Anhörighetsinvandringen har under den borgliga regeringen genomsyrats av en heteronormativ och rasistisk politik. Människor från Somalia har nästan helt hindrats från att återförenas med sina familjer då höjda krav på id-handlingar krävts trots att Somalia inte har några myndigheter som kan utfärda id-handlingar som godkänns av Migrationsverket. Tidigare fick 85 procent av alla somalier med en etablerad relation till någon i Sverige också återförenas i Sverige, med de nya reglerna är samma siffra nära noll.
Lösningen som presenteras är att införa DNA-test, vilket enbart hjälper anhörighetsinvandring för biologiska barn/föräldrar och cementerar de redan existerande problemen med anhörighetsinvandring – att anhörig definieras snävt och utifrån heteronormativa biologiska ramar. Relationer som sträcker sig utanför kärnfamiljens väggar och som inte har genetiska band accepteras inte. Ett annat problem är de rasistiskt underbyggda försörjningskrav som enbart gäller anhörighetsinvandring till personer som inte har europeiskt medborgarskap. Det är en regel som syftar till att minska utomeuropeisk invandring och leder till splittring av utomeuropeiska familjer.
En patriarkal syn på relationer gör sig även påmind i den så kallade tvåårsregeln i utlänningslagen. Tvåårsregeln innebär att utländska medborgare som kommer hit genom anknytning till någon bosatt i Sverige försätts i en total beroendeställning till sin partner. Den innebär att personen först efter två år i förhållandet kan beviljas permanent uppehållstillstånd. Bryts förhållandet innan de två åren passerat riskerar personen utvisning till det land den lämnat bakom sig. Denna regel medför att personer som utsätts för våld eller andra missförhållanden i sin relation sällan vågar lämna förhållandet, av rädsla för utvisning.
Ytterligare ett område som lämnas helt utan lösningar är arbetskraftinvandringen, som i dag styrs av arbetsgivaren, helt utan instanser som kontrollerar arbetarnas situation och rättigheter. Resultatet har vi sett i den människohandel som skapats inom många branscher, där migrerade säsongarbetare exploateras hänsynslöst. Det är en politik som signalerar att det är okej att arbetskraftinvandrare jobbar under sämre villkor och för sämre lön, något som i längden leder till lönedumpning för alla arbetande.
Mot bakgrund av det här kan det tyckas lite absurt att Miljöpartiet och regeringen väljer att fokusera på att ge papperslösa rätten att starta företag. Inte för att det är något fel i det, men i ett läge där asylsökande och papperslösa inte ens får de mest grundläggande rättigheterna tillgodosedda kan det inte framstå som någonting annat än ett löjligt ideologiskt utspel där konkurrenssättning och företagande ses som lösningen på allt. Återkommande rapporter har visat hur migrationsdomstolarna och Migrationsverkets personal inte respekterar svensk lagstiftning kring kvinnors och hbt-personers asylskäl. I stället för att ge alla drabbade upprättelse genom att införa en allmän flyktingamnesti och se över hela asylprocessen för framtida fall, så väljer man att blunda för problemet och påskynda utvisningarna. Att papperslösa sedan utsätts för sexuella övergrepp, våld och exploatering på arbetsplatser utan att ha möjlighet att anmäla detta problematiseras inte, trots att det torde vara ett större problem än att inte kunna starta företag.
Miljöpartiet och regeringens överenskommelse i migrationspolitiken är inte skapad för de som påverkas av den. Denna överenskommelse är ett ideologiskt manifest som kräver allas rätt att bli egenföretagare och heteronormens fortsatta styre i migrationspolitiken – något som går rätt emot det som flyktingrörelsen, kvinnorörelsen och hbt-rörelsen länge krävt.
Sissela Nordling Blanco, styrelseledamot och talespersonskandidat, Jonas Göthner, styrelseledamot, Feministiskt initiativ.
Strålande skrivet!
Är det inte viktigare, att de överhuvudtaget lyckas komma överens än att de i ett enda Alexanderhugg löser den gordiska knuten?
Snälla, snälla Sissela, Jonas och alla era partikollegor, sluta använda ord som ”heteronormativ” och ”patriarkal”. Det spelar ingen roll hur ofta de används, det kommer ändå bara vara ord som passar sig i forskarvärlden. Så även när ni har vettiga saker att säga så slutar folk lyssna och dessutom låter det enormt elitiskt.
Det är väl rätt vanliga ord numera…
Ja, Fi och feminister är elitistiskt. Och därför får de så få röster.
Men använd inte dessa begrepp av en helt annan anledning:
Det är att man kan få för sig att det handlar om vetenskap
men det är det INTE!
Det är inte för att FI skulle vara elitistiskt, som röstsiffran blivit så låg hittills. Det är för att kvinnorna inte tilltror sej om att kunna agera trovärdigt och fruktbart i området ”allmänna intressen”. De flesta kvinnorna i politiken och i näringslivet blir aldrig mer än ”duktiga”. Att vara ”duktig” och att ha drivkrafter inom samhället är inte alls samma sak, och det behövs drivkrafter för att bygga ett samhälle.
Utsikten från det akademiska elfenbenstornet måste vara hänförande. Nackdelen är tyvärr att markkontakten blir dålig eller helt saknas.
Som exempel tror jag inte att det bland gemene man lär gå att uppbåda något större stöd för att öka invandringen av somaliska storfamiljer.
Ja helt klart är det så att politikerna kväver dom verkliga problemen med
att helt gå utanför EUs invandrings och flyktingpolitik .
Det verkliga priset för den avvikelsen har vi ännu inte sett prislappen för .
Priset är skickligt dolt för folket av den politiskt korrekta nomeklaturan .
