I praktiken planeras nu för etnisk rensning.
Den humanitära situationen i Gaza är sedan länge ofattbar och fruktansvärd. Befolkningen lever i en mardröm, i ett rent helvete. Israels krig har lett till åtminstone 50 000 döda, en enorm förstörelse och ett ohyggligt lidande för befolkningen. Gränserna är stängda så det finns ingenstans att fly.
Befolkningen har uppmanats att ta sig till ”säkra områden” som inte varit så säkra. Den vapenvila som förhandlades fram under våren varade inte länge. Som väntat återupptog Israel kriget. Och i början av mars införde Israel en total blockad av humanitär hjälp till Gaza, mat, mediciner och bränsle. Strax därefter återupptogs bombningarna. Häromveckan attackerades Ship To Gazas leveranser med förnödenheter med drönare och det skeppet kommer inte att nå Gaza. Detta är inget nytt. Israel har även tidigare blockerat leveranser sjövägen.
Utöka kriget
Den humanitära situationen är nu akut i Gaza. Värre än någonsin under det här kriget. Bristen på mat, vatten och mediciner uppskattades redan för några månader sedan innebära att 9 000 barn behövde behandling mot undernäring, 2 000 hade behov av akut vård. Sedan dess har situationen förvärrats ytterligare. Antalet akut undernärda barn beräknas ha fördubblats. Potentiellt riskerar närmare en halv miljon människor svält.
Den israeliska högerregeringen har nu dessutom deklarerat att den kommer att utöka de militära operationerna på Gazaremsan. Regeringen har planer på att ta över ytterligare territorium och driva bort den palestinska befolkningen. Det är förstås ett allvarligt brott mot folkrätten och i praktiken etnisk rensning. Det är också bara fortsättningen på en lång historia av palestinsk flykt, efter krigen 1948–1949 och 1967.
Den stora frågan är varför stora delar av västvärlden, så många länder i Europa och inte minst de ledande politikerna i USA tillåter att detta sker. Men de stödjer i praktiken Israel och accepterar Israels övergrepp genom tystnad eller lama invändningar. Därmed tillåter världen de här övergreppen.
Modesta protester
Den svenska regeringen är dessvärre inte något undantag härvidlag. Utrikesministern Maria Malmer Stenergard har visserligen ”skärpt tonen” mot Israel med anledning av den förvärrade humanitära situationen. Men det är ändå modesta protester.
Hon kan inte sträcka sig till att säga det självklara, att Israel bryter mot folkrätten eller krigets lagar om att civila måste skyddas. Den frågan hänskjuter hon till internationella domstolar att avgöra. Men blockaden och det brutala kriget är ett allvarligt brott. Sveriges agerande i övrigt lämnar också mycket övrigt att önska. Stödet till FN:s organ UNRWA som ger stöd till den palestinska befolkningen har strypts, vilket var ett israeliskt krav. Och regeringen har sagt nej till att ge vård till skadade från Gaza här i Sverige.
Kontrasten till den norska regeringens klarspråk och tydliga fördömanden av Israels agerande är tydligt. Det var sådant Sverige en gång stod för. Men så är det inte längre.
En förklaring till att Sverige och andra accepterar israeliska övergrepp är förstås att Hamas sedan länge styr Gaza, medan det palestinska självstyret under Fatahs ledning på Västbanken förlorat inflytande och legitimitet, inte minst eftersom Israel gjort sitt bästa för att underminera det palestinska styret.
Beroende av extrema partier
Efter att fredsprocessen havererade på 1990-talet växte Hamas inflytande, inte minst i Gaza där man tog makten 2006. Hamas är en islamistisk organisation som styr med brutala metoder över befolkningen i Gaza. Och som inte är främmande för brutala aktioner mot israeler och mot civila. Vid attacken den 7 oktober 2023 mördades 1 200 personer, huvuddelen civila. Den ledde till Israels massiva reaktion.
I och med att våldet skalades upp av Hamas var det uppenbart att Israels svar skulle bli värre än vad vi tidigare sett. Israel straffar också hela Gazas befolkning oavsett om den stödjer eller inte stödjer Hamas. Alla spärrar har försvunnit.
Israels högerregering är beroende av extrema partier och säger sig vilja utrota Hamas en gång för alla.
Kanske är det troligare är att det bara ökat stödet och rekryteringen till Hamas, eller någon liknande organisation. Vi har i varje fall kommit allt längre från en fredlig lösning av den här konflikten. Särskilt om Israel lyckas tvinga bort palestinierna. Högerregeringen har en imperialistisk agenda. Den vill tvinga bort den palestinska befolkningen från Västbanken och Gaza.
Historien går igen. Den andra sidan av historien om Israels utropande 1948 var att palestinierna tvingades bort från områden de länge bebott. Samma sak hände efter kriget 1967. Sedan 1967 ockuperar Israel Västbanken. Det är en ockupation som fördömts av FN som ett brott mot folkrätten. Under 50 år har israeliska bosättare steg för steg tagit över allt större delar av Västbanken. Palestiniernas liv och livschanser har begränsats och de behandlas som en andra klassens medborgare. Allt detta har accelererat efter den 7 oktober. Tusen personer har dödats bara på Västbanken av israeliska bosättare och israeliska säkerhetsstyrkor sedan kriget i Gaza bröt ut.
Dubbla standarder
Det har inget med Hamas att göra. Det är ett våld som riktas mot befolkningen för att de är palestinier. Ingen har ställts till ansvar för de här övergreppen.
Istället för att tvinga Israel till förhandlingsbordet har regeringen Netanyahu i praktiken kunnat göra som den vill. Men vårt internationella ansvar är att värna varje individ och mänskliga rättigheter. Därför är varje övergrepp lika allvarligt och förkastligt, oavsett om det utförs av Hamas eller Israels högerregering.
Västvärldens tystnad legitimerar Israels övergrepp. Det är fråga om dubbla standarder. Men historiens dom kommer att bli hård.
Håkan A Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
