Brittiska the Guardian skrev igår om en ny bok av akademikern Danny Dorling, som specialiserat sig på inkomstskillnader. I boken slår Dorling fast att London idag är “värdens mest ojämlika stad”, också jämfört med andra liknande städer som New York, Sydney och Stockholm:

De rikaste tio procenten i London har smått ofattbara 273 gånger så stor förmögenhet som den fattigaste tiondelen.

Denna inkomstskillnad innebär att en relativt stor grupp extrema höginkomsttagare i Storbritannien inte längre identifierar sig med samhället i stort – de kan inte tänka sig att skicka sina barn till samma skola som andra, de har löner som ligger skyhögt över vad som är normalt, de är inte beroende av samma hälso- och sjukvårdssystem som majoriteten av medborgarna, och så vidare. Dorling kallar det “social exclusion by choice”. Frivillig segregering, alltså.

Det kan vara värt att hålla i bakhuvudet när “segregation” kommer upp nästa gång i valrörelsen. Av någon anledning är det ju alltid invandrarna som skall integreras.