Det lär inte gå att uppbåda något större stöd bland gemene man för stöd till kulturproduktioner heller, t ex 2.000 kr per stol på operan. Ska vi sluta med kulturpolitik för det? Budgeten är ju ändå bara 0,8%. Politikerna i det akademiska elfenbenstornet ska ju representera det bästa i oss, inte det sämsta. Det klarar vi så bra själva på gator och torg. Kom in i de varma rummen, Tomas, där det handlar mer om mänskligheten än om gemenheter!
Nu gör du en ohederlig jämförelse – varför blir jag inte förvånad? Kulturutbudet är något som erbjuds de i Sverige boende och som dessa kan ta del av ifall de så önskar och som de kan påverka genom sina politiker.
Om du skulle ställa detta mot utgifterna för att vi agerar (oombedda) som någon form av somalisk socialbyrå så är det inte riktigt samma sak. Jag är övertygad om att ifall du ställer dessa två typer av utgifter mot varandra i någon form av omröstning så skulle du få röstresultat som liknar de tidigare sovjetiska. OK inte över 100 procent men näst intill.
Dina varma rum ger jag inte speciellt mycket för – det jag har upplevt där är iskyla mot avvikare och sekterism av värsta slag. Värmen ligger på ungefär 0 grader Kelvin.
Så följaktligen tycker jag att beslutet om DNA-testning är utmärkt och att Billström äntligen gjort något vettigt i denna fråga. Relateat till denna diskussion är också beslutet om papperslösas välfärd som kom häromdagen. Där måste jag säga att Johan Ingerö i Aftonbladet har sammanfattat mina synpunkter på ett utmärkt sätt: http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/proffstyckarna/article8655033.ab
Heteronormativitet och patriarkat är de mest grundläggande orden i hbt-rörelsen respektive feministiska rörelsen. Det är inte elitistiskt att använda de orden. Problemet är att feminismen o hbt-rörelsen inte finns bland de andra politikerna vilket gör att man sällan hör ett sådant språk. Men vi måste kunna benämna förtrycket. Moderaterna använder svårare språk men de har så mycket makt att människor lyssnar på dom och lär sig vad orden betyder.
Jojo
”Problemet är att feminismen o hbt-rörelsen inte finns bland de andra politikerna vilket gör att man sällan hör ett sådant språk”
Feminismen är ju överrepresenterad i riksdagen. ”I dag säger fem av sju partiledare att de är feminister” skrev SVD redan för 7 år sen.
Som exempel på framstående politiker som är feminister återfinns bla finansminister Anders Borg och förre statsministern Göran Persson.
Men begeppen ”patriarkala strukturer” och ”genuspespektiv” används oftast bara i den akademiska världen och bland extremister.
Hejsan
I överenskommelsen står det bland annat att en lösning ska hittas på problematiken med kravet på pass och styrkt identitet i familjeåterföreningsfall.
Företrädare för MP har sagt att det kan handla om att DNA-utredning kommer att tillåtas, något som kommer möjliggöra för väldigt många familjemedlemmar att få bo med sin familj i Sverige. Detta utesluter dock inte att andra sätt kan bli aktuella. Det är en förhandlingsfråga. Ingenting är således slutligt sagt om exakt hur släkskap ska bevisas. MP är väl medvetna om situatione exempelvis för adoptivbarn m fl som ju inte kan styrka släktskap genom DNA.
För den som vill veta mera rekommenderar jag läsning av överenskommelsen som finns på http://www.mp.se
Det är inte bara adoptivbarn. Det är i dagsläget sambos/gifta, det är ombildade familjer, det är nya band som knyts efter att familjer splitras av krig och förföljelse, det är familjeband som skapas utan biologiska band. Det handlar om hur vi ser på familjen – om det är biologi eller relationer som spelar roll. Sd hyllade ju denna del av överenskomelsen med komentaren att det ska gå att komma åt ”fuskare”. Vilket inte är en helt otrolig utveckling, nämligen att handläggare och migrationsdomstolar misstänkliggör de som inte vill göra DNA-test. Att man inte lyckas presentera en annan lösning än detta är därför ett steg mot en mer heteronormativ syn på annhörighetsinvandring. Varför kan man inte bara gå tillbaka till situationen innan praxis ändrades för ett år sedan. Då kunde man presentera andra bevis än ID-handlingar.
Det är för överigt systematiskt med denna överenskommelse: Problemen som man försöker lösa är självförvållande. Det har varit bättre för och nu så diskuterar man om man ska ställa tillbaka det till tidigare situation.
Till Tomas! Båda utgifterna ryms ju inom samma budget. Det är samma hand som ger och tar. Varför är jämförelsen då ohederlig? – Så om ”armbågandet”. Alla som kommer hit har naturligtvis extra mycket drivkrafter, eftersom de utsatt sej för påfrestningen. Var sätta ansatsen i tankegången? Om du börjar i det omedelbara mötet med den levande, behövande människan – t ex barnet som vill lära och leka – så är det medkänslan och inlevelseförmågan som tas i bruk. Om du börjar i tankarna om, hur vi organiserar samhället, så blir det rättvisekänslan som tar över. Båda har sitt berättigande men på olika plan. Nu vann medkänslan den här gången. Oftast vinner den abstraktare rättvisekänslan, när det handlar om lagstiftning, och då korrigerar ju människorna obalansen ändå, fast bakom ryggen på myndigheterna.
Självaste Oskeri har bloggat om er!
Feminismen är inte överrepresenterad i riksdagen. Begreppet feminism är brett. Vem som helst kan kalla sig feminist, även Anders Borg, som sänker lönerna i de arbetsgrupper med kvinnor i majoritet.
Sissela och Jonas ni visar kompetens. Röstar inte på F! men inser vilket viktigt parti det är. Och det känns tryggade att ni är med och leder.