När rött blir brunt

Dela på Facebook

Bild: Po Tidholm 
Bild: Po Tidholm

 

Länge såg det ut som Sveriges egen koloni var särskilt motståndskraftig mot rasism. Norrland var som ett bevis för att armod inte måste föda nationalism, utan snarare solidaritet. Po Tidholm skriver från Söderhamn, som nu blivit SD:s starkaste fäste norr om Blekinge.

Norrland – och det är lika bra att jag redan nu tydliggör att jag konsekvent kommer att använda detta svepande begrepp – har problem. Trots förekomsten av råvaror och viktig basindustri krymper skattebasen samtidigt som glappet mellan arbetsför befolkning, pensionärer och vårdtagare vidgas. Skolor lägger ned, servicenivån sjunker, ja ni vet. Samma gamla visa som under de senaste femtio åren. Det är knappt man orkar dra den igen.

Politikerna har hur som helst tröttnat. Det är roligare att prata om den handfull nya jobb som uppstår när Facebook startar en serverhall än de tusentals arbeten som försvunnit i skogsnäringen när branschen rationaliserat och centraliserat sin verksamhet.

En kommun i dag är inte helt olikt ett företag; där finns självständiga nämnder och förvaltningar som var och en ska gå med vinst, där finns målbeskrivningar och portalparagrafer, och där finns behovet av att upprätthålla ett anseende. Inte bara inför medborgarna, utan också inför de omkringliggande kommuner man konkurrerar med.

Kommunen måste i någon mån skönmåla sin verksamhet för att kunna attrahera sporadiska inflyttare och för att kunna dra till sig företagsetableringar. Det där blir ytterst förvirrande för medborgarna. Å ena sidan talar verkligheten oftast sitt tydliga språk.

Bor du i norrländsk inlandskommun så har de antagligen stängt din byskola, dragit in några busslinjer, halkat efter med underhållet av simhallen och i förhoppningen att det skulle gå bra på något sätt har de också sålt av den kommunala slalombacken för en krona till en entreprenör som lagt ned den och sålt liften.

Det finns ett folkligt missnöje, och jag skulle gärna beskriva hur det pyr eller puttrar eller vad nu det folkliga missnöjet brukar göra, men det är för stora ord. Kanske susar det snarare. Ett sus som sakta ska stiga till ett brus. Men det krävs några insikter på vägen innan så sker. Det första som måste hända är att norrlänningen måste förstå hur kontraktet ser ut nu för tiden.

”Norrland blev Sveriges eget Klondyke, ett framtidsland”

I höstas kom det nazister till Umeå, samma aggressiva sammanslutning som några månader senare skulle attackera ett fredligt demonstrationståg i Kärrtorp reste till Västerbotten och ställde sig utanför gallerian på gågatan mitt under lördagsrusningen och delade ut flygblad.

De ville ha bråk, och det blev bråk. Till slut blev de bortkörda av polisen. Umeåborna reagerade som man ska, någon dag senare samlades över två tusen personer på torget i en manifestation mot fascism. Svenska Motståndsrörelsen skrev på sin hemsida att ”den där staden behöver skakas om eftersom den av någon anledning inte vaknat upp som övriga orter gjort”.

Och i VK skrev krönikören Anahita Ghazinezam en fin krönika som delades i sociala medier, helt enkelt för att den beskrev Norrland som den närmast naivt goda landsända vi alla hoppas att den ska vara; den där delen av Sverige som inte slukats av urbanitetens och egoismens passivisering, där klokskap, rättrådighet och sunt förnuft fortfarande råder. Där man bjuder inbrottstjuven på kaffe och befolkningen är immun mot fascismen.

– Den där krönikan blev väldigt romantisk, urskuldar sig Anahita Ghazinezam någon månad senare. Men jag tror på texten, trots att jag inte är något orakel och att hopp är ett brott i Norrland.

Norrland, om vi nu tar det från början, är den del av Sverige som ligger norr om Dalälven. 60 % av landet, sett till ytan, men knappt 10 % sett till befolkningen. I Norrland finns en räcka halvstora städer, från Gävle i söder till Luleå i norr.

Alla utom en ligger vid kusten. Förutom Östersund och några hyfsat attraktiva skidorter är inlandet ett problem. Ja hela Norrland är egentligen ett problem.

Det är bara Umeå som har tillväxt, övriga städer går det inte bra för. Umeå har universitetet, och detta år är de dessutom en av två europeiska kulturhuvudstäder. Umeå är inte representativt i något avseende egentligen, Umeå är en ö av tillväxt i ett hav av undergång.

Att det ändå går att tala om Norrland beror på att regionen har ett gemensamt öde.

Det norrländska samhället är uppbyggt kring arbete och mobilitet, människors boendemiljöer är en direkt konsekvens av nationalstatens behov av råvaror. När andra europeiska stater skaffade sig kolonier i Syd– och Nordamerika, Asien och Afrika fick Sverige hålla till godo med Norrland.

Det var helt enkelt vad man hade råd med. I stället för att erövra nya kontinenter erövrade man sin egen bakgård och projicerade enorma förhoppningar på projektet. I norr hoppades man kunna göra allt det man gjorde i kolonier; förslava en urbefolkning, starta gruvor och hitta ädla metaller, driva in skatter och odla exotiska kryddor. Carl von Linné, för övrigt vetenskapligt sansad, föreslog vid en tidpunkt att man borde starta saffransodlingar på fjällsluttningarna.

När det så småningom stod klart vilken potential det fanns hos Norrlands råvaror tog kolonisationen fart på riktigt. Vid mitten av artonhundratalet hade Sverige haft ett antal decennier av stabilitet och växande befolkning och eftersom jordbruksmarken i landets södra delar redan var upptagen uppmuntrade staten en expansion norrut.

Med löften om skattefrihet och frihet från militärtjänstgöring fick man folk att bryta upp och kliva av tåget på en myr i inlandet där staten stakat ut små hemman.

Parallellt med denna rörelse tog industrialismen stora kliv. Från att ha varit en råvara med stort nyttovärde men blygsam ekonomisk betydelse fick skogsprodukter plötsligt en exportmarknad och på 1870-talet reste en tysk ingenjör runt och tittade på älvarna för att sedan konstatera att de, om de tämjdes, skulle kunna försörja hela Europa med elström. Järnvägen drogs fram och möjliggjorde i sin tur en storskalig gruvdrift. Norrland blev Sveriges eget Klondyke, ett framtidsland, med vars hjälp den fattiga nationen skulle kunna förvandlas till världens modernaste land.

