Labourpolitikern står inför stora utmaningar om han tar över efter Starmer.
Andy Burnham vann fyllnadsvalet i Manchester, med en överraskande stor majoritet. Men de politiska utmaningarna som hans parti Labour står inför är många och svåra. Något han själv inför nästa val måste hitta en gångbar formel för. Om han blir partiledare och premiärminister, vilket av allt att döma framstår som högst troligt.
Oklart var han står
Ingen av de andra kandidaterna som vill ta över partiledarposten förefaller ha ett tillräckligt brett stöd.
Den ena, Wes Streeting, uppfattas vara lite för mycket New Labour. Och den andra, Agnela Rayner, kanske står lite för långt till vänster, och hon tvingades ju avgå på grund av att hon missat betala in en skatt. Andy Burnham då, vad står han för? Ja, han har väl varit lite ”all over the place”.
Det finns en historia som berättas i Manchester, och brittisk humor är ju en sida av saken som gör att man har fördragsamhet med mindre smickrande sidor av detta lands historia och förmåga att hantera samhälleliga utmaningar. Den går ungefär så här: Tony Blair, Gordon Brown och Jeremy Corbyn kommer in på en pub i Manchester. Vi talar om tre representanter för tre olika falanger i Labour. Då säger bartendern: Hello, Andy!
Han har ju varit minister i såväl Blairs som Browns regeringar. Och anpassat sig till Corbyns ledarskap. Så gör kanske alla politiker som vill överleva och göra karriär i ett parti. Han har ställt upp i två tidigare partiledarval, men inte blivit vald. Vad han står för i den nationella politiken är därför lite oklart.
Mer folklig
Som borgmästare i Manchester har han lyckats lyfta staden vilket gjort honom till landets mest populära politiker. Det är ingen dålig egenskap i politiken. Han är mer folklig än Starmer, mer avslappnad och klär sig i svarta bomberjackor och t-shirts. Snart blir det mer kostymer, det vill säga om han blir premiärminister.
Han har lokalt sett till att staden Manchester har återtagit kontrollen över lokaltrafiken. Kanske en indikation om att staten och det offentliga måste ta ett större ansvar för service och infrastruktur, om han blir högsta hönset. Det ligger väl i och för sig i linje med vad Labour sagt under senare år.
Det rimligaste är nog att säga att Andy Burnham befinner sig i Labours mittfåra, lite till vänster om Blair-Brown-åren men inte långt till vänster. Han vill se mer decentralisering av den brittiska förvalningen och argumenterar för att reformera hela valsystemet och överge dagens majoritetsval, till ett proportionellt system som det vi har i Sverige. Men om eller snarare när han ställer upp som kandidat till partiledarposten, vilket lär ske mycket snart, kan man tänka sig att vi får veta mer hans politiska prioriteringar.
Ingen enkel resa
Icke desto mindre kommer det med intill visshet gränsande sannolikhet inte att bli en enkel politisk resa för honom när han väl sitter på premiärministerposten. Att leda en regering och ett land som Storbritannien är inte någon enkel uppgift. Särskilt som de ekonomiska utmaningarna är enorma. Ekonomin är svag. Statens skuldbörda mycket tung. Det är därför dyrt att låna. Det finns stora behov av investeringar i infrastruktur och offentlig verksamhet. Britterna är innerligt trötta på alla år av allt knaprare levnadsvillkor.
Och ovanpå allt detta ska försvaret rustas upp. Ingen enkel ekvation för den som ansvarar för statens budget. Brittisk ekonomi skulle kort sagt behöva några goda år och därmed högre skatteintäkter. Det står nog på alla politikers önskelista just nu.
Den politiska utmaningen blixtbelyses i utvecklingen i den valkrets Andy Burnham just vann. Makerfield är klassisk Labour-terräng. Men i denna nästan helvita valkrets har Reform nu ett starkt stöd, och fick 32 procent redan 2024.
Manual för politiska strider
I nästa val kommer Labour nationellt att ställas inför ett nytt högerfenomen, en populistisk höger som attraherar vanliga väljare i mycket högre grad än Tory som ju varit mer överklassigt. Som i Makerfield. Frågan är om Reform och uppstickaren Restore Britain konkurrerar bort vandra på högerkanten. Och om Tory kan återhämta sig. Allt handlar ju om att bli tillräckligt stora för att få många mandat, i ett valsystem som det brittiska.
För Andy Burnham är utmaningen att inympa nytt mod i det skadskjutna Labourpartiet. Det hänger förstås på vilket politiskt program en ny regering under hans ledning sätter i sjön, och om ekonomin utvecklas väl. Och om Labour kan dra till sig väljare som gått till de Gröna och andra partier på den progressiva sidan av politiken. Men även att vinna väljare i valkretsar som Makerfield. Det är sannerligen ingen enkel uppgift.
Det vi nu kan iaktta i Storbritannien är en slags manual för framtidens politiska strider. På ena kanten allt starkare högerradikala och högerpopulistiska partier. Och på den andra progressiva partier som behöver ta sig samman, som är pragmatiska men också kan utlova förändring, inte bara i ord utan också i handling. Därför gör vi klokt i att noga följa händelseutvecklingen på de brittiska öarna. För förr eller senare kommer den hit. Om den inte redan har gjort det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
