Intervju För Sverker Sörlin är kulturen mycket mer förbunden med politik och kunskap, än med ekonomi och framgång i ekonomisk mening. Det vill han visa med sin nya bok “Kulturens värde”. Dagens Arena fick en intervju med den bokaktuella idéhistorikern.
Dagens Arena träffar Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria, i hans bostad mellan Karlaplan och Gärdet i Stockholm. Lägenheten är stor och överallt står välfyllda bokhyllor. Där bokhyllorna tar slut, tar högar med staplade böcker vid. Nu ska ytterligare en få plats. Men trots att Sverker Sörlin har skrivit en rad böcker, varav en tilldelats Augustpriset, var det inte en självklarhet att “Kulturens värde” skulle bli till.
– Det är klart att det är frestande att avstå även från goda idéer, för att det krävs mycket jobb och tid. För 20-30 år sedan prioriterade jag ganska hårdhänt till förmån för den akademiska forskningen. Men på senare år har jag börjat fundera mer och mer över vad jag använder min tid till. Och då har jag bestämt mig för att göra mer saker som kanske på ett lite mer omedelbart sätt kan påverka diskussionen kring viktiga frågor i samhället, säger Sverker Sörlin.
“Kultur är allt mänskligt”
“Kultur är allt mänskligt. På samma gång det som förenar oss och det som gör oss unika. Det är en allt genomsyrande del i varje människas liv – och på samma gång en rad i regeringens budget, som regel den allra minsta. Den är varje människas sätt att leva sitt liv – och på samma gång det som förenar mycket stora kollektiv: nationer, regioner, professioner. Något som är så omfattande måste vara värdefullt. Kultur har således värde.” Så inleder Sverker Sörlin det första kapitlet.
– Att idén om att skriva boken etsade sig fast beror dels på min nyfikenhet. Jag ville helt enkelt förstå hur detta politikområde, statsbudgetens minsta, egentligen uppstod. Och det visade sig vara mycket intressantare, men också mer problematiskt, än jag förut förstått. Men det var också något mer djupgående som drev mig. Det blev en chans att undersöka hur kulturpolitiken och synen på kultur har förändrats.
Sverker Sörlin uppger sig ha ett gammalt horn i sidan till hur kulturen har behandlats som politiskt objekt.
– Jag tycker inte att kulturen har fått den uppmärksamhet som den förtjänar. Kultur är jätteviktigt. Hur man än förstår ordet så är det viktigt och stort. Och det bör det också vara. Även i politiken.
Kulturkanon – En illusion
Sverker Sörlin är skeptisk till den kulturkanon som regeringen tagit fram för “att tydliggöra och tillgängliggöra det kulturella arv som har format landet”. Han menar att det finns en släpphänthet inför integrationens djupare kompetensfrågor som gäller till exempel SFI och att människor kan känna trygghet och gemenskap.
– Det är en illusion att tro att det kan lösas med kanoniserade kulturhändelser. Det är mycket, mycket viktigare att våra institutioner för kultur och kunskap är vitala, attraktiva och inkluderande än att sådana symbolhandlingar får bre ut sig.
Det värsta med så kallade symbolhandlingar menar Sverker Sörlin är att de är utmärkande för tomheten i det politiska engagemanget i kulturfrågorna.
– Mitt intryck efter att ha jobbat med den här boken är att många spontant håller med om att kulturpolitiken är torftig. Det är slående att de flesta tycker att kulturen är värd mer. Återigen undrar man varför politikerna skär ner på det som verkligen är vitalt och viktigt.
Sverker Sörlin tror sig se åtminstone ett skäl till detta.
– Det finns politiska motståndare till tanken på en aktiv medborglig kultur och framför allt en kultur som överskrider det nationella. Det ingår i vår tids djupare polarisering i samhällsdebatten.
Han framför att det finns många ganska kulturskeptiska krafter som gärna skulle vilja se att kulturpolitiken snävas in ytterligare. Som exempel lyfter han fram Sverigedemokraterna.
– De är likgiltiga, till och med skeptiska, inför stora delar av kulturen och kulturpolitiken. Medan de däremot är väldigt förtjusta i sådant som odlar den här nationella andan och sammanhållningen i riket. Det är därför de gillar kulturkanon och kulturarvet. De är förtjusta i historia, inte som analys och vägledning till förändring och förståelse, utan som en sorts propaganda och folkfostran.
Utmaningarna är kulturella
Sverker Sörlin menar att vår tids stora utmaningar inte bara är tekniska eller ekonomiska.
– De stora utmaningarna som planetens framtid, klimatfrågor och stora konflikter är i hög grad kulturfrågor. De handlar om våra livsformer, våra livsstilar, vad vi tycker är värdefullt i våra liv. Tycker vi att det mest värdefulla är att konsumera? Det är faktiskt ingen naturlag som säger att vi måste konsumera fyra jordklot med svensk livsstil. Det beror inte på någon gen eller att vi är tvungna, utan det tillhör vår kultur.
Han säger att de tekniska lösningarna också behövs, men att de inte kan byta ut eller ersätta den kulturella dimensionen.
– På ett djupare plan handlar det om hur vi förmår att fatta beslut och hur vi tillsammans ska kunna leva våra liv på ett vettigt sätt. Och det är i någon mening en kulturfråga.
Sverker Sörlin kan inte tänka sig att svaren på de frågorna har någon teknisk lösning.
– På samma sätt som vi inte gärna tänker oss att det är med tekniska lösningar som vi ska byta ut den obehagliga samhällsordning som råder i Ryssland. Vi tänker inte att vi ska bedriva materialforskning eller genetisk forskning för att lösa det problemet. Det är en kulturell fråga och en politisk fråga.
Odling på längre sikt
För Sverker Sörlin är kulturen mycket mer förbunden med politik och kunskap, än med ekonomi och framgång i ekonomisk mening.
– Jag bortser inte från betydelsen av det men det är inte det intressanta. Det intressanta är de större och ofta ganska tyst verkande effekterna som kulturen ger och representerar. Kultur är odling på längre sikt. Det demokratiska politiska systemet har vissa begränsningar, man belönas på kortare tidshorisonter. Men vi måste fortfarande göra det.
Förhoppning
Sverker Sörlin jämför boken med ett inkast. Han kastar in bollen och hoppas att den ramlar ner någonstans där det finns spelare på bra positioner.
– Jag hoppas att jag kan hjälpa till att stimulera en bredare diskussion om kulturen, dess plats i samhället och dess värderingar, dess värden och vad kulturen betyder på ett bredare plan. Och i någon sorts förlängning också reflektioner över vad kulturpolitik kan vara.
I slutet av boken pekar Sverker Sörlin på några saker som skulle kunna göras. Ett exempel är att fundera över hur skolan fungerar, något han menar är en kulturpolitisk fråga. Han är dock noga med att målet med boken inte är att försöka åstadkomma ett antal bestämda kulturpolitiska förändringar.
– Det finns andra som kan komma med mer konkreta inslag. Det jag vill är egentligen att erbjuda redskap och nya synsätt till de som vill börja en ny och vidgande diskussion om kulturen.
Tuva Thell
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