Hela denna historia, menade Anahita Ghazinezam (som i sin tur lutade sig mot ekonomihistorikern Lovisa Broström), hade vaccinerat Norrland mot fascismen. ”Man finner inte kräftan, eken eller adelsmannen norr om Limes Norrlandicus”, som det stod i en gammal lärobok.

Så långt vill jag hålla med henne. Det är de högre samhällsskikten i södra Sverige som burit fram den ideologiska fascism som lyst med sin frånvaro bland de klassmässigt rätt homogena norrlänningarna. Rätten att kolonisera andra hänger samman med en idé om överordning som av naturliga skäl inte kunde slå igenom i koloniserade trakter.

Kärnan i fascismen är nationalismen, men i svensk tappning har inte ägandet varit obetydligt, styrkan i överordningen har ofta handlat om tillgång till jord.

Lovisa Broström menar att den norrländska konflikten fick en klassisk vänsterprägel och att stridslinjen hamnade mellan arbetarna som producerade och ägarna som plockade åt sig av mervärdet. Konflikten handlade om hur fördelningen skulle ske, och hur mycket fabrikörerna borde avstå.

När detta skrivs har Sverigedemokraterna parkerat sig kring 9 procent i de flesta opinionsundersökningar.

Trots att små och stora skandaler duggar tätt och både medier och allmänhet har testat att både bemöta, tiga och protestera mot både utspel och övertramp tycks opinionen stabil.

Researchgruppen, en vänstersammanslutning med uttalat syfte att knäcka SD och den svenska extremhögern genom kartläggning och information, presenterade under senhösten sina arbetsresultat i Expressen. Den aktiva SD-anhängaren, den som debatterar på Avpixlat och säger sin rasistiska mening anonymt i öppna kommentarsfält, är en man över femtio, bosatt i ett mindre samhälle i Sydsverige. Ytterst få återfinns i Norrland.

Tittar man på 2010 års valresultat står det också klart att SD har en svag representation i norrländska kommuner och betydligt sämre siffror i riksdagsvalet. Det skiljer hela 2 procentenheter mot övriga landet.

Bilden verkar alltså stämma så här långt. Fascismen i den mån SD nu kan kallas fascister, har inte haft några större framgångar i Norrland.

”I stället för moraliskt rättrådiga bönder blev de forna skogsägarna proletärer”

Förhoppningen är givetvis att den norrländska erfarenheten ska ha betydelse, för det skulle innebära att armod inte nödvändigtvis föder protektionism och nationalism, utan snarare en solidaritet med andra utsatta. Det skulle alltså signalera en viss optimism.

Sverigedemokraterna är tydliga med att de är ett parti med en politik för hela landet, och de är mycket väl medvetna om var de har sitt stöd och var de kan växa. I fördomarnas, varghatets och bruksnedläggningarnas landsbygd har de en potential, om de bara lär sig spela ut det populistiska landsbygdskortet.

Landsbygdsfrågan är verkligen ingen enkel politisk fråga, särskilt inte i Norrland. När allting ställdes på sin spets vid artonhundratalets slut var det högern, och mer specifikt unghögern, som försökte stoppa det stora kapitalets intrång i norra Sverige.

Två parallella reformer hade på kort tid skapat hundratusentals småjordbruk i Sverige, och många av dem låg i Norrland. Avvittringen av kronans skogsmark genomfördes för att stärka upp jordbruket och öka nyodlingen, och därtill genomförde Domänverket avstyckningar och uppmuntrade nybyggen. De konservativa såg jordbrukaren som landets moraliska ryggrad och industrialismen som ett hot.

När sågverksaktiebolagen gick hårt fram i sina uppköpsräder var det högern som ville stoppa dem medan de mer progressiva ansåg att stordriftsfördelarna vägde tyngre. Hemmansuppköpen, eller ”baggböleriet” som det kom att kallas, stoppades genom lagstiftning 1906, men först när skogsbolagen köpt upp en tredjedel av Norrland. Konsekvensen blev i allt väsentligt det som högern varnat för.

I stället för moraliskt rättrådiga bönder blev de forna skogsägarna proletärer, dels i den skog de just sålt, dels i de industriorter som växte fram kring sekelskiftet. Det blev arbetarrörelsen som sög upp småfolket, inte Bondeförbundet.

Eftersom det saknades lärosäten och förädlingsindustri saknades också i stora stycken den kategori välbärgade akademiker som under trettiotalet anslöt sig till fascism och nazism, och som fick med sig bönderna i sina rasrena fantasier.

Den norrländska historien var ännu ung när andra världskriget tog slut och folkhemmet skulle byggas på allvar, och kanske var det just därför som norrlänningen så helhjärtat anslöt sig till modernitetens ideal. Till skillnad från i södra Sveriges mer traditionstyngda städer och bygder fanns inga hierarkier och ingen historia att försvara.

Norrlänningen välkomnade därför det storskaliga skogsbruket och utbyggnaden av landsändans vilda laxälvar, man applåderade dagbrotten och exproprieringen av åkermark där centralorternas villagator skulle byggas.

Det upprättades ju ett kontrakt: Exploatering skapar arbetstillfällen som ger lokala löneskatter som används till välfärd åt alla. De flesta skrev under.

Nästan var du än bodde kom staten och byggde en skola i gult tegel med hockeyrink och en busskur vid byvägen.

Landsbygden var en del av samhället, och inte minst fanns det – fram till början av nittiotalet – en landsbygdspolitik vars betydelse inte går att överskatta. Även när den storskaliga urbaniseringen av Sverige inletts ansåg sig svensken vara sprungen ur landsbygdens mylla. Nästan alla hade fortfarande släktingar som levde av jord och skog. Landsbygden gick inte att gå runt.

– En stor anledning till att landsbygdspolitiken i princip är utraderad nu är ju att besluten ligger hos EU i stället, säger statsvetaren Magnus Blomgren vid Umeå universitet.

– Flera traditionella konfliktområden är borta. Jordbruks– och regionalpolitiken hanteras från Bryssel. Det här är ett av skälen till att Centerpartiet tappat mark. De har inget inflytande över sina traditionella frågor längre. Kanske är det därför de lyft vargjakten.

