäkter, skriver Linnea Lindquist. 

Jag bor i ett socioekonomiskt välmående område i Göteborg. Det område jag arbetar i är ett av våra särskilt utsatta områden. Det är två olika världar som binds ihop med spårvagnslinje nummer fyra. När jag kliver på spårvagnen på morgonen gör jag det i ett område där barnen i snitt har 5–7 år längre livslängd än barnen som bor i det område där jag kliver av spårvagnen. Det tar bara drygt 30 minuter att åka spårvagn från Krokslätt till Hammarkullen. För varje station efter att vi passerat centralstationen försämras barnens allmänhälsa, tandhälsa samt att deras genomsnittliga livslängd blir kortare. Segregationen blir inte tydligare än så.

I det område där jag bor är majoriteten av eleverna från hem där en eller båda föräldrarna har eftergymnasial utbildning. I Hammarkullen är det en minoritet av föräldrarna som har eftergymnasial utbildning. Olika världar som knyts ihop med spårvagnslinje nummer fyra. Av de tio skolor i Göteborg som har högst andel föräldrar med eftergymnasial utbildning är nio friskolor. Av de 20 skolor som har lägst andel nyanlända elever är 18 friskolor. Samtidigt som skolsegregationen skapar stora skillnader i resultat mellan skolor och skolor där elever från olika bakgrunder inte möts har vi ett finansieringssystem som snedfördelar resurser mellan kommunala och enskilda huvudmän. Det gör att de elever som behöver mest resurser har sämst förutsättningar att klara grundskolan med fullständiga betyg.

Björn Åstrands utredning “En mer likvärdig skola, minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” har debatterats flitigt sedan den lämnades över till utbildningsminister Anna Ekström förra året. Den sista november gick tiden för remissvar ut.

Ett av förslagen som debatterats flitigt är det som handlar om att införa differentierad skolpeng mellan kommunala och enskilda huvudmän. Nuvarande regelverk rörande skolpeng skapar röda siffror i kommunala budgetar. Bakom varje röd siffra finns elever som inte får den utbildning de har lagstadgad rätt till och medarbetare som inte får den arbetsmiljö de har rätt till.

Det utgår noll kronor i ersättning för de tomma skolplatserna.

Skolpengen regleras i skolförordningens kapitel 14 där det tydligt framgår att skolpengen ska vara lika mellan kommunala och enskilda huvudmän. Vi måste komma ihåg att även om skolpengen är lika så är den inte likvärdig. Kommunen ska räkna ut genomsnittskostnaden per elev i sin egen verksamhet och ersätta enskilda huvudmän med motsvarande belopp. Enskilda huvudmän ska ersättas per elev.

Problemet med skolpeng per elev är att vi finansierar en kollektiv aktivitet, undervisning i klass, med skolpeng per elev. Alla elever har skolplikt och alla kommuner har det som kallas för utbudsansvar. Det innebär att de har lagstadgad skyldighet att erbjuda skolplacering åt alla elever i kommunen och i alla geografiska områden i kommunen. Det ansvaret har inte friskolor, de kan sätta ett tak på hur många elever de ska ta in och de kan placera sin skola centralt i en kommun.

Utbudsansvaret får konsekvensen att kommunerna står med tomma skolplatser eftersom de måste ha beredskap för elever som flyttar in i kommunen, elever som byter skola samt att de måste ta emot elever om en friskola avvecklar sin verksamhet eller får tillståndet återkallat av Skolinspektionen. Kommunernas tomma skolplatser skapar underskott på tiotals miljoner i kommunerna eftersom det inte utgår någon ersättning för utbudsansvaret.

Under de senaste tre åren har jag läst majoriteten av alla kommunala skolbudgetar, delårsrapporter och budgetprognoser. Den gemensamma nämnaren för de kommuner där det finns koncerndrivna friskolor är de ekonomiska konsekvenser som enskilda huvudmäns etableringar ger upphov till. Konkurrensen om elever skapar underskott i kommunala skolor och därför bestämde jag mig i vintras för att ta reda på hur kommuner drabbas av enskilda huvudmäns etableringar genom att läsa alla kommunala skolbudgetar.

