Marcus Uvell, opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv, skriver i dag på DN Debatt om Sverigedemokraternas väljare – ett ämne som aldrig verkar upphöra att intressera analytiker och kommentatorer. Där driver han tesen att de som röstar på SD är “frustrerade mittenväljare” och att dess sympatisörer i många avseenden är “som folk är mest”.

Förutom att de är lite mer främlingsfientliga än gemene man, förstås.

Den gode Marcus menar att politikerna gör oss alla en björntjänst när de “demoniserar” Jimmie Åkesson och company. Om vi verkligen vill undvika att SD kommer in i riksdagen i höst, skriver han, måste vi “göra upp med flera av de allra mest populära föreställningarna i svensk samhällsdebatt, föreställningar som SD exploaterar av egna syften”.

Vilka kan då dessa “populära föreställningar” vara? Enligt chefen på Svenskt Näringsliv präglas svensk samhällsdebatt av “tanken att politikens mål är att vi alla ska bli så lika som möjligt, att skillnader alltid är av ondo”. Andra idéer som påstås genomsyra debattklimatet – med negativa följder – i Sverige är att “politikerna kan, och borde, skydda svenska folket från de förändringar som följer med globaliseringen”.

Så blir en solidarisk välfärdsmodell och politik för jämlikhet en av anledningarna till SD:s (relativa) framgångar. Fenomenet känns igen från andra håll. När det handlar om att tolka Sverigedemokraterna avspeglar de olika förklaringarna mer än vanligt avsändarens egna tankar om vad som är fel med dagens Sverige:

Svenskt Näringsliv ser en jämlikhetssträvande politik som en av orsakerna bakom SD:s resultat. En del vänsterdebattörer, å andra sidan, menar i stället att SD går fram på grund av att socialdemokratin svikit sin bas hos arbetarklassen och gått högerut…

När det kommer till SD blir var och en blir salig på sin förklaring.