Epic Fury kan bli Epic Failure.
Kriget mot Iran går in på sin sjätte dag och visar inga tecken på att mattas av. De få rapporter som kommer inifrån landet berättar om intensiva och främst israeliska bombningar av mål i de större städerna.
Målet är att slå ut så mycket som möjligt av Irans säkerhetsapparat, men många civila dödas också. Flera uppgifter talar om över 1 000 döda civila.
Givet att kriget nu pågår får vi verkligen hoppas att det kan leda till att regimen faller och en process för ett demokratiskt styre inleds. Bombningarna har i alla fall sått ett hopp bland miljontals exiliranier och människor inne i landet som inget hellre vill än att se mullornas styre falla.
Men frågan är om Donald Trump och Benjamin Netanyahu verkligen har det som mål.
Olika besked
För den israeliske premiärministern är nog svaret givet. Netanyahu vill se ett försvagat Iran som inte kan hota hans eget land. Uppnås det, till exempel genom att landet kastas in i ett långvarigt kaos, är han nöjd och kan avsluta operationen.
Donald Trumps mål är betydlig mera vagt. Faktum är att det kommer nya besked nästan varje dag. Journalisten Riley Stewart har gjort en bra analys av detta.
I samband med att bombningarna startade i lördags sade Trump att målet var att iranierna skulle ta över makten från det teokratiska styret. ”Detta är er bästa chans på generationer”, sada han.
Han gav dock ingen vägledning till hur ett sådant övertagande ska gå till rent praktiskt.
Dagen efter var målet ett annat. Nu handlade kriget om att stoppa Irans möjligheter att utveckla kärnvapen. Ett mål Trump sade sig ha uppnått redan efter bombningarna förra sommaren.
USA:s försvarsminister Pete Hegseth har å sin sida, med en närmast parodiskt krigisk retorik som fond, sagt att administrationen kommer att ”gå så långt som krävs för att säkra USA:s egna intressen” och att detta ”inte är fråga om regimförändring”.
Utrikesminister Marco Rubio bidrog till förvirringen genom att säga att målet var att slå ut Irans möjligheter att skjuta långdistansrobotar och deras marina kapacitet.
Styrs av börskurserna
Sammantaget verkar det som att Trump valt sin vanliga strategi: att göra något snabbt och impulsivt utan att ha någon given målsättning klar för sig.
Michael Winiarski konstaterar i Dagens Nyheter att Trump i sin affärsverksamhet har som strategi att aldrig binda sig till en uppgörelse.
I boken ”The Art og the Deal från 1987 skriver Trump: ”Jag binder mig aldrig till en enda uppgörelse eller ett enda tillvägagångssätt. Jag håller många bollar i spel, eftersom de flesta uppgörelser ändå spricker.”
I slutändan finns det en uppenbar risk att Trump på det här viset följer sina vanliga instinkter och blir tvungen att dra sig tillbaka när ekonomin tar för stor skada. Om Iran lyckas behålla kontrollen över Hormuzsundet kommer oljepriserna fortsätta stiga och börserna falla. Och är det något USA:s president bryr sig om är det börskurserna.
När justitieminister Pam Bondi förhördes i kongressen om Epsteinfilerna gick hon på offensiven och förklarade på sitt sedvanligt aggressiva sätt att kritiska kongressledamöter borde skärpa sig eftersom börskurserna var de högsta någonsin.
Cyniskt men rationellt på sitt eget skruvade sätt.
Trumps kaosstrategi kan möjligen fungera i affärer, men knappast i internationell politik eller när det kommer till krig.
Risken är, som Riley Stewart konstaterar, att den militära operation som döpts till Epic Fury förvandlas till Epic Failure.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
