Årets viktigaste böcker?

Recension Hur går du till väga när självaste kulturministern inte vill prata kulturpolitik? När rådande kulturpolitik mest stavas privat finansiering? När inte tillräckligt många går ut på gatorna och protesterar? Vad gör du då?

Antingen ger du upp och hoppas på att nästa politiska vind är snällare mot människan, kulturen och konsten. Eller så plockar du fram folkbildaren i dig och försöker få fler att förstå vad det är som händer med kulturen och politiken och varför det är viktigt att just veta lite mer om kulturpolitik.

Inom kort kommer en av Sveriges folkkäraste intellektuella, Sverker Sörlin, ut med boken Kulturens värde (Atlas förlag), som borrar i varför kulturen har trängts undan i ett samhälle där ekonomisk nytta blivit det dominerande måttet på mening. 

Något oumbärligt för mänskligt liv

I Kulturens värde reflekterar Sverker Sörlin över vad som händer när kulturens värde inte längre artikuleras och han återvänder till kulturpolitikens rötter, till folkrörelsernas bildningsideal och till konstens existentiella kraft. Och diskuterar om det är möjligt att få medborgarna att åter betrakta kultur som något oumbärligt för mänskligt liv och demokratiskt samhällsbygge?  

Ett annat sätt att folkbilda om kulturpolitik är att skriva en lathund eller handbok, och det är precis vad David Karlsson och Mikael Löfgren gjort med boken Vad är kulturpolitik? En lathund (Nätverkstan).

Boken Vad är kulturpolitik? En lathund är uppdelad i fyra delar. I den första delen ställs vanliga frågor om kulturen som författarna ger ett kort, och ett lite mindre kort svar på. Enbart den första delen räcker långt för samhällsintresserade som sällan funderat över eller förstått kulturpolitikens breda funktion för ett samhälle. 

Om del ett kan slukas under en lunchrast tar del två längre tid att läsa som den fördjupning den är.  

Fördjupningarna om kulturbegreppet, kulturpolitiska modeller och perioder samt kulturens värde, nytta och ekosystem är befriade sköna att läsa för alla som brottas med imaginära Parisa Liljestrand där ute; kulturen sätter faktisk både igång och driver samhällsutvecklingen!  

Då skulle kulturministerns politik grusas

Del tre rubriceras Gestalter och förebilder och del fyra lyfter några Kulturpolitiska dilemman, och jag som läsare landar återigen i ödmjukhet inför att kulturpolitik kan se ut på olika sätt och att det finns så många svåra dilemman i kulturens värld. Går det till exempel att bunta ihop professionella och amatörers konst? Gäller alltid principen om armlängds avstånd när det rör sig om konst?

I Vad är kulturpolitik? En lathund är inte ens fördjupningarna för långa. Karlsson och Löfgren har i många år skrivit om kultur och kulturpolitik, vilket märks i den stringenta handboken som lever upp till den ambition Nätverkstan har med sin skriftserie, som vill ”utgöra såväl olja som grus i det kulturpolitiska maskineriet”. 

Skulle Karlssons och Löfgrens handbok få lika många läsare som någon av handboks-genrens bästsäljare, typ “Omgiven av idioter”, skulle kulturministerns politik grusas men kulturdebatterna inför valet gå som smort. Åtminstone hjälper lathunden till med nyanserna så att debatten om kulturpolitiken kan hamna på innehållet, istället för som nu, då fokus hamnat på frågan om kulturpolitiken bör finnas. 

Ola Bo Larsson