Myrdalsvillan i Bromma är en symbol för det svenska folkhemmet. För att Alva och Gunnar Myrdal flyttade in i funkisvillan på 1930-talet.
Men vad har hänt med de sociala ingenjörernas gamla hus?
Det undrade DNs Åsa Erlandsson i ett reportage i DN i början av året. Efter att familjen Myrdal flyttade ut har huset huserat ett margarinbolag och en importfirma. I dag hyr ägaren (som aldrig bott där själv) ut huset till ett byggbolag som i sin tur hyr ut till sina byggnadsarbetare. Enligt uppgift rörde det sig om 19 polska byggnadsarbetare som betalar 2.500 kronor i hyra i månaden till sin arbetsgivare.
Grundtanken att arbetsgivaren står för logi vid arbete utanför hemorten kan inte längre tas för given på dagens byggmarknad. Det är förstås en ödets ironi att det hus som en gång beboddes av folkhemmets arkitekter har förvandlats till ett logement för arbetare.
Långa kedjor ökar risken för press
Byggbranschen är inte den enda som präglas av dåliga villkor och låga löner, ofta även skatteflykt och rena rama kriminaliteteten. Så är det redan i hög grad i restaurang- och transportsektorn. Och i växande grad även i just byggbranschen.
Byggmarknadskommissionens diskuterade i sin slutrapport 2022 ”Från svart till vitt. Vänd den osunda utvecklingen i byggbranschen” en rad olika åtgärder för att komma till rätta med underbudskonkurrens, skatteflykt, svartjobb och kriminalitet. Det finns ingen enkel trollformel för att få ordning på branschen.
Men kommissionen framhöll att underleverantörskedjor, det vill säga att en entreprenör anlitar en underleverantör som i sin tur anlitar ännu en leverantör, i långa kedjor, ökar risken för press på lönekostnader, skatteflykt och att kriminella företag får ett fotfäste på marknaden. Det finns också pengar att tjäna. Den som får en upphandling till ett visst pris kan skära emellan genom att hitta ett företag som levererar en ”bra” offert, vilket ökar risken för oskäliga löner och skattebrott.
Det innebär i praktiken att företag med kollektivavtal och som faktiskt betalar skatt väljs bort. Såväl utländska som svenskregistrerade företag använder i mycket hög grad utländsk arbetskraft i de här kedjorna. Och betalar regelmässigt lägre löner, skatter och försäkringar.
Men det är svårt att belägga av lätt insedda skäl.
Det företag som från början erhöll huvudentreprenaden vet ofta inte ens vilka företag som anlitas, eller väljer bara att blunda. Det handlar om systematisk social dumping och exploatering. Denna byggbranschens undre värld är inte bara grå utan svart.
Inte till priset av låga löner
Det har nu gått två år sedan dödsolyckan i Ursvik där fem byggnadsarbetare dog när en hiss kapsejsade. Det byggbolag som hade fått uppdraget hade ingen personal på plats när olyckan inträffade. Huvudentreprenören har samtidigt huvudansvaret för arbetsmiljön och säkerheten. En VD och två hissmontörer har åtalats för grovt arbetsmiljöbrott efter denna tragiska hissolycka. Det var ingen tillfällighet att fyra av de som avled kom från andra länder (Afghanistan, Ryssland och Ukraina). Flera hade inte ens något skriftligt anställningsavtal och saknade ID-06-leigtimation som är ett krav för att överhuvudtaget få sätta sin fot på en byggarbetsplats.
Sverige behöver utländsk arbetskraft på en rad områden, men inte till priset av låga löner och osäkra arbetsvillkor.
Den som hoppades att olyckan skulle leda till att branschen tog sig samman har blivit besviken. Två år efter olyckan har inga substantiella framsteg skett.
Ett rimligt första steg är förstås att huvudentreprenören bara anlitar två underleverantörsled i en horisontell upphandlingsmodell, vilket innebär en mer direkt kontakt med alla företag som anlitas, för att säkerställa att arbetsmiljön och säkerheten kan upprätthållas. Och att lönerna är rimliga och bolagen inte slinsar med skatter och försäkringar.
