Klimatfrågan har hittills varit frånvarande i valdebatten.
Jag hade kunnat inleda den här texten med att det är varmt när demonstrationstågen i dag samlas på första maj.
Ovanligt varmt.
Men det gör jag inte. Till skillnad från alla faktaresistenta högertroll i nätets filterbubblor, som vevar om den stora klimatlögnen så snart temperaturen sjunker under nollan, så accepterar jag nämligen att väder inte är detsamma som klimat.
Man behöver inte titta ut genom fönstret och luta sig mot vädret under en enskild dag för att inse att klimatförändringarna är verkliga. Att människan är på väg att omstöpa grundförutsättningarna för sin egen existens.
I dag, när arbetarrörelsen demonstrerar för sina politiska hjärtefrågor, borde den saken vara en huvudfråga i varje demonstration, varje förstamajtal.
Det går fort nu
Den globala medeltemperaturen för 2022 var cirka 1,15 grader varmare jämfört med perioden 1850–1900, och uppvärmingen går fortare än forskarna räknade med för några år sedan.
Redan för sju år sedan publicerades forskning som visade att Grönlands istäcke smälte sju gånger snabbare än på 1970-talet, och nyligen rapporterade klimatforskare från USA, Belgien och Nederländerna att avsmältningen saknar motstycke i alla fall under de senaste 350 åren.
Om Grönlandsisen smälter leder det till höjda havsnivåer på upp till sju meter, och med tanke på att nästan hälften av jordens befolkning bor i områden som är sårbara för vattenhöjningar är det mer än en varningssignal. Det är skallrande, larmande väckarklocka.
Och ingen verkar längre tro att målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader går att nå.
Den väg vi just nu befinner oss på kommer tveklöst leda till naturkatastrofer, stormar, vattenbrist, ökenutbredning, fler krig om knappa resurser och fler flyktingar som tar sig norrut, mot de områden där det fortfarande går att bo.
Redan 2024 dog 62 000 människor bara i Europa på grund av högre temperaturer.
Hård kritik mot regeringen
Ska vi ha någon chans att begränsa problemen till en hanterbar nivå måste världens länder omedelbart blir bättre på att leva upp till de åtaganden man gjort för att sänka utsläppen av koldioxid.
I det sammanhanget framstår den svenska Tidöregeringen närmast som en sömngångare. Klimatpolitiska rådet (KPR) har i sina årsrapporter för 2025 och 2026 riktat hård kritik mot regeringen. Klimatpolitiken duger inte för att nå målen till 2030. Rådet menar att politiken är för svag och att utsläppen riskerar att öka, vilket inte minst handlar om att Tidö som en av sina första åtgärder tog bort reduktionsplikten på fossilt bränsle. Tidöpartierna har å sin sina avfärdat kritiken och kallat den politiserad. På samma sätt som när jurister och experter kritiserar kriminalpolitiken för att vara rättsosäker väljer Tidöpolitikerna att kalla klimatforskarna för ”aktivister”.
Och så fortsätter de att låtsas som att det viktigaste är att vi håller nere priset på bensin.
Det är det inte.
Jag beklagar, men det är faktiskt inte det.
Sverige måste byta riktning
Jimmie Åkesson vill inte ens ta till sig forskningen. Inför förra valet sade han att han inte såg att det finns några bevis för att vi befinner oss i en klimatkris.
Sverigedemokraterna säger också ofta att Sverige kan strunta i sitt ansvar, för det viktiga är att stora länder som Kina minskar sina utsläpp.
Den ståndpunkten brister, milt uttryckt, i logik.
Självklart har Kina ett ansvar och per capita är det större än Sverige. Det bor elva miljoner människor i Sverige, det är sant. Men även Kina går att dela upp i enheter i den storleken. Det finns till exempel ett femtontal städer i Kina med ungefär samma befolkning som Sverige. Med Åkessons logik skulle de inte heller ha något ansvar för att minska sina utsläpp.
Eller för att citera Hans Rosling: Det är ungefär som att säga att de som är kraftigt överviktiga i Sverige inte behöver gå ned i vikt för att det finns fler kilo kines än kilo svensk i världen.
Vi befinner oss nu 135 dagar ifrån valet i höst. Hittills har klimatfrågan inte tagit något större utrymme. Inte heller i Socialdemokraternas retorik.
Låt oss hoppas att det blir ändring på den saken.
För efter valet måste Sverige byta riktning och åter börja ta klimathotet på allvar.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