Urbaniseringen är en ohejdbar global kraft, och bland de europeiska länderna ligger Sverige i täten. Ingenstans går urbaniseringen lika fort som här. Stockholm växer med ett helt Skellefteå om året. Och ingen lyfter ett finger för att förhindra utvecklingen.

Självklart medför denna avfolkning att Norrlands väljarbas gradvis tappar i betydelse men ännu så länge borde den vara intressant, åtminstone för de mindre partier som behöver marginaler.

Och under 2013 presenterades faktiskt en rad landsbygdsprogram inför valet: Moderaterna lät göra en opinionsundersökning, och resultatet var katastrofalt.

Hälften av de tillfrågade – ett enligt undersökningsföretaget Skop snitt av svensk väljarbas –  trodde inte ens att Moderaternas politik riktade sig till hela befolkningen. Utifrån denna insikt skrev de sedan ett 40-punktsprogram för landsbygden med fokus på företagande, valfrihet och marknadslösningar.

Centern kämpar i motvind efter sitt historiska lappkast.På bara några år gick de ifrån att vara ett stadigt landsbygdsparti, som pragmatiskt förespråkade en blandning av statlig inblandning och aktiv näringslivspolitik som lösning på landsbygdsproblematiken, till att ensidigt propagera för marknadslösningar, även i miljöer där marknaden inte för något i världen vill uppehålla sig.

Partiet har sökt sig till unga storstadsväljare men bärs ironiskt nog upp av män åldersgruppen 65–75 i Jämtland och Västerbotten. I storstadsregionerna har de ca 2 procent. Partiet har grävt sin egen grav.

Folkpartiet och KD bemödar sig inte och Socialdemokraterna har ett långt och komplicerat förhållande till det icke–urbana Sverige. Eftersom landsbygden per definition ofta är gles blir den svårhanterlig för att parti som har det i sig att centralisera, rationalisera och bygga storskaliga lösningar.

I den mån Socialdemokraterna har en politik för svensk landsbygd så bygger den på analyser av femtiotalets industrilandskap.

Miljöpartiet vill att landsbygden ska vara grön och verkställa det som den urbana medelklasskonsumenten kräver: ekologisk mat, ett hänsynsfullt skogsbruk, kretsloppstänkande i lantbruket och fina ekoturismanläggningar.

Men landsbygden vill inte alltid leverera.

Landsbygden förhåller sig ännu så länge skeptisk till Miljöpartiet, och i någon mån också till Vänsterpartiet. Skräcken för högre bensinskatt är stor, och talet om klimatet och omställningen framstår som alltför uppfordrande. Här finns följaktligen ett vakuum, och många tror att Sverigedemokraterna kan bli det parti som lyckas.

För vad hände i Norrland i frånvaro av adel och borgare. Jo, arbetarrörelsen tog plats i toppen av hierarkin med löften om välfärd och arbete. Och vad händer när de sviker, när samhället faller isär, när hemtjänsten blir för dyr och byskolorna stänger. Arbetarrörelsen får skulden.

Vems fel det är spelar ingen roll. När Socialdemokraterna backar tar Sverigedemokraterna plats.

Olivier Truc är frilansjournalist och Norden-korrespondent för franska Le Monde. Han har följt framväxten av högerextrema populistpartier i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

– För det första, säger han tröstande, är det inte så farligt i Sverige. Jag kommer från Frankrike och Nationella fronten är enorma i jämförelse med SD. Men med det sagt har jag förundrats över hur lätt SD kommit undan. Sverige är det enda landet i Norden vars populistparti faktiskt har rötterna i nazismen.

Sannfinländarnas framgångar under det finska valet 2011 går att se som ett varnande exempel. Med sina 19 % är de den finska riksdagens tredje största parti.

Landsbygdsväljarna har slutit upp närmast mangrant och lockats av ett budskap som bygger på lika delar förakt mot inhemska eliter som ett brinnande EU–motstånd.

Precis som SD varvar de socialdemokratisk välfärdspolitik med en socialkonservativ agenda. Sannfinländarna har sina rötter i det insomnade Landsbygdspartiet som under 60– och 70-talen byggde sitt narrativ på ett förlorat agrart paradis. I dag är denna bild kompletterad med det yttre hotet från överstatlighetens Europa och invandringen. Kombinationen är ytterst kraftfull.

– Visst skulle en sådan politik kunna ha framgång även i Sverige, tror Olivier Truc. Problemet för SD är att de inte har någon organisation. Sannfinländarna har i någon mån samma problem. De måste konsolidera och tänka långsiktigt.

– Stämningarna finns ju redan, folk bär på en stark fruktan för det okända och norröver pratar många om att ”Stockholm fattar inget”. Den som svarar på det kan vinna mycket.

Olivier Truc, som också är firad deckarförfattare i Frankrike med två böcker som utspelar sig bland samer i Norrland, vill också varna för den rasism som drabbar samerna.

– Norrlänningarna verkar inte förstå själva att det är rasism att prata illa om samerna, säger han.

Statsvetaren Magnus Blomgren i Umeå har själv tittat på hur Norrland skiljer ut sig politiskt i förhållande till övriga landet. I rapporten ”Det röda Norrland och det blå Sverige” slår han fast den förväntade bilden av en landsända som håller det röda fortet medan resten av landet rör sig högerut.

– Det finns en tröghet hos norrländska väljare, menar Blomgren. Mycket på grund av att de många gånger är rätt gamla och inte alltför flexibla med sina åsikter.

– Norrland är rödare, men däremot tror jag att Sverigedemokraterna har samma potential här som i det övriga landet. Det som i slutändan kan ha betydelse i Norrland är att många är väldigt desillusionerade och att attityderna till invandring inte skiljer sig åt.

– Sverigedemokraternas problem handlar om att de inte har tillräckligt mycket folk för att kunna växa i kommunerna. Det finns en stigmatisering av partiet som gör att folk inte vågar ta steget. SD har ännu inte hittat sina lokala politiska entreprenörer med lokal trovärdighet. Den lokala trovärdigheten är A och O i norrländsk politik, det funkar inte att komma utifrån.

Christina Thuring är öppen med problemen. Hon är anställd valorganisatör hos Sverigedemokraterna och har ansvar för att rekrytera potentiella fullmäktigeledamöter till norrländska kommuner och landsting. Hon bor i södra Norrland med sin man, också han aktiv sverigedemokrat.

