Höj pensionerna – inte pensionsåldern

Dagens system måste ses över, inte minst för att sjukförsäkringen ändrats så dramatiskt.

Det är dags att ta fram megafonen när det gäller pensionerna, säger LO:s ordförande Johan Lindholm på ett LO-seminarium om pensionerna.

För alltför många räcker inte pensionen till ett tryggt och värdigt liv. Vi kommer att säga åt alla medlemmar i ett LO-förbund att sticka in huvudet i varenda valstuga och fråga: Vad kommer ni göra för att höja min pension?

Anledningen är att det nuvarande pensionssystemet inte levererar. Särskilt inte för arbetarna. Pensionssystemet slår mot dem som börjar jobba tidigt, som tar de tyngsta passen. Det slår mot dem som drar lasset: de samhällsbärande undersköterskorna, bostadsbyggarna, barnskötarna.

Djupt orättvist

Joel Stade påminner på LO:s seminarium om att pensionerna ska uppfylla två syften: försäkra inkomsten, och förhindra fattigdom.

Inget av syftena uppfylls i dag för arbetare.

Som för Anette, född 1961, som jobbat som elevassistent sedan hon slutade gymnasiet, från det att hon var 19 tills hon fyllde 67. I LO:s räkneexempel har hon arbetat heltid och har en lön på 30 000 kronor före skatt. Hon får med dagens system 19 140 kr i pension, lite drygt 60 procent av lönen. En lärare som jobbat på samma skola får inte bara mer pension i kronor räknat, utan också en högre andel av sin lön i pension. Det är djupt orättvist.

Den som tjänat mindre, eller jobbat deltid, får en pension som inte är större än för de som inte jobbat alls. Det är respektlöst. Samtidigt är pensionen så låg att den inte räcker för att hålla fattigdomen borta. Det är ovärdigt.

Om Anette tvingats sluta jobba vid säg 63 års ålder – hur många decennier skulle du själv orka vistas 8 timmar om dagen i en högstadiekorridor eller en stimmig fritidsklubb för mellanstadiebarn? – så blir pensionen bara 14 106 kr på grund av dagens orimligt strikta regler för sjukförsäkring.

Frys riktåldern

Det är en viktig anledning till att pensionssystemet måste ses över: arkitekterna hade inte föreställt sig att sjukförsäkringssystemet skulle se ut som det gör i dag. I början av 1990-talet fanns det fortfarande en inkomstförsäkring om du blev sjuk eller skadad av jobbet, en försäkring som kunde ge trygghet åt dem som tagit stryk av ett långt arbetsliv innan de uppnått pensionsålder. Det finns det inte i dag.

LO:s krav är enkla. Höj pensionerna. Och höj inte pensionsåldern. Dagens riktålder följer medellivslängden. När medellivslängden ökar, höjs pensionsåldern för alla. Men medellivslängden ökar inte lika mycket för alla, och skillnaderna i livslängd mellan arbetare och tjänstemän har ökat. LO kräver att man fryser riktåldern tills man ändrat beräkningsmodellen, ”så att den speglar utveckling av hälsa och livslängd i breda grupper”. Och tills det finns ”ett tryggt och välfungerande system på plats för den som inte orkar jobba hela vägen”.

Det gamla ATP-systemet fanns i 30 år innan det ersattes av det nuvarande pensionssystemet. Nu har det gått mer än 30 år sedan det infördes i början på 1990-talet. Det är dags att reformera pensionssystemet igen. Vi kanske inte behöver ett helt nytt system. Men vi behöver en helrenovering.

Socialdemokraternas ”arbetarpension” måste fyllas med konkret innehåll. De måste kunna svara ja på frågan som Sveriges arbetare ställer: Ja, din pension ska höjas.

Lisa Pelling