I dag svängde alltså Socialdemokraterna om insatsen i Libyen. Håkan Juholt har ju tidigare sagt att den svenska insatsen ska avslutas vid halvårsskiftet, men i en debattartikel i dag skriver S-företrädarna Urban Ahlin och Peter Hultqvist att man kan tänka sig att fortsätta insatsen, om FN begär det.

Dock säger S fortfarande nej till att förlänga insatsen med svenska Jasplan. Istället borde Sverige fokusera på att upprätthålla vapenembargot mot Libyen – vilket betyder svenska militärfartyg i Medelhavet. Plus en bredare satsning på humanitära och långsiktiga biståndsinsatser.

Som många redan påpekat försöker den nya partiledningen i och med detta ”fredspaket för Libyen” ta sig ut ur det hörn man målat in sig i. Efter tung kritik – framför allt från tunga S-företrädare som Jan Eliasson – var man tvingad att göra något. Samtidigt kan man inte bara backa tillbaks och stödja en fortsatt, förlängd insats med Jas. Det skulle ju vara samma sak som att säga att man – Håkan Juholt – hade fel.

Enligt utrikesminister Carl Bildt är sannolikheten att FN frågar Sverige om marina insatser ”asymptotiskt närmare noll” (det vill säga görosannolikt), och så kan det förstås vara. Men även om det är S vilja att skicka krigsfartyg till Libyen som dominerat rapporteringen finns det ett par andra intressanta saker i texten om Libyen som S publicerade idag:

  • Socialdemokraterna öppnar för att skicka fredsbevarande trupp till Libyen – om FN begär det och om det finns någon form av vapenvila att skydda.
  • S understryker att EU:s massflyktsdirektiv borde tillämpas. Det skulle innebära att alla EU:s medlemsländer blir skyldiga att dela på de över 20 000 människor som har flytt från Nordafrika, och som hittills framför allt kommit till Italien och Malta.
  • Men kanske mest intressant är att S i texten uttrycker viss kritik mot att Sverige just nu bara deltar i FN-mandaterade insatser som leds av EU eller Nato. Alltså inte i några insatser som leds av FN självt.

Det där brukar vara en av Pierre Schoris käpphästar när han (till exempel) kritiserar Sveriges militära närvaro i Afghanistan: I dag är det till största delen soldater från Syd – ofta fattigare länder med dåligt utbildade och dåligt utrustade soldater – som bidrar med soldater till FN-ledda operationer. De insatser som, säg, Nato inte är intresserad av att delta i riskerar alltså att ha sämre förutsättningar att lyckas.

Nu vill alltså Socialdemokraterna – om nu texten om Libyen är något riktmärke att tala om – ändra på detta: Det är i framtiden viktigt att Sverige också deltar i insatser som leds av FN.

Sedan kan jag bara rekommendera alla att lyssna på Studio Ett:s diskussion mellan Urban Ahlin och Sten Tolgfors, och läsa Fokus förklaring till vad S vacklande i Libyenfrågan egentligen handlade om.