– Det är svårt, men det går skapligt. Jag reser runt och har möten, men det räcker inte med att träffa folk en gång för att de ska ställa upp. Man måste ses och fika kanske tre fyra gånger innan de känner sig bekväma. Det är ett stort steg att kliva ut i offentligheten och representera partiet, säger Thuring. Man vet ju hur det blir. Det blir uppblåst.

– Vi får jobba långsiktigt, vi kommer inte hitta folk till alla kommuner inför höstens val. Men på sikt så.

Tittar man på SD:s hemsida står det klart att partiet är mycket svagt i norra Sverige, vilket Christina Thuring alltså bekräftar.

Det finns sympatisörer men inga representanter. Att partiet fått utesluta sextio medlemmar, varav många varit aktiva kommunpolitiker, sedan valet 2010 gör det hela mer komplicerat. Orutinerade medlemmar, ofta drivna av starka känslor och åsikter i invandringsfrågan, har gång på gång passerat gränserna för den ”nolltolerans” som partiledningen bestämt ska råda. Inga rasistiska åsikter är tillåtna. Men processen tycks ofta vara godtycklig. Vissa SD-medlemmar högt upp i organisationen klarar svåra övertramp medan andra ryker för småsaker. Stämningen i partiet framstår som en aning skrämmande för nya medlemmar.

– Det var Sverigedemokraterna som väckte mig politiskt, säger Thuring. Jag satt i kyrkorådet och folk pratade om att SD skulle hållas utanför. Då blev jag nyfiken och läste på. Och då föll jag för partiet. Jag håller med om allt.

Christina Thuring kommer fortsätta resa runt och bearbeta sympatisörer att ställa upp i kommunvalet. Efter valet kommer hon hålla kurser med nyblivna politiker.

– Då pratar vi om politiken och berättar var vi står och vad som är okej att prata om.

SD:s landsbygdsprogram innehåller i stort sett det förväntade. Lägre bensinskatt, stöd till företag, infrastruktur, bättre service och nej till skolnedläggningar.

– Invandringen behöver man inte prata om när man är ute. Man behöver inte ta upp frågan, det är ändå alltid den folk vill prata om. Så fort jag visar mig på stan kommer folk och vill prata om den.

Hur ser du på att många norrländska kommuner tjänar pengar på flyktingmottagning och att invandring ses som en lösning på avfolkningsproblematiken?
– Det har jag ingen åsikt om. Jag är inte så insatt i såna saker.

Det märkliga med norrlänningarnas förhållande till invandrare är att det framstår som rätt godtyckligt var, när och varför fientligheten blossar upp.

Det finns, om man ska tro forskning och statsvetaren Magnus Blomgren, inget som tyder på att främlingsfientligheten är större i orter som har stor flyktingmottagning.

Fördomar är däremot, om man ska tro professor Klas Borell, generellt mer utbredda på landsbygden än i urbana miljöer. Det handlar inte med automatik om låg bildningsnivå utan snarare om känslor av utsatthet och orättvisa. Fördomarna är som starkast i glesbygd med stor social problematik. Forskare pratar om ”kontakthypotesen”, det vill säga möjligheten att bryta ned fördomar genom att få grupper att mötas och på det sättet ”avstereotypifieras”. Det finns faktiskt fler rörande exempel på sådant än skräckexempel på motsatsen.

Här kan det vara på sin plats att göra en jämförelse med vargdebatten, för precis som med hotet från invandringen, är vargen för de allra flesta ett i allra högsta grad abstrakt hot. De flesta har aldrig sett en varg och kommer aldrig störas av invandringen, men frågorna växer i kraft av sin enkelhet och symbolik till stormstyrka, och vanliga argument räcker plötsligt inte för att hantera känslorna som uppstår.

Det är inte svårt att se orsakerna till missmodet. Moderniteten – med det inneboende löftet om framtid och delaktighet – passerades på ett ögonblick. Kvar blev en bitterhet, men också en idé som på många andra håll snabbt övergavs: den om människans överlägsenhet och tolkningsföreträde i naturen. Det rationella skogsbruket och nolltoleransen mot varg är samma andas ideal, och dess förkämpar slåss inte bara mot biologin utan mot krafter som hotar deras tolkningsföreträde.

Invandringen hotar på samma sätt en gammal ordning. Samhällslivet i Norrlands inland har förvandlats till ett misslyckande.

Nu flyttar somaliska asylsökande in i det som för inte så länge sedan var ortens mest moderna bostadsområde, men som stått tomt sedan 90-talskrisen drog undan mattan för de kommunala ekonomierna.

Det har slumpat sig så att just mitt lilla valdistrikt i södra Norrland, helvitt, agrart och trevligt på ett Bullerby-aktigt vis, blivit ett av de största SD-fästena norr om Blekinge. Troligen kommer det som hänt här att hända i övriga Norrland i valen 2014 och 2018.

Jag har försökt vara förstående inför utvecklingen och genom åren skrivit många krönikor med huvudet på sned om att det ju inte är någon lätt sak att bo i en kommun som är körd i botten, där arbetstillfällena är få och gatubilden inte är att känna igen. Men allt oftare undrar jag hur folk kan vara så korkade att de röstar på ett parti som under de fyra första åren i fullmäktige bara lämnat in en enda cirkulärmotion och inte ens kan sitt eget partis politik.

”Proteströster” och ”misstro mot etablissemanget” säger de som vill ursäkta väljarna. Men vi ska passa oss väldigt noga för att ursäkta rasiströstarna, eller för att normalisera deras närvaro i politiken. 11,6 procent är rena vansinnet. I P1 (där SD-väljarna ser till att vi blir grundligt utskämda) hör jag några lokala förmågor som svamlar om Sverigedemokraternas intresse för vargjakt och motorsport. Plötsligt vet jag inte vad som är värst: att vara uttalad rasist, eller att rösta på ett rasistiskt parti för att de vill ge mer pengar till folkrace.

Om 30-talsfascismen avspeglade de överordnades självbild är dagens rasism de underordnades revansch. SD-rasismen breder ut sig när välfärden krackelerar, tilltron till fördelningspolitiken havererat och medborgarna tror sig behöva konkurrera om de återstående medlen. Det är den analys som följer av det nyliberala samhällets frånvaro av strukturella förklaringar.

