Något grundläggande saknas i dessa pengaregn över barnfamiljerna.
Extra barnbidrag vid jul- och sommarlov, säger Magda. Höj barnbidraget till 2000 kr, ropar Ebba. Sänk skatten för barnfamiljerna, lovar Simona. Bara om de har arbete förstås. Nej, det är inte tillräckligt, menar Uffe. 5 000 mer i plånboken ska de få, de hårt arbetande barnfamiljerna.
Om det i förra valrörelsen var pensionärerna som var partiernas gullegrisar har nu barnfamiljerna fått träda in i samma roll. Som sådan borde jag kanske vara nöjd och lycklig, men icke. Det skaver fortfarande. Hårt arbetande barnfamiljer. Vet Ulf Kristersson ens vad hårt arbete är? I mina öron låter det som att han sätter likhetstecken mellan hårt arbete och hög lön. Och det är sannerligen inte samma sak.
Bra för konjunkturen
På en fest återser jag en gammal vän. Jag har inte så mycket kul att berätta, säger hon. Jag har precis skolat om mig, men det är skitsvårt att hitta ett jobb. Jag kan knappt försörja mig och mitt barn.
Det är vällovligt att partierna vill låta det regna pengar över barnfamiljerna. För min del hade vi kunnat tredubbla barnbidraget, och särskilt öka på flerbarnstillägget. Det är bra för familjerna och för konjunkturen. Dessutom mildrar det fattigdomen för dem med svagast ekonomi.
Men jag kan inte komma ifrån att något grundläggande saknas i dessa pengaregn över barnfamiljerna – frågan om jobben! Många av de som idag är i behov av ett förstärkt barnbidrag är i ännu större behov av en stadig inkomst, en trygg anställning, säkra pengar in varje månad.
Behövs rejäla investeringar
Vännens a-kassa är slut. Den sjukpenninggrundande inkomsten förstördes för att hon jobbade deltid vid sidan av plugget och sedan inte kunde hitta ett jobb. Så svarar samhället när man försökt göra sitt bästa.
Vad kan man som vän erbjuda för tröst när man tror sig veta att den enda lösningen är konjunkturstimulanser? Den uppmuntran jag kan ge – “håll ut” – känns närmast falsk. Det stöd jag har att erbjuda – “jag ska hålla ögonen öppna” – betalar varken hyran eller middagen.
I början av sommaren kom små notiser om att arbetslösheten inte längre ökar. Kan det, av sig självt, vara på väg åt rätt håll? Njae, det mesta tyder på att det behövs rejäla investeringar för att sänka arbetslösheten.
Än finns det tid
När ilskan över arbetslösheten går riktigt hög tänker jag: Gör vad ni vill, bara ni får ner arbetslösheten. Bygg vägar, anställ fler i äldreomsorgen, klimatsäkra bostäder, vad som helst.
Och så väntar jag och hoppas på ett hejdundrande vallöfte: ”Till 2030 lovar vi att halvera arbetslösheten. 300 000 personer ska hitta nya jobb!”
Det är drygt en månad kvar till valet. Än finns det tid för partierna att presentera några riktiga game changers. Höjda barnbidrag och skattesänkningar för barnfamiljer spelar tyvärr inte i den ligan. Ett löfte om att halvera arbetslösheten – uppbackat med en trovärdig färdplan – skulle däremot kunna förändra valresultatet.
Till min hårt arbetande vän skulle jag då kunna säga att det kommer att lösa sig. Och faktiskt mena det.
Silvia Kakembo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
