
Politik Till dig som överväger att rösta på högern: fundera över vilket Sverige du vill se. Ett där alla hör hemma, eller ett där vissa ständigt måste bevisa sin svenskhet? Det skriver Ban Najar, socialdemokratisk politiker i Mölndal.
Sverigedemokraternas Ludvig Aspling sade den 14 juli till Ekot att partiet vill utvidga återvandringsbidraget till fler grupper, även svenska medborgare som avsäger sig sitt medborgarskap.
Frågan är om SD:s växande inflytande allt tydligare visar partiets faktiska samhällsvision och vad ett fortsatt högerstyre skulle innebära för medborgare som anses vara mindre självklara delar av Sverige.
Politisk riktning
Vad ska Ebba Busch säga till den 16-årige pojken med invandrarbakgrund som hon från Almedalsscenen uppmanade att bära den blågula landslagströjan med stolthet och försäkrade: ”Här är platsen där du kan skapa din framtid. Du är Sverige”.
Hur ska Simona Mohamsson förklara för den sjuåriga flicka hon själv en gång var att regeringen hon tillhör kommer med förslag som får barn att känna att deras framtid i Sverige är villkorad? Är barnens plats i landet beroende av deras föräldrars ursprung?
Som statsminister bär Ulf Kristersson ansvar för sina samarbetspartiers inflytande och den syn på svenskhet som allt oftare formuleras i etniska termer.
Oron handlar inte om en enskild formulering, utan om den politiska riktning den pekar mot.
Etnicitet i fokus
Sverigedemokraterna har rötter i högerextrema och rasistiska miljöer, där Bevara Sverige svenskt (BSS), bildat i slutet av 1970-talet, var en central del. 1986 bildades Sverigepartiet genom en sammanslagning av BSS och delar av Framstegspartiet. Efter interna konflikter upplöstes partiet, och 1988 bildades Sverigedemokraterna av personer från dessa miljöer. Även om partiet tar avstånd från sin historia, är den relevant när etnicitet åter förs in i migrationsdebatten.
Trots talet om ”öppen svenskhet” står etnicitet ofta i fokus. När Aspling säger att Sverige ”har alldeles för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen” handlar det inte bara om migration, utan om vilka som anses höra hemma här.
Om svenskhet börjar definieras genom etnicitet snarare än genom medborgarskap, demokratiska värderingar och gemensamt samhällsansvar, då är det inte längre bara en administrativ fråga om bidrag. Då är det en fråga om jämlikhet och människovärde.
20 procent
År 2025 var drygt 2,2 miljoner personer i Sverige, motsvarande cirka 20 procent av befolkningen, utrikes födda enligt Statistikmyndigheten SCB. Brottsförebyggande rådets statistik visar att majoriteten av dessa personer inte misstänks för brott. Det är människor som varje dag bygger Sverige. De vårdar våra sjuka, undervisar våra barn, tar hand om våra äldre och bidrar till att samhället fungerar.
I stället för uppskattning för deras arbete och livsresor, föreslås ekonomiska incitament för att de ska lämna landet. Många har flytt krig, svält och trauma och byggt upp nya liv här. Det sänder signalen att deras tillhörighet är villkorad, trots att de byggt sina liv, arbetat och bildat familj i Sverige.
Särskilt allvarligt blir detta för barn födda och uppvuxna i Sverige. De är inte gäster i landet. De är svenska barn. Att beskriva dem som ett problem på grund av föräldrarnas ursprung riskerar att skada både deras självkänsla och tillit till samhället.
Måste säga ifrån
Att ge ett parti med denna bakgrund stort inflytande över migrations- och integrationspolitiken är problematiskt. Sverige behöver en politik som stärker delaktighet och gemenskap, inte en som får människor att undra om deras svenska identitet kan ifrågasättas.
Till dig som överväger att rösta på högern: fundera över vilket Sverige du vill se. Ett där alla hör hemma, eller ett där vissa ständigt måste bevisa sin svenskhet? Och till dig med utländska rötter: din och dina barns plats i Sverige ska inte bero på andras definition av svenskhet.
Vi bör alltid minnas Martin Niemöllers ord:
”Först hämtade de socialisterna, och jag protesterade inte
för jag var ingen socialist
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte
för jag var ingen jude
Sedan hämtade de mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.”
Sällan börjar det med att alla rättigheter tas ifrån människor på en gång. Det börjar med språkbruk, misstänkliggöranden och politiska förslag som gör vissa människors tillhörighet mindre självklar än andras. Därför måste vi säga ifrån i tid.
Ban Najar, lokalpolitiker för Socialdemokraterna i Mölndal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