I stället för att tillföra resurser till välfärden ställer man grupper mot grupper.

Det är en missuppfattning att det skulle vara något slags medborgerlig plikt att respektera alla åsikter som vinner legitimitet i demokratiska val. Det är som att vi plötsligt måste ta ren idioti på allvar bara för att den plötsligt har något slags demokratisk förankring. Många hävdar att SD:s framgångar är en konsekvens av stor invandring och det finns forskning som pekar på rent instrumentella samband. Men det förklarar faktiskt inte själva rasismen: den där känslan av att vara kulturellt överlägsen och förfördelad på samma gång.

Närvaron av somalier i kommunen har ju faktiskt bara utlöst främlingsfientlighet hos en tiondel av invånarna, och sällan hos dem som faktiskt lever nära de asylsökande.

Jag har just skrivit en lång text om Norrland och farhågan/möjligheten att Sverigedemokraterna under de närmaste två valen tar stora kliv in de folkvalda lokalförsamlingarna. Men en del av mig är ambivalent.

Är det verkligen mitt ansvar att försöka förstå de som blivit rasister? Måste vi respektera deras hållning bara för att de nu klätt sin rädsla i en politisk dräkt?

Jag tycker trots allt inte det. Vurmen för Sverigedemokraterna är för ytlig, för okunnig och för oseriös för att respekteras.

Sverigedemokraterna har varit duktiga på att spela på känslan av att det gamla gått förlorat och att folkhemmet är hotat. Och det stämmer ju.

På det hela taget är det ju kört för stora delar av Norrlands inland. Det kommer inte vända. Men hotet består givetvis inte av en grupp nyanlända somalier som fått inhysning i en redan tom sextiotalskåk.

Hotet – som för övrigt redan är verkställt – är den globaliserade kvartalsekonomin.

Den lokala industrins maskiner gör nu tjänst i Pakistan, där arbetskraften kostar en bråkdel av vad den gör i Norrland.

Skogsnäringen har rationaliserats och mervärdet hamnat hos aktieägarna, internationella gruvbolag med säte i skatteparadis bygger oljeplattformar på land utan hänsyn vare sig till lokalsamhället eller framtidens miljö, de fjällnära byarna töms på fastboende och husen köps upp av folk som betalar skatt i storstäderna. En exploatering leder inte till lokala arbetstillfällen som ger skatteunderlag åt kommunen som kan skänka välfärd åt alla. Kontraktet är rivet.

Men dessa samband tycks vara en aning för komplicerade att förstå, och förresten är det kanske ingen som försökt förklara dem. De enkla svaren får fäste.

Myterna breder ut sig. Det slutar med en kamp om bidragen.

Krigsskadade somalier och arbetslösa locals blänger på varandra utanför socialkontoret. En sådan fasansfull ironi.

Po Tidholm

18 kommentarer

  1. Fredrik - 17 februari, 2014

    Rätt så skeptisk till att sd någonsin kommer dominera norrländsk politik. Växte upp i kust-norrland och om folk röstade till höger om sossarna så höll de tyst om det. Ungefär på samma sätt som folk är tysta med sd-sympatier idag.

    Det finns en stark sympati för en typ av socialdemokrati som egentligen inte har existerat i Sverige sedan åttiotalet och absolut inte är representerad av dagens s. Har inte ändrat folk inställning speciellt mycket och vänsterblocket dominerar fortfarande fullständigt.

    När man talar om norrland så tycker jag att man ska skilja kusten ifrån inlandet. Det är efter kusten som folk bor och de städerna skiljer sig föga ifrån valfria andra städer utanför Storstockholm och vissa universitetsstäder. Det är ungefär samma mentalitet och samma produktionsstruktur med ungefär samma arbetslöshetssiffror och liknande.

    Men visst kommer sd växa även i norrland. Så länge som de övriga partierna vägrar se problem med västvärldens mest generösa invandringspolitik oavsett vilka konsekvenser det medför för svenskarna så kommer det finnas ett ökat stöd för sd. Och nej, det handlar inte om rädsla eller främlingsfientlighet utan rationell analys grundat på ekonomi och de reella problemen som existerar i mångetniska samhällen.

  2. Farbror Nilsson - 17 februari, 2014

    Starta upp samarbete med Norge.
    Gå ur EU!.
    Senbörjar vi ta ordentligt betalt för Norrlandselen.
    Kasta ut Bergsstaten och deras polare i
    Mining-gängen som stjäl våra mineraler och alltid glömmer städa upp efter sig.
    Tack Tidholm

  3. Isak - 17 februari, 2014

    Intressant artikel, håller med om mycket. Lite faktacheck bara: det är inte bara Umeå som växer. Dom senaste 10 åren har följande orter i de fem nordligaste länen haft tillväxt: Gävle, Sandviken, Timrå, Sundsvall, Krokom, Åre, Östersund, Vännäs, Umeå, Luleå och Piteå. Slår man ihop dessa orter utgör dom 50 % av befolkningen i norra Sverige. Lägger man till de orter som ligger runt 0 % i befolkningsförändring så är det 63 % av befolkningen i landsändan som bor i kommuner som inte minskar i befolkning. I antal är det fler kommuner som tappar befolkning än som inte gör det (40 jämfört med 14) men fler människor bor alltså i kommuner som inte minskar i befolkning. Det är just därför begreppet Norrland är problematiskt. Det är ingen homogen region, det är stor skillnad på Norrbotten och Hälsingland, tätortsnära landsbygd och glesbygd, fjäll och kust etc. Risken med att använda begreppet som det används här är att bara förstärka stigmatiseringen av regionen.

  4. Niclas Kuoppa - 17 februari, 2014

    Jimmy Åkesson kanske for till Jokkmokk för att han trodde sig kunna vinna röster med sin kritik av samernas ensamrätt till rennäringen på samma sätt som SD lokalavdelning lyckades med i Härjedalen. Måhända har Jimmy läst Expos rapporter och norrlandstidningarnas artiklar om hatet mot samer och tänkt att här finns en öppning. (Ni får leta upp dessa artiklar och rapporter själva. DA gillar inte att man länkar)

    När det gäller kontakthypotesen får den visst stöd i t ex Mångfaldsbarometern från Uppsala universitet och numera från Gävle högskola. 70.6 % av de som samarbetar eller har nära kontakt med personer med invandrarbakgrund rapporterar ganska eller mycket positiva erfarenheter. 10% rapporterar dåliga erfarenheter. Denna har varierat mellan 10-14% sedan mätningarna började.

