När Maud Olofsson äntrade scenen i Almedalen på onsdagskvällen var det som ledare för ett parti i kris. Centern har under ganska lång tid harvat farligt nära fyraprocentsspärren, och har tappat många av sina gamla kärnväljare i och med förflyttningen högerut och uppgörelsen med de andra allianspartierna om kärnkraften. Särskilt dålig tajming var det förstås att centerledamoten Solveig Ternström dagen till ära annonserade att hon skulle hoppa av partiet och gå över till Socialdemokraterna – just på grund av sveket i kärnkraftsfrågan.

Av detta syntes intet i Olofssons tal. Däremot var det långt, retoriskt snårigt och full fart framåt. Ingenting i Centerns budskap behöver förändras, verkar beskedet vara. Sverige behöver fler entreprenörer, ökad frihet och mer RUT-avdrag (för kvinnornas skull). Det enda som tydde på att Olofsson trots allt tar sin politiska lågkonjunktur på allvar var ett par småstick utan substans mot Miljöpartiet – vilket förstås är förståeligt. Rimligtvis har Centern förlorat många sympatisörer dit.

Sedan var det inte mycket mer. Ett av få hårda fakta som nämndes i talet var dessutom djupt missvisande. Utan att blinka försökte Olofsson få det till att arbetslösheten gått ned under alliansens tid vid makten. Att 125 000 fler är sysselsatta första kvartalet 2010 än motsvarande period 2006 stämmer säkert – men som alla vet har befolkningen också ökat under samma tid. Arbetslösheten i procent är förstås skyhögt över den nivå den låg på när borgarna tog makten.