Trump måste klara det otänkbara: att förena presidentskapet med rollen som rebell. Ingen utom han själv tror att han kommer att klara sitt uppdrag.
I dag installeras Donald Trump. Det känns som femte avsnittet i en redan skruvad teveserie.
På sin första presskonferens efter valet skällde han ut journalisterna, vägrade svara på CNN:s frågor och beskyllde verkligheten för att vara »fake«. FBI och CIA har rapporterat att Moskva gav honom aktivt stöd under valrörelsen. Hans opinionssiffror är rekordlåga, vid just det ögonblick när alla presidenter brukar stå på topp.
Hur ska det här gå?
Det enda säkra är att USA de närmaste åren kommer styras av extrema högerpolitiker. Men av vilket slag är däremot oklart. Trump i Vita huset och republikanerna i kongressen står för olika synsätt och förhållandet mellan dem utmärks av ömsesidig misstro.
Landets framtid avgörs nu av strider mellan högerns två »hus«. Någon annan opposition med inflytande finns inte kvar. Man kan bli nervös av mindre.
Trumps administration är den mest konservativa, inkompetenta och oerfarna i landets moderna historia. Den kommer vara svag i alla lägen. Att Trump saknar uppfattning om de flesta politikområden — och dessutom verkar rätt ointresserad — gör den ännu svajigare.
Republikanerna i kongressen är av annat slag. De har visserligen härjats av ett utdraget inbördeskrig, men har ändå kvar en elitistisk kärna som i viktiga frågor står i skarp motsats till Trumps isolationistiska högerpopulism. Majoritetsledaren Paul Ryan vet vad han vill. Hans ambition är naturligtvis att exploatera presidenten som kongressens redskap för omfattande avregleringar och frihetsinskränkningar.
Det är inte omöjligt att Trump i vissa frågor blir den pragmatiskt förnuftiga, jämfört med kongressens doktrinära galenskap.
Ryan har öppnat spelet starkt. De förändringar som verkar prioriterade följer hans agenda. Förberedelserna för att riva upp sjukförsäkringen har redan inletts. De stora utlovade skattesänkningarna för företagen och överklassen ska snabbt baxas igenom beslutsmaskineriet.
Men Trump är tvungen att rätt snart sätta tummen i Ryans öga och trycka till. Det är en överlevnadsfråga. Han valdes ju eftersom majoriteten av republikanernas väljare hatar och föraktar det egna partiet. Han behöver klara det otänkbara: att förena presidentskapet med rollen som rebell.
Maktkampen kan få oväntade böjningar. Det är inte omöjligt att Trump i vissa frågor blir den pragmatiskt förnuftiga, jämfört med kongressens doktrinära galenskap. Där återfinns den oförutsägbarhet alla talar om.
En annan avgörande faktor är själva utgångsläget, det som demonstrerats de senaste dagarna: att ingen annan än Trump själv tror att han klarar uppdraget.
I senaste New York Review drar den pålitliga Michael Tomasky därför slutsatsen att högern kommer driva på förändringar i upphetsat tempo, gälla tonlägen och från alla håll. »De konservativa vet att administrationen antagligen bara överlever i fyra år. De kommer därför ta allt de kan, medan de fortfarande kan.« Det börjar i dag.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