    I E Pluribus Unum (Scandinavian Political Studies Vol. 30, No. 2, 2007) diskuterar Robert D. Putnam konfliktteorin, som han menar stöds av de flesta empiriska studier, och kontaktteorin. Företrädarna för dessa teorier har gemensamt idén att tillit inom gruppen står i motsats till tillit med dem som står utanför gruppen. Putnam menar att det inte behöver vara ett nollsummesspel. Vi kan känna tillit inom en grupp och till dem utanför. Artikeln bör läsas i sin helhet, inte minst för att en del SD-sympatisörer förenklar fynden och argumenten i den. Viktigt är att Putnam på slutet skriver: ”My argument here is that in the short run there is a tradeoff between diversity and community, but that over time wise policies (public and private) can ameliorate that tradeoff.”

    Du nämner varghatet och använder det som en parallell till negativa attityder mot invandrare. Jag måste påminna om attitydstudien från 2013 ”Attityder till varg och vargförvaltning” av bland andra Göran Ericsson vid Sveriges Lantbruksuniversitet som visar att ”En majoritet (55 %) av svenskarna tycker om att ha varg i Sverige. Mest positiva till varg är personer i storstäderna, minst positiva är invånare i kommuner på landsbygden i vargområdet.” 17% , främst storstadsboende, vill öka antalet vargar medan 4 av 10 inte bryr sig om antalet vargar. Det vore intressant att veta hur du med hjälp av dessa siffror kan göra en parallell till synen på invandrare.

    Något off-topic kan jag nämna att synen på varg blir lite märklig när vi jämför med den mindre negativa synen på björnen som finns i mycket större antal och faktiskt har skadat och dödat människor de senaste decennierna. Se ”Om svenskars inställning till rovdjur- och rovdjurspolitik” från 2009. Med reservation för att rapporterna av metodologiska skäl kan vara svåra att använda för att göra rättvisa jämförelser mellan. Dock studeras även attityderna till varg i denna rapport.

  5. John - 18 februari, 2014

    Först och främst: Påståendet att SD är brunt eller rasistiskt säger mer om okunskapen och nonchalansen hos skribenten än om SD.

    För det andra: Norrland har länge varit motståndskraftig mot SD-vågen på grund av den milda invandringen. Ju större invandring desto starkare känner svensken in på skinnet det katastrofala resultatet av en invandringspolitik som påverkar välfärden på alla dess nivåer. Norrland må ha haft sin del av invandring, men ändå relativt lågt har det varit. De som hamnade i Norrland har dessutom i den mån det varit möjligt sökt sig nedåt mot södra Sverige.

    Snart kommer det dock bli ändringar även i Norrland. Massinvandringen sätter sina spår. Att politikerna måste då prioritera bort andra grupper, så som gamla och arbetslösa, till förmån för invandrare. Ja, sånt kan ge upphov till förändringar i åsikter även i röda Norrland.

    • Christine Bivefors - 18 februari, 2014

      När rött blir brunt reser runt i #Norrland och försöker begripa varför människor blir rasister. #svpol.
      Mitt svar på frågan är: Många av de invandrade människor som kommer till Sverige är rasister och det är inte något som dom blir utan är.
      Det är många som har råkat illa ut och blivit kallade både det ena och andra. Att slå ner folk på gatan för att dom är ljusa och blonda har hänt.
      Vi Svenskar är fredliga av oss och avskyr oftast att hamna i bråk och hata andra människor.
      Hänvisar till din kommentar John: : Påståendet att SD är brunt eller rasistiskt säger mer om okunskapen och nonchalansen hos skribenten än om SD.

  6. Kebne - 20 februari, 2014

    Huvudet på spiken som alltid. Tack Po!

  7. Jens cavallin - 21 februari, 2014

    Den som vet lite grann om tysk historia kan lära sig att det gick bra att starta världens största krig och folkmord på demokratisk väg. Hitler vann demokratiska val och utsågs helt lagligt till rikskansler, enligt parlamentariska regler.
    Det hade varit bättre att förbjuda nazistpartiet, sätta Hitler i fängelse igen, och kanske ta den blodiga inrikeskonflikt som detta antagligen lett till. Demokratin måste försvara sig, och dra gränser. I Tyskland är, nu, nazistpartier förbjudna och den röda armé-fraktionen utrotad, mer eller mindre dödad. Historien lär oss därför att det finns goda skäl att överväga liknande förbud i andra länder. Ett parti som SD må vara de misshandlades parti, men det är ingalunda självklart att det partiet med sina rötter i nazistiska smågrupper och en ledning som i djupet av sitt hjärta är rasistisk är lagligt, redan idag.

  8. K Ritiker - 27 februari, 2014

    ”Det är en missuppfattning att det skulle vara något slags medborgerlig plikt att respektera alla åsikter som vinner legitimitet i demokratiska val. Det är som att vi plötsligt måste ta ren idioti på allvar bara för att den plötsligt har något slags demokratisk förankring.”

    Precis vad jag alltid hävdat om vänsterpartiet. Tack Po.

    Gillade också den sedvanliga undfallenheten mot Researchgruppen i artikeln. Våldsvänster ska aldrig kallas extremvänster, högern till höger om moderaterna ska alltid kallas extremhöger. Klassisk svensk journalistlogik.

  9. Lilian M - 9 juni, 2014

    Redan de första orden gör att jag förstår att perspektivet är svenskt, inte multikulturellt. För detta med att ”Sveriges egen koloni var särskilt motståndskraftig mot rasism. Norrland var som ett bevis för att armod inte måste föda nationalism, utan snarare solidaritet.” Fråga en same! Fråga en tornedaling! Fråga en rom! Politikerna har mycket att stå till svars för, då de signaler de sänt ut i mer än 100 år till nybyggare och ättlingar i norr, är att de har bättre rätt till markerna än de ursprungliga invånarna, i detta fall samerna. Det har ”alltid” varit ok att nedvärdera samer med förlöjligande kommentarer om en livsstil som man inte alls velat lära sig förstå. PO må skriva insatt och kunnigt om både vad gruvor ställer till med och rasismen inom SD (för den som läst deras partiprogram så är det uppenbart att där ligger rasistiska värderingar dolda i andra formuleringar är de som man lätt kan identifiera). Men att norra Sverige skulle varit förskonat från rasism, är så långt ifrån verkligheten som man kan komma. Rasismens födelse, senare manifesterad i Rasbiologiska institutet i Uppsala, hade som främsta studieobjekt samerna, vars fysionomi togs som bevis på en underlägsenhet, liksom livsstilen/kulturen, som enligt den tidens vetenskap inte nådde upp till den svenska nivån. Värt att minnas. Hur många fler än de utsatta känner till det? Sveriges historia behöver kompletteras.

