Rickard Olseke
Rickard Olseke

Går socialdemokratins väg till en permanent restriktiv asylpolitik via Bryssel och EU, frågar sig debattören Rickard Olseke.

Inför kongressen den 8–12 april skriver den socialdemokratiska partistyrelsen i sitt förslag till politiska riktlinjer att asyllagstiftningen »ska harmoniseras ytterligare« inom EU. Målsättningen är att asylsökande »ska få lika behandling och alla länder ska vara med och dela på ansvaret«.

Under 2016 presenterade EU-kommissionen en rad nya förslag till en gemensam asylpolitik som nu förhandlas i ministerrådet och Europaparlamentet. Dublinförordningen förändras och asylprocedur- och skyddsgrundsdirektiven görs om till förordningar. Från att hittills främst ha utformats som minimiregler, ska stora delar av asyllagstiftningen bli gemensam i hela EU. Nationell lagstiftning ska ersättas av EU-lag som tillämpas direkt av myndigheter och domstolar i medlemsländerna.

Men den harmonisering som föreslås är inte neutral, den har en riktning. Människor på flykt ska enligt kommissionen förmås att »söka skydd på andra platser, till exempel i länder som ligger närmare deras ursprungsländer«. Detta uppnås genom flera ändringar av regelverket.

EU-kommissionen föreslår bland annat obligatorisk prövning av om en asylsökande kan avvisas till ett »säkert tredjeland« istället för att få sin ansökan prövad i sak i ett EU-land.

Det blir en minskad tillgång till asylprövning i EU och ökad otrygghet för de asylsökande.

De som efter asylprövning i EU bedöms vara i behov av skydd ska beviljas korta, tidsbegränsade uppehållstillstånd med återkommande omprövning av skyddsbehovet.

För att möjliggöra att fler asylsökande också i praktiken kan avvisas till länder utanför EU — exempelvis till transitländer i Nordafrika och sydöstra Europa — föreslår kommissionen att kraven för när ett tredjeland ska anses som »säkert« sänks. Enligt nuvarande minimiregler ska de sökande ha »möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, om de befinns vara flyktingar, erhålla skydd i enlighet med Genèvekonventionen«. I EU-kommissionens nya förslag räcker det att det finns möjlighet att få »tillräckligt skydd«.

Det införs en skyldighet att lämna in asylansökan i »den första inresemedlemsstaten« i EU – hittills har det enbart funnits regler för vilket land som ska pröva en asylansökan, inte var ansökan ska göras. Det är sedan detta land — i nuläget framförallt Italien och Grekland — som ska pröva om det finns ett »säkert tredjeland« som den sökande kan skickas till. Först därefter, om det inte bedöms finnas ett säkert land utanför EU, ska Dublinförordningens ansvarskriterier tillämpas, till exempel om den asylsökande har familjemedlemmar i ett annat EU-land och därför har rätt att få sin ansökan prövad i det landet.

I Sverige innebär tidsbegränsade uppehållstillstånd att skyddsbehovet omprövas varje gång en ansökan om förlängt tillstånd lämnas in. Genom EU-kommissionens förslag blir detta obligatoriskt i hela EU. Medlemsländerna åläggs att ompröva behovet att skydd både »i fall av väsentliga ändringar i situationen i ursprungslandet och när de avser förnya uppehållstillstånd«.

Genom minskad tillgång till asylprövning i EU och ökad otrygghet för de asylsökande som trots allt lyckas få sin ansökan både sakprövad och beviljad, hoppas kommissionen alltså att färre människor på flykt ska söka asyl i EU. Med andra ord är förslagen helt i linje med den svenska tillfälliga begränsningslagen som beslutades av riksdagen förra året.

Går socialdemokratins väg till en permanent restriktiv asylpolitik via Bryssel?

Rickard Olseke, engagerad i migrations- och asylfrågor