Morgonen efter valdagen är det enda ord jag rättvist kan sätta på valresultatet för Socialdemokraterna – katastrof. Att bara på marginalen klara att bli Riksdagens största parti med 30,8% av rösterna är inte godkänt. Att (S) fick historiens sämsta valresultat måste ge utrymme för en omstart och inledning på en förnyelseprocess som går till djupet på (S) långsiktiga problem att vinna väljarnas stöd.
Om jag skulle ge direktiv till valanalys och förnyelsearbetet skulle jag lämna alla diskussioner om hur själva valrörelsen bedrivits. Det har förmodligen inte varit något större fel på hur själva valarbetet bedrivits av de socialdemokratiska valarbetarna. Hur många dörrar som knackats, hur valstugorna bemannats, hur media agerat, med mera. Problemet handlar om politiken och hur Socialdemokraterna som parti är relevanta för den tid vi lever i.
Åter har de regionala skillnaderna i valresultat blivit tydliga och de accelererar över tid. Stockholm är den region där (S) har som svårast att få väljarnas förtroende. Ser man på utvecklingen över tid levererar starka (S)-fästen som exempelvis Norrbotten stabilt valresultat, men med en krympande befolkning som bas. I Stockholm och flera andra stora kommuner går (S) kräftgång – och där växer Sverige befolkningsmässigt. Redan idag bor var femte väljare i Sverige i Stockholms län. Sett över tid har (S) tappat från ca 40% på 70-talet till att idag ligga på knappt 20% i Stad och Län. Med en sådan utveckling kommer Socialdemokraterna aldrig att åter kunna regera landet.
För ett drygt år sedan skrev jag och tre andra Socialdemokrater en debattartikel i Dagens Nyheter på temat om hur (S) måste förändras för att vinna Stockholm. Jag konstaterar tyvärr att det vi då skrev fortfarande är relevant. (S) måste moderniseras och på djupet förstå vilka värderingar och trender som påverkar väljarna i Stockholmsregionen för att bli relevanta i människors vardag också i storstaden.
Det är alltså kring politiken som Socialdemokratin måste sätta sig ned och fundera. Det kommer handla om att vissa frågor är döda för politisk strid och bara att acceptera om man ska vara relevant. Att ta strid för att avskaffa Rut, återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är politiskt dumdristigt och bekräftar bilden av ett parti som inte är med i sin tid. Här är det bättre att lämna och gå vidare med nya förslag och idéer som kan vinna väljarnas stöd. Till exempel att forma en ekonomisk politik och näringspolitik som på ett modernt sätt möter vår tids utmaningar med globalisering, behov av utbildning och forskning, satsning på entreprenörskap, med mera. (S) styrka har varit en politik som förenat både att skapa ett välstånd och att fördela detsamma.
(S) måste nu backa hem och göra ett rejält förnyelsearbete som kan ge grund för en nystart och åter bli relevant för väljarna. Det rödgröna samarbetet har inte levererat och jag är övertygad om att det var fel att först gå in i ett samarbete och först därefter definiera den egna politiken. Nu måste Socialdemokraterna göra precis tvärtom, precis som Labour i Storbritannien, Demokraterna i USA eller för den delen Nya moderaterna i Sverige. Först ska en modern politik som kan vinna val mejslas ut och därefter är det aktuellt att diskutera med andra parter. (S) behöver nu tänka och på djupet förstå vidden av att endast drygt 30% av väljarna ger partiet sitt stöd. Att blunda och hoppas det går över till nästa val är inte en seriös strategi.
Niklas Nordström, PR-konsult och före detta SSU-ordförande.
Under en rad av år har kritiken mot S handlat om att de inte längre står upp för ett välfärdssamhälle för alla, att de har svängt åt höger och administrerar ett systemskifte – varför ska man rösta på S om de ändå inte bedriver en socialdemokratisk politik?
Bengt Göransson skriver i sin bok ”Tankar om politik” att vi under de senaste årtiondena sett en kraftig uttunning av medborgarrollen och istället fått en kundrelation – vad vinner jag om jag röstar på er?
Samhällsbyggande, politik och demokrati behöver medborgare, ansvarstagande, ett samhälle som förstår att det är ett samhälle – en gemenskap som behöver vårdas.
När nu Niklas N gör en valanalys så är det politik. Analysen avgör vilken väg man ska ta. Visst kan säkert S vinna nåt val framöver på att gå den linje som Niklas förordar. Men om vi vill se en levande fortsättning kring socialdemokratin som idétradition och framtida samhällskraft är det en total återvändsgränd.
