Utrikespolitik Europa utmanas av Trumps oförutsägbarhet och Kina som ”den vuxne i rummet”.
Världen genomgår dramatiska förändringar. President Trumps alltmer självupptagna och svårförutsägbara agerande skapar en allt djupare misstro mot USA. I sitt bombastiska tal i Davos förklarade han att USA höll hela världen flytande, och själv bara utnyttjades.
Martin Wolf, Financial Times insiktsfulle kolumnist, konstaterar att ”Washington inte längre är förutsägbart, eller bundet av några fundamentala handlingsnormer”.
Ingjutit mod i Europas ledare?
Efterkrigstidens normbaserade ordning har alltid haft stora brister, inte minst orsakade av supermakten USA:s interventionism i länder som Irak (2003) och ändlösa krig. Trump ser med förakt på hela denna ordning, ja på hela FN-systemet. I hans hybrisvärld är det den starkes rätt som gäller, relationer blir transaktionella, normer ersätts av hans egen instinktiva ”moral”. Omvärlden har förundrats och förfärats men låtit spektaklet pågå av rädsla för repressalier i form av hot och tullar. Hans aptit för territoriell expansion krossar den mest kraftfulla normen efter 1945: att gränser inte kan ritas om med vapenmakt. Ett allvarligt tecken på landets inre tillstånd är hur han ohämmat kunnat hänge sig åt dessa expansionistiska drömmar.
Genom sina territoriella anspråk på Grönland har Trump förhoppningsvis ingjutit ett mått av mod bland europeiska ledare. Kanadas premiärminister Mark Carney hade det erforderliga modet. I sitt ”historiska” tal i Davos konstaterade Carney att ”vi vet att den gamla ordningen inte kommer tillbaka och vi borde inte sörja den. Nostalgi är inte en strategi”… ”De mäktiga har sin makt. Men vi – de mellanstora länderna – har också något – förmågan att sluta låtsas, att namnge verkligheten, att bygga vår styrka hemma och att agera tillsammans.” ”Värdebaserad realism” var ett nyckelbegrepp.
Putin är en uppenbar vinnare i detta drama, och västvärldens djupa desorientering och splittring är förstås ingenting som Peking sörjer. Allt fler bedömare i västvärlden konstaterar att en obunden Trump utökar Kinas inflytandesfär. Inte minst ”det globala syd” betraktar Kina som den ”vuxne i rummet”. I sitt tal i Davos ville den kinesiske vice-premiärministern He Lifeng framställa Kina som garanten för den globala ekonomiska ordningen, för multilateralism och frihandel – avgörande förutsättningar för att Kina på några decennier kunnat utvecklas till världens näst största ekonomi. Ett faktum är att Kina sedan länge är världens största handelsnation i varor, och den största handelspartnern för mer än 140 länder.
Teknologiskt ledande nation
Eran av hyperglobalisering gjorde det möjligt för Kina att ta ett ”teknologiskt språng”, och bli ”världens fabrik”. Ett viktigt steg i den processen var landets inträde år 2001 i WTO, ett steg som president Clinton menade skulle liberalisera den kinesiska ekonomin och på sikt också samhället. Ett kvartssekel senare är den kinesiska ekonomin flera gånger större, men landet samtidigt en betydligt djupare auktoritär stat. Denna totalitära ordning har dock inte hindrat Kina från att utvecklas till en teknologiskt ledande nation, med utvecklingen av den gröna ekonomin som en dramatisk illustration. Landets dominerande ställning vad gäller sällsynta jordartsmetaller gör att det inte räds Trumps tullhot. Vad gäller AI har man lämnat Europa helt på efterkälken. Financial Times konstaterade nyligen att ”Trump är besatt av olja, men kinesiska batterier kommer snart att driva världen”.
En överrumplad värld står inför en situation, med ett USA som vill riva ner den globala ordningen och ett Kina som för sin utveckling fortsatt vill dra nytta av multilateralism och frihandel. ”Kina vill definitivt ta på sig rollen som den vuxne i rummet, medan USA fortsätter att nyckfullt visa fientlighet”, konstaterade Eswar Prasad, expert på internationell handel vid Cornell University, i Davos. Betecknande är att Kanada, efter år av ansträngda relationer, just ingått ett handelsavtal med Kina, att president Macron, Finlands statsminister och premiärminister Starmer just varit där. Trumps tullar framtvingar utbyggda handelsrelationer.
Kinas behov av trovärdighet som internationell aktör förstärks av landets växande problem, med kroniska överinvesteringar, en bostadssektor i djup kris och en inhemsk efterfrågan som trots omfattande stimulansåtgärder inte vill ta fart. Den vanlige kinesen tror länge att hen ska få det stadigt bättre. Den tilltron finns inte längre. Klyftorna växer mellan ett högteknologiskt Kina och de breda folklagren. Ekonomin hålls på ett ohållbart sätt uppe av en export som i fjol ledde till ett handelsöverskott på USD 1100 miljarder, en nivå som oundvikligen framtvingar protektionistiska motreaktioner i omvärlden.
Världen står inför ett klassiskt exempel på ”Thukydides fälla”, en komplex konfrontation mellan en supermakt på nedgång och en utmanande makt på uppgång. I detta drama är den sjunkande supermakten dock på ett osannolikt sätt i färd med att förvärra sin egen situation, och den uppstigande makten ingen garant för den regelbaserade ekonomiska ordning som tjänat dess uppgång så väl.
Mycket står på spel, inte minst för ett Europa som trots allt är demokratins garant i denna vilsna värld. Grönlandsdramat visar att hasardspelaren Trumps kort måste synas. Nu hotar han sedvanligt osakligt Kanada med 100-procentiga tullar. Utvecklingen i världen kräver fördjupad europeisk sammanhållning, och ”värdebaserad realism”.
Börje Ljunggren, f.d. ambassadör i Kina. Senior medarbetare på Utrikespolitiska Institutet och Harvards Asiencenter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
