Sirāt

Den Oscarsnominerade ökenthrillern innehåller flera oväntade vändningar, vilket gör att man sitter på nålar ända till det dramatiska slutet. Jon Andersson har sett Óliver Laxes “Sirāt”, som går upp på svenska biografer i helgen.

Vi befinner oss någonstans mitt i den marockanska öknen. Men öknen som i vanliga fall är tyst är nu i stället full av liv. Dånande housemusik slår mot de rödbruna klipporna och i det annars så öde ökenlandskapet är det fullt av dansande européer. 

Ogästvänlig plats

En man i övre medelåldern vid namn Luis går runt och delar ut foton till rejvarna. Han letar efter sin dotter som varit borta i flera månader. Med sig har han sonen Esteban. Trots flera dagars letande så lyckas de inte hitta dottern. När militären kommer för att bryta upp rejvet följer Luis och Esteban efter ett gäng andra rejvare på väg mot en ny rejvfest där de hoppas kunna lokalisera dottern/systern. 

Det är inledningen på den spanske regissören Óliver Laxes Oscarsnominerade film “Sirāt”, som går upp på svenska biografer i helgen. 

Rejvarna är till en början skeptiska till att Luis och Esteban följer efter dem, men efter hand blir de allt mer fästa vid far och son. Befinner man sig på en så ogästvänligt plats, där det dessutom verkar pågå någon form av krig är det bästa att hålla samman. Vilken typ av krig det är och hur nära karaktärerna i filmen befinner sig från krigszonen är oklart. Vi får endast sporadisk information om konflikten via rapporter i radion. 

Överraskningsmoment

Trots konflikten, risken för att stöta ihop med militären och ett begränsat förråd av mat, vatten och bensin fortsätter karavanen sin resa in i öknen, ackompanjerad av filmens house- och technodrypande soundtrack.  Sällskapet färdas såväl i ljus som i mörker, ibland med de små stråkastarna på bilarna som enda ljuskälla. Det är kargt, ogästvänligt och farligt och man får en känsla av sällskapet snart kommer att råka ut för något. Men man vet inte vad. 

Att avslöja mer av filmens handling är synd, då den bygger så mycket på överraskningsmoment. Det kanske räcker med att konstatera att “Sirāt” är en film med många vändningar. En tragedi inträffar vilket för filmen i en ny riktning. Men så plötsligt händer det något nytt, vilket gör att historien tar ännu en dramatisk vändning. Det är som tre olika filmer i en. 

Spännande slutscen

Filmens slutscen är en av de mest dramatiska och spännande jag sett på länge. Det är som att man sitter på nålar i biofåtöljen ända tills eftertexterna börjar rulla. 

“Sirāt” är utan tvekan en av de bästa filmerna du kan se på bio just nu. Klippningen, fotot och det intensiva soundtracket bidrar till den täta stämningen. Det är också en film som innehåller både spänning och karaktärsdjup, vilket få filmer klarar av.  Lägg där till de dramatiska vändningarna och du får  en filmupplevelse utöver det vanliga. 

Jon Andersson