Niklas Nordström är en av dem som stått i centrum för och utformat den ”förnyelse” som fört Sverige bort från jämlikheten och socialdemokraterna bort från väljarnas förtroende och makten. Här kan vi verkligen tala om bocken som trädgårdsmästare.
Socialdemokratins existensberättigande är inte att sysselsätta några hundratal yrkespolitiker med vilken politik som helst. Socialdemokratins uppgift är att utjämna skillnader i livsvillkor, och att göra landet till en anständig plats även för sina minst bemedlade. För att nå detta mål måste man erövra makten, och detta kan kräva att man lägger en del av sina krav åt sidan. Det vore till exempel korkat att offra regeringsmakten genom att på allvar driva kravet om republik. Man måste däremot agitera för sina ideal. Opinioner är inte något som bara finns, de kan också formas.
Men de senaste 20-25 åren har socialdemokratin offrat strävan efter ökad jämlikhet och fördjupad demokrati. Förment för att gå opinionen till mötes, men resultatet har istället blivit ett allt svagare stöd i valen.
Nu kommer rekylen. När socialdemokratin inte längre gestaltar drömmen om ett rättvisare, jämlikare samhälle kommer fascismen med sitt alternativ.
Niklas, det är kanske du som borde byta parti, inte vi som borde byta ideal.
Kjell Arvedson har helt rätt.
Vad var en del sthlm-sossar på högerkantens första reaktion på nederlaget. S hade inte velat behålla RUT och ville höja fastighetsskatten. Alla vet att det är en mycket liten minoritet välbeställda, däribland en del journalister, som använder RUT och att det handlade om en mycket liten grupp villägare som skulle få höjd fastighetsskatt.
Denna lilla grupp människor slåss ju redan högealliansen för. Varför skall S också göra detta?
Den politik den röd-gröna alliansen utformade hade, hade i all sin otillräcklighet, en stor majoritet av svenska folket tjänat på. Men RG-alliansen hade nyliberala sossar och massmedia emot sig.
Varför berättade man t.ex inte att en hyresgäst hade tjänat 500 kr/mån i sänkt hyra på RG-alliansens politik. Eller att jobbskatteavdraget inte ledde till några jobb utan bara undergräver de offentliga finanserna.
Om S tror att man kan vinna val på att ta över moderaternas politik är man helt fel ute. Istället borde arbetarrörelsen mobilsera alla de människor som är emot nedmonteringen av välfärden, att företag kan tjäna pengar på skola, vård och omsorg som borde gått till verksamheterna.
Jag hoppas att LO/SAP gör som i Trondheim där man gick ut till folket och mobilsera dem för att slå vakt om den offentliga sektorn. Ta tillvara alla de människor som skulle ställa upp och jobba för detta. Det skulle vitalisera hela rörelsen och blås bort sådan som Niklas Nordström.
Taktiskt så var samarbetet med vänstern förödande: Socialdemokratin tappade all sin statsmannamässighet. Tänk trion Mona, Östros, Eliasson, trovärdiga och bra ledare som kunde stått garant för en mittenpolitik. Men… det kunde aldrig trumfas ut. Det var i denna valrörelse märkvärdigt mycket vänster-retorik i frågor där man verkligen inte behövde det. Ajaj.
Taktiskt la man också ett för lamt eget ekonomiskt förslag. S skulle lagt en egen skattereform (som reformerade marginaleffekter, men ändå upplevdes som mer rättvis.) Nu behöll man alla stegen i jobbskatteavdraget istället. Ajaj.
Strategiskt och generellt så bakband samarbetet s. En stark profilfråga för s skulle i framtiden kunna vara en stor reform av skattesystemet. En där man mer tydligt skapar en koppling mellan jobbskapande, miljöfrågorna och skattenivårerna, ja, helt ta tillbaka frågan från moderaterna. Då duger det inte att sitta o vänta på vad vänstern tycker i frågan. S kommer aldrig tycka samma sak som vänstern i denna fråga, så den viktiga frågan är inte som alla övriga kommentatorer ställer här ovan: ”Varför ska s för borgarnas politik”, utan ”Varför ska s föra vänsterpartiets politik?”.
OM inte socialdemokraterna fanns att rösta på, är jag övertygad om att de flesta av väljarna skulle vända sig åt vänster och inte åt höger.
Tar socialdemokraterna ETT steg till åt höger är vi helt sålda……
Det rödgröna samarbetet måste fortsätta och politiken ska drivas åt vänster. De samhällsviktiga funktionerna ska bekostas och styras av staten.