I Norge har parterna i branschen träffat en överenskommelse om två led.
I Sverige har Veidekke och Peab redan inför det. Detta är inte en universallösning som leder till att alla problem försvinner i ett enda slag. Men det är ett viktigt och avgörande steg.
Signal om rättning i arbetsgivarledet
Tidigare fanns förhoppningar om att arbetsgivarorganisationen Byggföretagen skulle ställa sig bakom den här linjen. Så blev det inte. Och tidigare i höstas presenterade Svenskt Näringsliv där Byggföretagen är medlem en rapport som sågade idén om begränsning av underleverantörsleden. Det skulle, hävdade rapporten, inte lösa ett enda problem och dessutom leda till enorma kostnadsökningar, ”beräknade” till 25 miljarder.
Hur rapportförfattaren kom fram till denna enorma summa var minst sagt höljt i dunkel. Särskilt som studien baserade sig på intervjuer med ”ungefär” tio företag. Inget av dessa namngavs i rapporten. Och inget hade infört två underleverantörsled.
Men Byggföretagen valde att ställa sig bakom rapporten. Detta ska förstås tolkas som en signal om rättning i arbetsgivarledet. Byggnads är för förslaget. Men alltså även två av de stora byggbolagen.
Det här fick Veidekkes VD Jimmy Bengtsson att gå i taket: ”att begränsa kedjelängder är inte ett hot mot småföretag. Det är ett hot mot kriminella och oseriösa aktörer.” Han framhöll också att ”samma antal leverantörer kan anlitas, stora som små. Skillnaden är att de ska ligga direkt under huvudentreprenören i led 1 eller 2. Det gör kedjan överskådlig, ansvaret tydligt och betydligt svårare för oseriösa aktörer att gömma sig”.
Veidekkes VD hotade också med att lämna Byggföretagen. Det är ovanligt med så här hårda konflikter på arbetsgivarsidan. Så frågan är synnerligen laddad.
Handlar det om ideologi?
Agerar byggföretagen mot bättre vetande? Eller finns det andra förklaringar? Handlar det om att så många företag tjänar mycket pengar på att anlita underleverantörer genom att skära emellan? Handlar det om ideologi? Enligt marknadsliberala teorier blir ekonomin mer effektiv med så stor decentralisering till små enheter och företag som möjligt. Mindre enheter är bättre och effektivare, menar man. Nyckelordet här är ”specialisering”, vilket också är ett bärande tema i Svenskt Näringslivs rapport. Det är också högt tänkbart och troligt att arbetsgivarparten vill ”sätta press” på Byggnads. Och se en större maktförskjutning inte bara i byggsektorn utan i hela den svenska arbetsmarknaden.
För om inget görs kommer den svenska arbetsmarknadsmodellen i förlängningen att krackelera. Det är redan illa nog i byggsektorn, där företag med justa villkor konkurreras ut av företag som har dåliga villkor som affärsidé. I nästa steg kan allt detta påverka kollektivavtalen även där de fortfarande kan sätta märket och verka som golv vad gäller löner och villkor i arbetslivet.
Samtidigt har frågat om en begränsning till två underleverantörsled nu hamnat på Europaparlamentets bord. För detta är förstås inte bara ett svenskt problem, utan finns i hela EU.
Vi får se om det förslag som ligger på bordet kommer att röstas igenom. Eller om parterna i Sverige kan träffa en överenskommelse som i Norge. Det vore det bästa ur alla synvinklar. Då kommer parterna att äga frågan och tillsammans kunna se till att regler och avtal efterlevs, och även kunna komma överens om och när undantag kan vara rimliga.
Men med tanke på signalerna från Byggföretagen är detta inte alternativ. Istället blåser arbetsgivarna till strid. Det är en tragedi och ett haveri. Som kommer att stå oss dyrt.
Håkan A Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
