På Säkerhetspolitiska torget mitt emot presscentret i Almedalen har en rad seminarier avverkats i rask takt under dagen. Försvarsminister Sten Tolgfors har pratat om vikten av internationella insatser (fast vi skall samtidigt ha kvar en massa Jas Gripen och ubåtar för att kunna försvara oss från ”hot som kan komma över Östersjön”…). Socialdemokraternas Anders Karlsson har meddelat att Sverige måste fortsätta vara alliansfritt. Vänsterparitet gillar inte Natoövningar i Sverige. Folkpartiets Allan Widman gillar Nato både i Sverige och i övrigt.
Inga direkta överraskningar där alltså.

Mycket fokus har förstås ägnats åt den stora förändringen på försvarsområdet det här året – det formella avskaffandet av värnplikten. Från och med nu skall Sverige ha ett försvar helt baserat på frivillighet. Vad betyder det för svensk militär? På seminariet som avslutades nyss låg tyvärr fokus på teknikaliteter och budgetkostnader: Om människor skall kunna ha ett ”vanligt jobb”, och sedan kontraktsanställas i Försvarsmakten under en sexmånadersperiod – hur påverkar det den svenska arbetsmarknadsmodellen? Nu när värnplikten försvinner, vad händer då med reservofficersförbundet? Blir verkligen personalförsörjningen billigare nu än med pliktsystemet?

Johanne Hildebrandt – mer känd som kolumnist i Aftonbladet men för dagen paneldeltagare tillsammans med ÖB Sverker Göranson – kom närmast den negligerade kärnfrågan när hon käckt slog fast att ”dom bästa soldaterna är ju raggare från Sundsvall!”

Stämmer det? Eller närmare bestämt – för att konkretisera vad det hela handlar om – vilka egenskaper vill vi att våra soldater skall ha?

När vi nu helt går över till rekrytering baserad på frivillighet finns det helt enkelt en risk att ”stridisar” – personer, ofta unga män, med ett överdrivit intresse för vapen och problemlösningar som involverar våld och action – söker sig till krigsmakten. Det är knappast den typen av personer vi vill ha i försvaret. Vem som helst får förstås söka. Men tyvärr vet vi fortfarande inte vilka egenskaper militären letar efter hos sina rekryter. Företrädare både i Almedalen och annorstädes lämnar olika besked – men de reklamsatsningar som Försvarsmakten gått ut med de senaste månaderna får en att misstänka att det är just actiontörstande unga män som utgör målgruppen framför andra.

Kanske är farhågorna obefogade. Men raka besked saknas. Just nu är slutresultatet okänt. Ingen som vet, ingen som vet.