Det är inte korrekt att S anpassade sig till vänsterpartiets syn på skatterna. det var ju tvärtom så att vänsterpartiet anpassade sig till socialdemokraterna och mp syn på skatterna.
Visst behöver skattesystemet reformeras. Men den sneda fördelning som moderaternas allians står för kan ju inte vara en utgångspunkt.
Vad som aldrig diskuteras är att skattetrycket är betydligt högre för en låginkomsstagare än för höginkomsstagare då kommunalskatten inte är progresiv. Den stora skattebördan idag för många är just kommunalskatten
Vi måste ( jag skriver vi som sosse jag är ) få ihop berättelsen om Stockholm på ett mycket bättre sätt! Den bild N. Nordström ger eller den som N. Pekul gav i agenda står inte mot varandra! Stockholm är en mycket rik stad och samtidig finns det folk som har det svårt! Stockholm har centrum och periferi samtidigt! Det finns folk som reser timmar för att arbeta i tjänstesektorn ( de har inte råda att bo där dem arbetar t.ex innerstaden ) och det finns folk som tar en lätt promenad till jobbet. Stockholm är en delad stad! Folk har det mycket bra och de finns de som jobbar 16 timmar om dygnet och får knappt ihop till hyran!
Vi måste få ihop berättelsen om att både agda som äger en villa och olle som bor i hyresrätt, har rätt att bo kvar ifall partnern dör. Idag handlar allt om den som äger, inte hyr! Även en hyreslägenhet är ett hem! Både måste få plats
Vi måste få ihop berättelsen om ”pysselsamhället” för alla samhällsklasser. Vad vi däremot aldrig kan göra är att konkurera med M när det gäller att ”köpa” medelklassen! För hos M ingår inte omfördelning mellan grupper! Det enda vi kan säga är att ett jämställt samhälle är bra för alla. Och vi måste vara jämställda ifall vi ska genomföra en grön-omställning, vilket vi måste göra ganska snabbt om vi vill undvika framtida problem.
Vi måste våga prata om vem som ska byta blöjor på mamma om 10-20 år? Ska jag göra det? Samhället? Privat? Ska välfärdsamhället bestå för alla! Inte bara prata om skattesatser och privat kontra kommunalt ägande! Som det ser ut nu kommer inte pengarna att räcka till för alla! Som det ser ut kommer samhällskontraktet att upphöra dvs lika vård, skola osv för alla. Vissa kommer att få det bättre än andra! Det ser vi redan idag inom skolan. Och vi vet om det, men gör inget! Resultatten i skolan talar sitt tydliga språk ( tio % kallar inte skolan. År ut och år in)! Listan på problem kan bli hur lång som helst – bristerna i samhällskontraktet mellan stat och individ visar sig i detta val då SD kommer in. Jag tror personligen att invandringsfrågan har en mycket liten betydelse i sammantaget. Utan det är känslan av att samhället ”fungerar inte”. Och det är unga som röstar på SD inte äldre som drömmer om den tid som varit.
Det vi kan göra är att skapa en berättelse om att ett jämställt samhälle alltid är bättre än ett skiktat. Ett jämställt samhälle låter alla utvecklas till de unika individer vi är! Ett jämställt samhälle skapar fler arbeten för alla! Ett jämställt samhälle ökar friheten! Ett jämställt samhälle skapar tillit. För utan tillit finns inget – det är just bristen på tillit som skapar SD! Och vi måste ha tillit om vi ska lösa de problem vi har framför oss! Problem som är mycket stora!
Vi måste lämna det politiska strategiska tänkandet som har pågått i snart 20 år. Vi ska inte tänka som M; hur kommer väljarna att uppleva det här? I vilken fråga tjänar vi mest röster på osv. Vi måste skapa ett samtal som går bortom röst-maximering till varje pris. Politik är inte en vara utan ett samtal. Vi har hör det förut. Men, bara för att vi har lagt vår röst upphör inte vårt ansvar. Politik är inget yrke ( vad jag vet finns det ingen utbildning i ämnet på något universitet ) utan just ett samtal om hur vi ska organisera vår värld. Ett samtal som måste gå bortom ledarsidor, god morgon världen, agenda och andra livsstilsprogram! Jag vet att detta samtal pågår varje dag på våra arbetsplaster, skolor i hem osv. Men, vi måste också omsätta dessa samtal i politik.