  10. Jonathan M. Feldman - 18 september, 2014

    http://www.counterpunch.org/2014/09/17/has-the-swedish-left-lost-again/

    There has to be regional development in rural areas and sustainable growth poles.





Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

SKATTESMÄLLEN: 20 kronor – per år

Blogg › Regeringen höjer skatten med 1 krona och 66 öre i månaden för dem som har en månadslön på över 37 700 kronor. Så här drabbas du av den röda skattechocken – Dagens Arena har hela listan. 0Inga delningar

Socialliberalism förpliktigar, Birgitta Ohlsson

Ledare › Det stormar i Liberalerna. Under den gångna veckan har den gamla konflikten mellan de så kallade socialliberalerna och kravliberalerna i partiet blossat upp inför öppen ridå. 0Inga delningar

Så tycker facken om budgeten

Nyhet › Facken applåderar förbättringarna i a-kassan och satsningarna på arbetsmiljön. Men flera av fackförbunden efterlyser mer utbildningssatsningar. 0Inga delningar

Hörde någon ordet fördelningspolitik?

Ledare › Om regeringen på allvar vill bekämpa ojämlikheten i samhället kan den inte bortse från skatterna. 0Inga delningar

Skolmiljoner brinner inne – 16 600 lärare går miste om lönelyft

Nyhet › 600 miljoner av det statliga lönelyftets tre miljarder kronor kommer inte att delas ut i år. Över 16 000 lärare går miste om en månatlig lönehöjning på 3 000 kronor. 0Inga delningar

22 av 22 remissinstanser sågar regeringens nya migrationspolitik

Nyhet › Alla 22 instanser som hittills lämnat in remissvar på regeringens nya migrationspolitiska förslag sågar det vid fotknölarna. 5275facebook: 5275

PODD | FN:s migrationsmöte – vad ledare gör för en selfie med Obama

Blogg › Under två dagar kommer världens ledare samlas för två möten om migration och människor som flyr. Vad kommer de komma fram till och kan vi hoppas på en riktig förändring? 0Inga delningar

Mattias Goldmann: Så historisk är regeringens miljöbudget

Debatt › Bakom de stolta orden finns delar att vara stolt över, men också delar där regeringen slöat, duttar eller lurar sig själv – här är budgetens tio inriktningar, skriver Fores vd. 0Inga delningar

»Får vi inga pengar från kunden får du ingen lön«

Nyhet › Egenanställningsföretagen marknadsför sin verksamhet som »enkel och trygg«. Men enligt facket råder stor osäkerhet kring de anställdas villkor och i värsta fall blir man helt utan lön. 21facebook: 21

Så har rasistsajterna rasat i sociala medier

Nyhet › Spridningen av material från hatsajter har minskat med nära 75 procent det senaste halvåret. 518facebook: 518

Läkare: Förlossningsskador skandalöst dåligt undersökt

Nyhet › Bristningar drabbar upp till 60 procent av alla föderskor. Enligt Socialstyrelsen ger skadorna sällan problem. Nu stöter myndigheten på motstånd – forskare pekar på omfattande kunskapsluckor. 566facebook: 566

Sverige sämst i klassen – här ökar klyftorna som mest

Nyhet › Skillnaden mellan fattiga och rika ökar mer i Sverige än i något annat OECD-land, visar ny rapport från LO. 1591facebook: 1591

Så driver assistansbolagen upp vinsterna

Nyhet › Med hjälp av jurister kan privata bolag driva upp antalet assistanstimmar – och därmed vinsterna. »Lagen sätter få gränser för vad man kan få« säger Cecilia Eek, Försäkringskassan. 68facebook: 68

MP-kongress 2016

Mårten Roslund

MP fortsatt splittrat i bostadspolitiken

Nyhet › »Migrationslagarna ska bli så kortvariga som möjligt. Då blir det väldigt motsägelsefullt att gå fram med hårdare regler för bostadsbyggande«, säger Grön Ungdoms språkrör Mårten Roslund.  2facebook: 2

Anders Wallner

Wallner gav känga till Eriksson

Nyhet › Den avgående partisekreteraren Anders Wallner hyllade Miljöpartiets öppenhet under sitt tal på kongressen – och gav en känga till tidigare språkröret Peter Eriksson. 4facebook: 4

mp kongress

Bra stämning på MP-kongress

Nyhet › Trots kris och avgående språkrör är stämningen god på Miljöpartiets kongress. Det tycker de ombud som Dagens Arena har pratat med. 47facebook: 47

»Krisen får inte definiera oss«
»Finns inget stöd för flyktingamnesti«
 

Dagens Arena i Strasbourg

shekarabi ulvskog

Ulvskog: Gör Shekarabi (S) till bostads- och samhällsbyggarminister

Nyhet › S-toppen Marita Ulvskog vill se en uppdaterad bostadsministerpost. Civilminister Ardalan Shekarabi är en kandidat. Dessutom ser hon utrymme för omgörning i utbildningsdepartementet. 40facebook: 40

Wikstrom eu liberlarerna

Hon ska ena Ungern och Sverige i flyktingfrågan

Intervju › Sist EU försökte få till stånd en gemensam flyktingpolitik tog det 13 år. Resultatet blev den i dag så kritiserade Dublinförordningen. Nu är åter det dags. Europaparlamentet har lagt makten i Cecilia Wikströms (L) händer. 55facebook: 55

marita jens

»Nya Dublinreglerna enbart kosmetika«

Nyhet › Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet sågar EU-kommissionens förslag om nya asylregler – men ser potential i straffavgiften för de länder som vägrar ta emot flyktingar. 6facebook: 6

 

Arbetsmiljö

Foto: Mikael Gustavsen. Arbetsmiljöverket

Pausa lönefrågan, ta tag i lärarnas arbetsmiljö

Blogg › Arbetsmiljöverket bör hota skolor med vite när arbetsgivarna inte tar sitt arbetsmiljöansvar. 0Inga delningar

citatfacebook

Socialsekreterare hängs ut som pedofiler och barnkidnappare på nätet

Nyhet › Socialsekreterare hängs ut med namn och bild på Facebook och beskrivs som barnkidnappare, alkoholister och häxor. »Hur ska man våga arbeta i det här yrket om man blir uthängd som privatperson?«, säger Lena Säljö, socialtjänstchef.  317facebook: 317

Bild: Kartläggning socialsekreterare 2016, Akademikerförbundet SSR/Novus.

