Ett vinststopp i skolan är Liberalernas sista chans att inte svika väljarna.
När jag under måndagsmorgonen slog på P1 pågick en debatt om vinster i skolan. En mansröst drev på om att ett vinstförbud vore ett hot mot valfriheten och att det istället borde vara fokus på kvalitet. En kvinnoröst jag vagt kände igen kom med motargument om att elevers utbildning inte är en vara som alla andra. Hon fortsatte med att politiken som låtit friskolorna ha andra intressen än kunskap och barnens framtid har inneburit risker och baksidor för samhället.
Det lät som om hon läste innantill ur den norska avkommersialiseringsutredningen, som även i en kortfattad version gavs ut som rapport hos Arena Idé förra hösten.
Medan jag lyssnade funderade jag på vem rösten tillhörde. Var det en vänsterpartist, en socialdemokrat eller någon facklig företrädare? När programledaren så tackade utbildningsminister Simona Mohamsson (L) och gav ordet tillbaka till Almegas Andreas Mörck, höll jag på att sätta kaffet i halsen. Liberalerna argumenterar nu rakt ut för att aktiebolag och vinster inte hör hemma i svensk skola. De rättar nu in sig i samma åsiktskorridor som en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning står i, inklusive den svenska lärarkåren.
För mer renläriga högermänniskor borde det inte vara några konstigheter att vara kritisk mot vinster i välfärden.
Nu återstår att se hur hårt Liberalerna är redo att driva frågan. Kan man till och med vara redo att byta politisk sida igen? Stödet i frågan är starkare på den rödgröna sidan än den blåbruna, även om det inte finns enighet på någon av sidorna. Centerpartiet vet man inte var de står och Sverigedemokraterna har svängt i frågan förut, så med lite hybris kanske Liberalerna tror att de kan förhandla högerut. Och för mer renläriga högermänniskor borde det inte vara några konstigheter att vara kritisk mot vinster i välfärden.
Att mjölka det offentliga och få fram en vinst genom att kompromissa med löner och lärartäthet har ingenting med entreprenörskap och gott företagande att göra. Även om det mesta är offentliga medel, kan man nästan se det privata kapital som går in i skolverksamhet som en samhällsförlust. För barns utbildning är på ett sätt en ganska enkel verksamhet: vi vet redan hur utbildning ges på bästa vis, det handlar om att ha gott om pedagoger som får tillräckliga förutsättningar att ge stöd och bidra till alla elevers utveckling. Parametrar som skolföretag istället tummar på för att skapa vinst.
Vad som gör att jag känner hopp när jag hör Simona Mohamsson är att hon sett konsekvenser av friskolesystemet som är värre än vinstläckaget, nämligen segregationen och kunskapsklyftorna. För man kan uppröras över att det försvinner miljarder till aktieägare, men kostnaden på samhälls- och individnivå av att inte alla barn ges möjlighet till en god utbildning är så mycket större.
Om väljarna litar på att Liberalerna menar allvar med ett vinststopp kan det rädda kvar dem i riksdagen, men kan de göra det?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
