LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kommenterar i dagens DN (inte på webben) den pågående avtalsrörelsen. Förutom att ge Pappers och Elektrikerna sitt fulla stöd i de pågående konflikterna med arbetsgivarna, passar hon på att kritisera att regeringen höjt avgifterna i a-kassan – en politik som uttryckligen syftar till att få branscher med hög arbetslöshet att hålla igen sina lönekrav.
Den här lönebegränsningspolitiken finns med i bakgrunden till årets avtalsrörelse. Ju högre arbetslösheten är i en viss bransch, desto dyrare vill regeringen att det ska vara att gå med i a-kassan, vilket i sin tur ska “bidra till att parterna fäster större vikt vid sysselsättning och arbetslöshet när de förhandlar löner och villkor“.
Att politiskt bakvägen – via kraftigt höjda a-kasseavgifter – försöka påverka lönebildningen gör att moderaternas tal om att “värna den svenska modellen” känns minst sagt ihåligt. Ett fundament i denna “svenska modell” är ju som bekant att det är arbetsmarknadens parter som själva gör upp om just löner och villkor.
Dem som sett de största höjningarna i a-kasseavgifterna de senaste åren är i många fall också dem som redan idag har riktigt låga löner. Till exempel betalar en anställd inom Hotell- och restaurang – där genomsnittslönen ligger på 19 800 kronor – idag 430 kronor i månaden till a-kassan. Att just dessa grupper uppmuntras att inte kräva för mycket är således riktigt uselt ur jämlikhetssynpunkt. Här finns dessutom också en jämställdhetsdimension, då en majoritet av anställda inom hotell- och restaurangbranschen är kvinnor.
I dag träffar Hotell- och restaurangfacket sin motpart Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare för att förhandla om nya kollektivavtal. Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare vill, precis som regeringen, inte se några löneökningar alls i det centrala avtalet, medan Hotell- och restaurangfacket sneglar på det nyss slutna avtalen inom detaljhandeln som skulle ge ett lönepåslag för butiksanställda – där majoriteten av kvinnorna inom Handels finns – på 971 kronor på två år.
Hur det än ser ut när röken lagt sig i årets avtalsrörelse, säger det sig självt att inga arbetstagare tjänar på en politik som syftar till att hålla tillbaka löneökningar – oavsett om avsändaren av politiken är regeringen eller Svenskt Näringsliv. Att regeringens ekonomiska teorier, manifesterad i dyrare a-kassa och andra nedmonteringar av trygghetssystemen, inte leder till fler, utan färre jobb, är bevis på att en annan politik är nödvändig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