Jan… min poäng är att det absolut viktigaste är att skapa en egen politik och en egen bild bland väljarna av vad ett parti är. Detta val har gett s underkänt i denna grundläggande punkt.
Om s vill regera Sverige så måste man bli ett mittenparti. För att kunna regera starkt måste man kan uttala sig i hela svenska folkets namn. Detta omöjliggör inte ett samarbete med mindre partier, men samarbetet måste vara på det stora partiets villkor. Det är dom som har ”hela folkets” stöd.
Den borgerliga alliansen hade en lättare resa när dom val-samarbetade. Missnöjet med den sittande regeringen då var spritt i alla läger, det fanns potential att sno väljare. Mona och dom rödgröna hade nu bara vänsterväljarna med sig. Då måste man ju… man måste… fundera över hur man kan ändra på det.
Men vi har ju redan en allians som ligger i mitten-höger. Varför måste socialdemokraterna in där? Om socialdemokratin är död så är den.
För mig och många andra är socialdemokrati en vänsteridé, det är inte ett gäng eller ett lag man håller på. Det finns inget värde i att just ”socialdemokrater” ska sitta i regeringen om det ändå är högerpolitik det handlar om.
Man står bakom en idé, vilka det är som genomför den är ganska ointressant, Ilja Batljan eller Fredrik Reinfeldt spelar ingen roll när de ändå har samma visioner. Personligen skulle jag rösta på något alliansparti om valet stod mellan dem och högersocialdemokrati. Inom alliansen finns iaf några frihetliga liberaler som i integritetsfrågor ligger nära Vänsterpartiet och Miljöpartiet, Socialdemokraterna har i högerversionen inte ens det. Högersocialdemokrati är en blandning av det sämsta konservativa från högern och det sämsta från auktoritär och moralistisk vänster.
S har varit rejält på efterkälken under många år och valresultatet visar att väljarna nu har uppfattat det och att det inte längre går att leva på gamla lagrar. När terrängen ändrats har partiet högst ogärna velat rita om kartan så att den stämmer med de nya förutsättningarna. (T ex att man motvilligt sagt OK till privatdrift av välfärd men plötsligt har man långe efteråt synpunkter på att man inte får ha vinst.) I stället fär att käbbla om förändringarna i samhället och låta som att allt var bättre förr måste S ha tilltro till att allt blir bättre när samhället förnyas. Det var just detta hos S som en gång vann människors tillit. När moderaterna nu tagit över den socialdemokratiska agendan måste S förflytta sig med radikala förnyelsekrav som borgerligheten inte hänger med på. Prova med gratis kollektivtrafik t e x, vilket inte är mer radikalt än vad löftet om miljonprogrammet var på 60-talet. Ett par sådan rejäla reformer istället för att gnälla om RUT-avdraget, vore bra
Framåt kamrater!
Niklas Nordström har rätt i det mesta, han är en klok man. Men följande måste vara en felskrivning: ” (S) styrka har varit en politik som förenat både att skapa ett välstånd och att fördela detsamma.”
Sanningen är att (s) har tagit tillväxten för given och mest ägnat sig åt att fördela resultatet. (s) har inte ens någon förståelse för vad entreprenörsskap är för något. Förföljelsen av små företagare har varit massiv under 1900-talet. T.ex. både genom marginalskattenivåer på små företag som varit över 90 % och genom facklig förföljelse av små företag som tvingats skriva på kollektivavtal även om de inte har haft en enda anställd. (s) har lierat sig med de stora företag som hann växa upp som en följd av 1800-talets liberala reformer. Sedan maktövertagandet under 1900-talets första hälft har (s) effektivt hindrat små företag att växa sig stora.
Ett hinder för (s) förnyelse är de stora motsättningarna mellan höger och vänster i partiet. På Dagens Arena är det mest vänstersidan som framträder. Det har alltid gett mer status att vara vänster och fult att vara höger inom (s). De båda sidorna låster varandra och förhindrar en öppen debatt. Det blir så mycket positionerande. Och ingen vågar säga flasklock av rädsla för att hamna ute i kylan. Jag känner igen det från (s)-dominerade arbetsplatser jag varit på. Carin Jämtin säger att ”kanske” har det varit för mycket tal om välfärd och för lite om tillväxt. Hon är otroligt lågmäld.
