Behöver fundera på vad som är verkligt verkningsfulla åtgärder.
Sverigedemokraterna har drabbats av pedofilhysteri efter avslöjandet att en av deras riksdagsledamöter misstänks för innehav av barnpornografi. Hysterin är inte så konstigt. Brotten är avskyvärda. Men lyssnar man på experterna så är hysterin inte särskilt hjälpsam.
Karolinska institutet uppskattar att ungefär fem procent av befolkningen, både män och kvinnor, har sexuella fantasier om barn. Långtifrån alla begår brottsliga handlingar, men mörkertalet är säkerligen stort.
Översatt till riksdagens ledamöter betyder detta statistiskt att ett 17-tal personer berörs. För Sverigedemokraterna blir det extra genant med tanke på deras höga svansföring i frågan, men den sansade förstår att dessa 17 rimligen är jämnt fördelade över samtliga partier.
Straffen förvånande låga
Det är förståeligt att man förfasas och går upp i spinn när hemska övergrepp uppdagas. Det kan man ägna sig åt en dag eller två, men sen behöver man kyla ner hjärnan och fundera över vad som faktiskt vore verkningsfulla åtgärder.
Psykiatrikern och forskaren Christoffer Rahm menar att sexuella övergrepp mot barn är ett folkhälsoproblem. Ungefär var tionde flicka och var tjugonde pojke har utsatts.
Att betrakta sexuella övergrepp mot barn som ett folkhälsoproblem gör också att vi bättre kan förstå vad vi behöver göra för att möta det.
Straffen bör så klart stå i bättre proportion till brottet. I vissa fall är de förvånande låga och består av böter och villkorliga domar. Uppdrag granskning visar att bara en av tre som dömdes för barnpornografibrott under 2024 fick fängelsestraff. Men utöver straffpåföljder måste vi titta på fler åtgärder för att förhindra att barn utsätts.
Stöd och behandling
Det är naivt att tro att polisen ska lyckas hitta alla förövare och sedan lagföra dem. Därför behöver vi se till att de som har problem själva söker stöd och behandling innan deras tankar lett till handling. Men med rådande pedofilhysteri är chansen stor att vi snarare får motsatt effekt – personer som skulle behöva behandling undviker att söka stöd. Följden blir än fler brottsutsatta.
Det behöver därför bli lättare för personer att söka stöd och behandling i ett tidigt skede, innan de begår brott. Specialiserade insatser som Preventells telefonlinje för oönskad sexualitet är utmärkt, men har begränsad kapacitet. Här måste såklart även de vanliga vårdcentralerna kunna ta emot personer som behöver hjälp.
Enligt forskarna saknas det botemedel mot pedofili, men tillståndet går att behandla – psykologiskt, socialt och medicinskt – gärna i kombination. Det görs ansträngningar för att utveckla effektiva behandlingsmetoder, men ännu är vi inte framme.
I debatten hörs panikartade skrik om kemisk kastrering. Det låter värre än vad det är, kanske för att politiker vill verka mer handlingskraftiga än de i själva verket är. Kemisk kastrering är detsamma som sexdriftssänkande medicinering som tas i form av tabletter eller sprutor. Detta verkar vara till hjälp så länge medicineringen ges.
Vill hellre se dem som monster
Jag är medveten om att det för många tar emot att tänka att brottsdömda pedofiler också är människor. I en förenklad jakt på de goda och de onda vill vi hellre se dem som monster. Men mycket pekar på att socialt stöd, alltså en meningsfull tillvaro fylld med vettig sysselsättning, kan få färre att återfalla i dessa hemska brott. Social isolering och skambeläggning har visat sig vara kontraproduktivt. Riskfaktorerna puttar förövaren i fel riktning.
På mitt bibliotek kom jag över Börje Svenssons bok “De mest hatade, om pedofiler och andra sexualbrottslingar”. Den handlar om hans erfarenheter av att under tio år behandla sexualbrottslingar på Norrtäljeanstalten. Boken är värdefull läsning för den som vill förstå hur man ur Kriminalvårdens perspektiv handskas med och vårdar denna typ av brottslingar. I kombination med de senaste forskningsrönen och studier på området kan man skapa sig en helhetsbild av vad som behöver göras.
Den som på allvar vill bekämpa detta samhällsproblem måste besinna sig, trots att känslorna går heta. Att skänka pengar till Dumpen, peka ut personer som monster och gasta kemisk kastrering är populistiskt och attackerar inte problemet vid dess rot.
Pedofilhysterin hjälper ingen, allra minst de utsatta barnen.
Silvia Kakembo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