Hoten mot socialsekreterare ökar – men få hot anmäls

Nyhet › Var fjärde socialsekreterare har blivit utsatt för hot och våld i arbetet. Men endast en bråkdel anmäls. »Man tvingas lägga det som inträffat bakom sig«, säger Eva Karsten, Arbetsmiljöverket. 27facebook: 27

Vård och omsorg värst i klassen
»Skyddsombuden har tappat tilltron till Arbetsmiljöverket«
 

Tema: Stafettläkare

Foto: Flickr/ HCC Public Information Office

Trots varning om usla villkor – fler landsting anlitar Orange

Nyhet › »Om vi skulle hyra in en snickare skulle man ju inte ställt frågan om hur avtalet med deras arbetsgivare ser ut«, säger Fredrik Larsson (M), ordförande i landstingsstyrelsen i Värmland. 53facebook: 53

Bild: Flickr/ COD Newsroom

Vårdförbundet varnar: Undermåliga villkor för utländska hyrsjuksköterskor

Nyhet › Norge ratar bemanningsföretaget Orange. I Sverige kringgår företaget landstingens krav på kollektivavtalsenliga villkor – utländska hyrsjuksköterskor vittnar om lägre löner. 79facebook: 79

Bild: Flickr/ COD Newsroom

Hyrläkare vanligare i utsatta områden – vårdkvaliteten äventyras

Nyhet › Flera vårdcentraler i Stockholms län bemannas av hyrläkare i så hög utsträckning att vårdkvaliteten försämras. Samtliga ligger i utsatta områden med höga ohälsotal. 45facebook: 45

Civilministern: Landstingen bör ställa krav på bemanningsföretagen
Stafettläkarna även ett problem i storstadsregionerna
 

Balkanrutten

Bild: Flcikr/International Federation of Red Cross and Red Crescent Society

EU skickar nödhjälp till Grekland

Nyhet › EU-kommissionen föreslår att 700 miljoner euro ska ges till nödhjälp i Grekland, på Balkan och EU-länder utmed Balkanrutten.  12facebook: 12

Matkö i Idomeni, Grekland. Bild: Johanna Senneby

Tusk: Sätt flyktingar i förvar i 18 månader

Nyhet › I en intervju med the Guardian avfärdar Europeiska rådets ordförande Donald Tusk den officiella statistiken över flyktingars ursprung och beskriver Merkels politik som farlig. 10facebook: 10

malin och anna eu

”Plötsligt är det som att det inte finns några flyktingar”

Nyhet › I skuggan av kriget mot terrorismen bryter länderna utmed Balkanrutten mot asylrätten. Europaparlamentarikerna Anna Hedh (S) och Malin Björk (V) är mycket kritiska. 170facebook: 170

Strandade flyktingar syr igen sina munnar i protest
Balkan sorterar flyktingar – hundratals lämnade i ingenmansland
 

Redaktionen


Johanna Senneby

Expert sågar M-förslag om asylsökandes rätt till juridisk rådgivning

Moderaterna vill begränsa asylsökandes rätt till offentligt biträde. »Det kan leda till att människor som har asylskäl inte får asyl«, varnar Erica Molin, generalsekreterare Rådgivningsbyrån. 0Inga delningar

»Inhuman behandling av ensamkommande barn«

Intern S-strid om migrationspolitiken trappas upp


hannafinmo

Flyktingar och sjuka får betala för moderaternas budgetbalans

Moderaterna i regeringsställning lånade årligen för att kunna sänka skatten. Men i opposition får flyktingar och sjuka ta smällen för att klara siffrorna. 0Inga delningar

Säger verkligen facken ja till höjd pensionsålder?

Hörde någon ordet fördelningspolitik?


Vesna Prekopic

Polisen behövs, men jämlikhet behövs mer

Att sätta in fler poliser för att förhindra bilbränder är nödvändigt. Men det viktigaste kommer alltid att vara arbetet för att skapa ett jämlikt samhälle. 0Inga delningar

Björklund på farlig populistisk väg

Fega inte ur – förbjud vinster i skolan helt


Anna de Lima Fagerlind

Läkare kräver etisk analys av åldersbestämmande

Trots varningar och otillräckligt forskningsunderlag – Rättsmedicinalverket ska snart börja åldersbestämma ensamkommande... 17facebook: 17

Ramberg rasar mot skattetopparna: »Vänskapskorruption«

»Liberalernas förslag vore döden för taxi«


Kitty Ehn

Vad innebär det att vara värd för Nato?

Den 25 maj kommer riksdagen att rösta om värdlandsavtalet med militäralliansen Nato. Både kritiker och förespråkare menar att Sveriges säkerhet står på spel. 44facebook: 44

En hälsning betyder inte att du är islamist

Som om högern bryr sig om företag


Amanda Lindholm

Hård press på tjejjourer under julhelgerna

Socialtjänsten och andra samhällsfunktioner som vanligtvis finns för kvinnor och unga som utsätts för våld stängs under julhelgerna... 149facebook: 149

Regeringen tog bort Migrationsverkets ansvar för krisberedskap

Lagen om ID-kontrollen antogs


Fredrik Adolfsson

Förskolan på väg mot skilda världar

I en ny rapport om förskolan framkommer skillnader mellan privata utförare och kommunala. ”Vi är på väg mot skilda världar” säger Annelie Nordström, ordförande för fackförbundet Kommunal som har gjort undersökningen... 20twitter: 20

”Det är Moderaterna som har problem att finansiera budgeten”

Vårdval Stockholm ökar klasskillnaderna

  • pengaropolitik
    Arena_banner_nyhetsbrev