Faktum är att vänstersidan fått igenom ett vänsterinriktat valrörelseupplägg. Ideologiskt motiverade införanden av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt och motstånd mot RUT och framförallt: en valrörelse som byggt på de gamla värdena jämlikhet, rättvisa, ökade klyftor, skattesänkningar för rika, utförsäljningar, välfärd (offentlig sektor), förstörd sjukförsäkring osv. Mona Sahlin gick på som en verbal maskin i valdebatterna sekunderad av Ohly och Eriksson.
Men det gick inte hem. Det var förvånande att se Mona Sahlin se så nöjd och glad ut när hon intervjuades på Sveavägen 68 efter valet. Kanske känner hon nu att hon är fri från de krafter i partiet som förordade samarbetet med (v). Att de nu kommer att vara tysta. Att hon nu till slut är fri att driva partiet i den högerriktning hon hela tiden velat. Men inte fått.
Faktum är ju att vänstern försvagats i Sverige. Kanske utgör inte (v) plus vänsterflanken i (s) mer än kanske 15, högst 20% av väljarkåren. Partiet har legat fel i valrörelsen. Det måste få utslag förr eller senare. Det vore bra för landet. Trots allt finns det mycket som förenar alliansen, mp och (s). Motsättningarna ska inte blåsas upp i onödan.
S har slutat driva traditionell S-politik av samma anledning som Kina slutat driva traditionell kommunistpolitik. Det fungerar inte.
Det fungerade bra mycket bättre än dagens eländiga politik i.a.f.
Vad
”Att ta strid för att avskaffa Rut, återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är politiskt dumdristigt och bekräftar bilden av ett parti som inte är med i sin tid.”
Det visar vilken helt tokig verklighetsbild ni i den övre medelklassen har. Som om er verklighet blir allas verklighet bara för att det är sådana som ni som kommer fram i medierna.
Men den genomsnittlige Stockholmaren tjänar inte 40,000:- i månaden och dennes problem kretsar inte kring att det är höga skatter och att det är dyrt att få lägenheten städad. Tror ni att sossarna förlorade valet på RUT, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten så lever ni i en helt annan verklighet än vanligt folk. Faktum är att det är tre gånger fler förvärvsarbetandee i Stockholm som tjänar under 15,000 än som tjänar över 40,000, kanske inte i er bubbla men fakta talar för sig själv.
Och det är hur som helst inte den övre medelklassen som behöver socialdemokratins stöd! Ni glömmer ju för fan bort 90% av Sverige och det är anledningen till att folk lessnar på ett kappvändande S som till skillnad från Alliansen saknar klassförankring, ideologi och målmedvetenhet.
Sådana som ni borde lämna partiet i fred. Jag vill fan inte ha med er, ni är uppriktigt talat dumma i huvudet och inte ens intresserade av att rätta till alla tokigheter i det här landet.
Förnyelse, ja tack! Men det ni talar om är inte förnyelse utan högervridning. Den strategin har SAP testat i 25 år nu med resultatet att allt gått åt skogen.
WORD
Intressant att nämna fastighetsskatten i diskussionen om vilka skatter man inte kan ta upp igen. tråkigt nog för Niklas Nordström så är fastighetsskatten en utmärkt skatt som motverkar inlåsningseffekter (till skillnad från att t ex ta ut skatt på en försäljning av en bostad). Och att utforma en fastighetsskatt för villor och bostadsrätter men sänka densamma för hyresrätter är inte bara ett sätt att minska ojämlikheten mellan människor utan också ojämlikheten mellan vad man måste betala för olika former av bostäder, där hyresrätter beskattats hårdare än andra former.
Var det verkligen så att det rödgröna förslaget var höjd fastighetsskatt?
Alliansen sänkte ju inte fastighetsskatten utan fördelade bara om den.
Reformen var ju helt finasierad inom fastighetsskatten.
Skulle inte rödgröna fördela tillbaka lite?
Och den omfördelningen kallar vi själva nu för att höja fastighetsskatten? Är det för att vi nu skall titta på världen ur de stora villorna i de stora städernas perspektiv?
Två påpekanden: 1) Stor Stockholm med 2 miljoner inånare är inte detsamma som Stockholms kommun med 700 000 invånare och fördelninge av röster inte densamma 2) Inflödet av invandrare är reellt och det finns en mycket stark opinion mot den förändring av samhället det för med sig och de samhällsekonomiska kostnaderna för detta – politik är att välja hävdar Mona Sahlin 3) Sverige är inte detsamma som Stockholms kommun vare inkomstmässigt eller på annat sätt. Är det inte märkligt att de gröna är så starka i själva staden är tunnelbana och buss gör bilen onödig? Så är inte fallet utanför tullarna eller i övriga SVerige