Debatt Det är platsen som är demoraliserande för personen, skriver Niclas Malmberg.
Det norska kungahuset håller på att avveckla sig självt. Hur många skandaler till tål norrmännen innan man river plåstret? Även om fokus nu är på rättegången mot ”bonusprinsen” Marius Borg Høiby, har kronprinsen huvudvärk också av hur hans syster, hustru och dotter agerat.
”Fel personer på fel platser” argumenterar de som vill behålla arvskungadömet i Norge. Men är det inte snarare så att det är platsen som riskerar att vara demoraliserande för personen? Vad gör det med en om man fortfarande i 30-årsåldern aldrig har behövt arbeta eller studera, utan lever gott på statsbidrag utan krav på motprestation?
Ge kungen lön för de officiella uppgifter han har och kostnadstäckning mot redovisning för utlägg och resekostnader
Många lever i villfarelsen att bidragsreglerna till kungafamiljen stramats upp. Verkligheten är den motsatta. När systemet med årliga statliga bidrag till kungen infördes i Sverige på 1800-talet (så kallat apanage) fanns det samtidigt en specificering vad pengarna skulle användas till. I protokollen framgår hur mycket av bidraget som skulle användas till kungens respektive kronprinsens hovhållning, hur stor handpenning kronprinsessan fick, vad som skulle användas till underhåll av slottens möbler, utfodring i hovstallet, ved, kol, lyse och renhållning etc. Med tiden blev denna precisering allt grövre, men ännu 1988 specificerades bidraget i ett tjugotal utgiftsposter. Därefter enbart i två: Hovstaten och Slottsstaten.
De två delarna är ungefär lika stora, men behandlas helt olika. Vad gäller Slottsstaten – kostnader för slotten – görs en redovisning som visar hur anslaget har använts varje år. För Hovstaten görs däremot enbart en rudimentär redovisning kring vad kungen sysslat med under året. Och sedan 2009 finns inte ens något krav på att bidraget ska gå till officiella uppdrag. Kungen kan dela upp bidraget mellan sig och barnen som han själv vill, utan att det finns någon koppling till motprestation.
Bidraget har utökats i takt med att familjen vuxit. Någon anpassning nedåt gjordes däremot inte när kungens farbror Bertil dog 1997. Mekanismer tycks enbart finnas som utökar bidraget. Kungafamiljen består nu av tre generationer och 17 personer. Om kungens nio barnbarn får i snitt tre barn var, precis som sina föräldrar, kommer familjen om en generation att bestå av 51 personer. Enbart tre av dessa kommer att ha en officiell funktion – Victoria, Estelle och Estelles äldsta barn. Den stora risken med detta är inte att skattebetalarna förväntas finansiera ett gott liv åt 48 personer som saknar uppgift i livet. Det klarar skattekollektivet genom att göra nedskärningar i annat. Den stora risken är att det bland dessa kommer att finnas några som finner tillvaron lika meningslös som Marius Borg Høiby har gjort.
Det är därför hög tid att avveckla hela upplägget med kravlösa bidrag till en familj. Ge kungen lön för de officiella uppgifter han har och kostnadstäckning mot redovisning för utlägg och resekostnader. Övriga familjemedlemmar kan då utveckla sina egna intressen och yrkeskarriärer. De första att argumentera för detta borde egentligen vara rojalisterna. Alternativet är att Sverige följer i Norges fotspår och att monarkin avvecklar sig själv.
Niclas Malmberg, ordförande Republikanska föreningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
