Granskningen av antigröna expertlaget viktig bild

I de kretsarna är kärnkraften en allena saliggörande möjlighet. 

Dagens Arenas reportage om det ”antigröna expertlaget” ger en intressant och viktig bild av kampanjen mot den gröna omställningen. Janne Sundlings text är ett föredömligt stycke journalistisk.

Han sätter pusselbitarna på plats, och skapar ett sammanhang. För den här antigröna kritiken har varit mycket intensiv de senaste åren, vilket många har identifierat och noterat. Reportaget visar hur sammanvuxet det här nätverket är. Och att det finns pengar som finansierar rapporterna och kampanjen. Kritiken har riktat udden mot vind- och solkraft. Men även och kanske framför allt den gröna industriomställningen i norra Sverige.

En plattform för klimatkritiken

Dessa ”experter” och ”journalister” utgör en allians mellan den salongsfähiga borgerligheten och ytterhögern. Inte minst har olika slags alternativmedier blivit en plattform för klimatkritiken. Det är väl också det riktigt intressanta i sammanhanget. Det antigröna är en mix av allt möjligt. Där finns klimatförnekare. Eller de som hävdar att lilla Sverige inte ska eller kan göra så mycket. Och att det snarare är dom andra (dom i Syd)  som måste sänka sina utsläpp. Många i det här gänget hyser en aversion mot Miljöpartiet, som beskrivs som befolkat av flummare och elitister som inte förstår sig på ”vanligt folk”, eller för den delen näringslivets och industrins konkurrensutsatta vardag.

I den här antigröna-världen är vind och sol ett hot mot miljön och naturen, men kärnkraft en närmast allena saliggörande möjlighet att lösa allt, från behovet av mer el till minskade fossilutsläpp. Hanteringen av det radioaktiva kärnavfallet förbigås numera med tystnad.

Till detta kommer en rejäl dos populism. I förra valet utlovades lägre elpriser och lägre bränslekostnader vid pump. Det gick hem i slutet av valrörelsen, Tidöpartierna fick en liten övervikt.

Ett rött skynke av annat skäl?

Det är lite svårare att förstå sig på varför många i det ”anti-gröna expertlaget” är så kritiska till den gröna industriomställningen. Kanske har den blivit ett rött skynke av ett annat skäl. Inte minst många i facket och arbetarrörelsen har satt stora förhoppningar till den gröna industrin. Något som säkert kan ha triggat igång en och annan aversion.

På den borgerliga kanten vill man helst ha patent på näringslivsfrågorna. Därför har nätverket producerat föreställningen att de här projekten bygger på massiva statliga subventioner. Vilket är felaktigt, som Janne Sundling mycket riktigt påpekar. Men att väcka det gamla socialistspöket funkar fortfarande i vissa salonger. Särskilt om man lyckas måla en bild av det nu är fråga om ett nytt Stålverk 80 och dags för en statlig styrning (rent av planekonomi) igen. Det är sådant som mobiliserar känslorna på högerkanten. Uppenbarligen även när påståendena saknar verklighetsförankring.

Allt detta är mycket tragiskt och är i själva verket en politisk återvändsgränd. Att klimatet utgör och är en avgörande politisk utmaning står utom alla tvivel. Men den gröna industriomställningen bär på ytterligare en dimension. Sverige har utvecklats genom en diversifierad och högtutvecklad industrisektor, understödd av offentliga insatser vad gäller investeringar, infrastruktur och utbildning. Allt detta har gjort det möjligt för oss att forma en välfärdsmodell som skapar ökad tillväxt, nya jobb och bättre livsvillkor. Den gröna industriomställningen som minskar utsläppen är kungsvägen som kan säkra vår välfärdsmodell. Och som ger oss möjlighet att hantera klimatet. Den genererar redan arbetstillfällen där de behövs som mest. Arbetslöshet är låg i exempelvis Norrbotten. Den här dimensionen har gått det ”antigröna expertlaget” förbi.

Detta ska förstås som att inte utesluta kritik mot enskilda projekt eller hur de har skötts. Det finns mycket att säga om Northvolt. Jag skrev själv kritiskt för drygt ett år sedan.

Global våg

Den ”antigröna” vågen är global. Tänk Donald Trump. Här i Sverige har Sverigedemokraterna fått med sig de tre andra borgerliga partierna och lyckats lägga om den svenska klimatpolitiken. Utsläppen har ökat. Inte minst från trafiken, när skatterna sänkts och reduktionsplikten minskat. Subventionerna av det förnybara har tagits bort. Utbyggnaden av vind och sol stannat av.

Fokus har i stället hamnat på att åter bygga ut kärnkraften. Som väntat tar det längre tid än vad regeringen hoppats på, som utlovade att spaden skulle sättas i marken före årets val. Så blev det inte. Ett skäl handlar förstås om att kärnkraften är dyr och osäker eftersom priserna går upp och ned.

Därför har regeringen utlovat företagen höga elpriser (!) framöver. Men också drivit igenom statliga stöd och garantier till kärnkraften. Man kan bara tolka det i rent politiska termer. Det som klassas som rött eller grönt ska inte subventioneras. Men det blåa laget har bestämt för att öppna statens kassakista för saker det gillar.

Det är hög tid att lägga om politiken, efter Tidöåren. Sverige ska ligga i fronten och investera i den nya gröna tekniken. Det skapar tillväxt, jobb och välfärd även i framtiden. Och skapar förutsättningar för att klara klimatmålen. Den ”antigröna”-kampanjen är en återvändsgränd som gör oss fattigare och skjuter den nödvändiga klimatomställningen på framtiden. Det har vi inte råd med.

Håkan A Bengtsson