Krönika Jakob Amnér frågar sig om han missat något i den moderna manlighetsskolan.
Vi är nu några veckor in i den nya säsongen av Gift vid första ögonkastet. Den här hösten har det populära programmet fått ett nytt koncept. Med tanke på senaste veckornas skriverier kan man tro att det är en upplaga med särskilt konservativa könsroller som är grejen. Det var nog inte tanken. Snarare är det ett nytt format med fler deltagare och ett upplägg som skapar grund för mer dramatik.
Som vanligt har åsikterna kring både upplägg och deltagare varit många och heta. Inte minst rörande Urban och relationen till Olivia. Han går ut hårt med sin konservativa syn på förhållanden då han i morgongåva ger sin nya fru en dammvippa. Det råder inte några som helst tvivel om hur han ser på könsroller.
Jakob Amnér frågar sig om han missat något i den moderna manlighetsskolan.
Och det är bara början på Urbans kontroverser. Den scen som fått absolut mest uppmärksamhet hittills är när han under bröllopsresan klargör att ”hans kvinna” inte får ha några manliga vänner som hon umgås med på tu man hand. Jag uppfattar inte Olivia som stormförtjust i upplägget, men uttrycker acceptans i försök att treva sig fram i sin nya relation.
Hur vanlig är den här åsikten?
Det visar sig i ett senare avsnitt att ytterligare två av de manliga deltagarna inte tror på att män och kvinnor kan vara vänner. Jag är förbryllad. Var har SVT hittat de här männen? Hur vanlig är den här åsikten?
Frågan har rört upp känslor. Och det med rätta. Urbans sätt att uttrycka sig och se på relationer är som hämtat ur manosfären. Det är unket. Och riskerar att inspirera eller vara ett uttryck för acceptans av misstro och kontroll av sin partner.
Med det sagt är det ett annat fenomen som också intresserar mig. Jag har under de senaste åren plöjt ganska många realityserier med inriktning på relationer och kärlek, både svenska och internationella.
I de amerikanska eller australiensiska upplagorna av programmen är det inte ovanligt att män uttrycker en vilja att ”protect” sina kvinnor. Och att kvinnorna vill bli ”protected”. Kanske är det en språkförbristning, men jag har haft svårt att förstå vad det betyder. Och tillsammans med min sambo har jag fnissat en hel del åt det.
Handlar det om att kontrollera att dörren är låst innan läggdags? Att gå ytterst på trottoaren, närmast den farliga trafiken? Eller ta lagen i egna händer och spöa på den som framstår som ett hot?
Man med stora muskler
Det har hittills inte varit något jag noterat i de svenska programmen. Fram tills nu. I tredje avsnittet av Gift vid första ögonkastet XL säger deltagaren Belinda att hon vill ha en man som skyddar henne. Med sina stora muskler och konservativa syn på könsroller framstår hennes nya man Max som klippt och skuren för uppdraget. Även om jag fortfarande inte är helt säker på vad det innebär.
Det kanske är jag som missat något i den moderna manlighetsskolan. För så vitt jag vet finns det få, om ens några, faror jag förväntas skydda mina närstående från? Som inte lämpligare hanteras av rättsvårdande myndigheter eller andra delar av välfärden?
Och så tycker jag att det ska vara. Välfärden och samhällets skyddsnät ska vara så pass robusta så att jag slipper det ansvaret.
Eller ja, jag måste naturligtvis ta ansvar för mig själv, mitt agerande och humör. För vi ska inte glömma bort att den farligaste platserna för kvinnor är i det egna hemmet i relation till en man. En man som kanske inleder relationen med att kontrollera kvinnans frihet och bygger relationen på misstro. För att sedan låta det psykiska och fysiska våldet eskalera.
Nej, istället för att vara en skräckinjagande bodyguard plockar jag mycket hellre upp dammvippan, visar min sambo förtroende och tar några extra föräldradagar.
Jakob Amnér
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
