Böcker David Szalay lyckas fånga det alldagliga i huvudpersonen och samtidigt göra honom intressant.Det är ett konststycke som långtifrån alla författare klarar av. Jon Andersson har läst Bookerprisbelönade “Kött”, som precis kommit i svensk översättning.
Vem är egentligen István, huvudpersonen i David Szalays roman “Kött”? En machoman, en man med ett stort inneboende våldskapital eller en person som hela tiden anpassar sig efter andra önskningar? Förmodligen lite av varje. Det är i alla fall vad jag kommer fram till efter att ha tagit mig igenom den Bookerpris-vinnande bokens 378 sidor.
Vanlig person
Men kanske mer än något annat är István en helt väldigt vanlig person. Han må ha gått igenom lite fler spektakulära saker än de flesta av oss. Han har hamnat på ungdomsanstalt efter att ha begått ett allvarligt brott, han har krigat i Irak och han har tagit sig in i Londons rika societetsvärld. Men alla dessa saker verkar nästan ha skett av en slump. Det är inte på grund av egna strävanden som han blir rik och får en upphöjd position i samhället. Han är en person som anpassar sig efter andras agerande snarare än någon som tar egna beslut. Ibland tar den våldsamma sidan av honom över, vilket leder till att han tappar kontrollen över sitt agerande. Men det är endast i undantagsfall. Den mesta delen av tiden verkar han mest bara flyta med.
Szalays roman är uppdelad i olika delar. I varje kapitel hoppar vi fram ett antal år i tiden. Men författaren förklarar aldrig vad som hänt med István. Det får vi gissa oss till. Ofta blir vi som läsare direkt inslängda i en scen. Genom ett replikskifte eller en kort bisats får vi sedan veta vad som hänt sedan vi träffade István senast. Det är ett mycket skickligt berättargrepp som leder till att man blir sugen på att läsa vidare.
Paralleller till Hemingway
Prosan är extremt saklig och historien förs till stor del fram genom en minimalistisk och naturtrogen dialog. Parallellerna till en författare som Ernest Hemingway är tydliga. Inte minst språkligt, men även i karaktären István som skulle kunna vara hämtad ur en roman av den amerikanske författarlegenden. En annan författare jag tänker på när jag läser Szalay är John Williams och då framför allt hans mästerverk “Stoner” från 1965. Precis som William i “Stoner” är István en medelmåtta som vi egentligen inte skulle bry oss om. Men på samma sätt som Williams lyckas Szalay fånga det alldagliga i huvudpersonen och samtidigt gör honom intressant. Det är ett konststycke som långtifrån alla författare klarar av.
“Kött” är också till mångt och mycket en historia om en klassresa.István rör sig från botten till toppen av samhället under romanens gång. Resan sker också rent faktiskt då han rör sig från ett fattigt postkommunistiskt Ungern till de rika delarna av Västeuropas finanshuvudstad. Att det inte är helt lätt för István att ta sig fram i den nya världen är inte svårt att förstå.
Helhetsomdömet är att “Kött” är en mångbottnad och njutbar bok både i sin stil och sitt val av ämne. Att man inte blir helt klok på vem huvudpersonen är gör bara läsupplevelsen mer intressant.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