Under januari har jag därför läst 283 skolbudgetar och jag kommer läsa alla 290 i takt med att kommunerna fattar beslut om budget 2021. Av de budgetar jag läst hitintills är det drygt 95 % av kommunerna som fattat beslut om nedskärningar i skolverksamheten. Det är ytterligare drygt 2,5 % av kommunerna som skriver att effektiviseringar måste fortsätta, men utan att specificera hur och inom vilket verksamhetsområde det ska ske.

Sundsvalls kommun skriver i sin prognos att de kommer behöva ersätta friskolor med drygt 40 miljoner i år på grund av att de har underskott. Sundsvalls kommun ska skära ner cirka 150 miljoner inom utbildningsområdet mellan 2019–2022.

Trollhättans kommun skriver i budgeten att konsekvensen av skolpengens konstruktion blir att den kommunala elevpengen successivt urholkas.

I Skövde skriver man att skattekollektivet behöver betala ytterligare ca 2,5 miljoner till fristående skolor i kommunen om man inte budgeterar utifrån korrekta prognoser.

Solna kommun skriver att underskottet på 2,6 miljoner beror på ökad ersättning till friskolor.

I Upplands Väsby har Internationella Engelska Skolans etablering orsakat underskott för den kommunala Väsbyskolan på 5,8 miljoner.

I Huddinge kommun behöver man renovera några av sina skolor vilket kräver paviljonger under byggarbetet. Renoveringen av kommunens skolor får konsekvensen att lokalkostnaden ökar med 15 % per elev. Eftersom lokalkostnaden ingår skolpengens grundbelopp måste Huddinge kommun ersätta friskolorna i kommunen för den ökade lokalkostnaden som uppstår när de renoverar sina skolor. Friskolorna i Huddinge kommun behöver inte renovera sina skolor, men de får ersättning motsvarande den kostnad per elev kommunen har för sina renoveringar. Huddinge måste alltså betala sina renoveringar två gånger, först själva renoveringen och sedan ersättning till enskilda huvudmän för de ökade lokalkostnaderna.

Salems kommunala skolor har tappat drygt över hundra elever till Jensen i Botkyrka vilket får konsekvensen att de genomför stora nedskärningar inom elevhälsan.

Det som händer när elever börjar i friskolor är att intäkten, alltså den skolpeng eleven genererar försvinner från skolan men kostnaden kvarstår. När några elever per klass slutar minskar inte de fasta kostnaderna. Jag som rektor har samma lokal och lönekostnader oavsett om jag har 25 eller 21 elever i klasserna men intäkterna är avsevärt mycket lägre med 21 elever per klass istället för 25.

För varje elev som slutar i den kommunala skolan ökar genomsnittskostnaden per elev och därmed skolpengen och då måste kommunen ersätta friskolorna med motsvarande belopp. Friskolorna får alltså både eleverna – och intäkterna. Kvar står kommunen med samma kostnader.

Konkurrensen om elever handlar inte bara om lagstiftning och styrningsprinciper. Jag ser konsekvenserna av nuvarande regelverk i min vardag som rektor i ett särskilt utsatt område. Det handlar om elever som inte får den lästräning de behöver och elever som skulle behöva en vuxen bredvid sig för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

När den kommunala skolan underfinansieras får det konsekvensen att vi bryter mot skollagens krav att kompensera för elevernas olika förutsättningar. Var och en av oss behöver fundera på om det är rimligt att kommunerna som har cirka 85 procent av Sveriges elever har avsevärt sämre förutsättningar att bedriva skola i jämförelse med vad friskolor har.

Det är viktigt att vi efter drygt 20 år kommer tillrätta med skolpengssystemet som skapar en underfinansierad kommunal skola. Kommunernas utbudsansvar skapar underskott på tiotals miljoner varje år men det utgår noll kronor i ersättning för de tomma skolplatserna. Det är därför vi måste införa Björn Åstrands förslag om differentierad skolpeng.

 

***

Följ Dagens Arena på Facebook