Bild: Wikimedia Commons

I en serie reportage har P3:s Brunchrapporten undersökt polisens arbete i fattiga stadsdelar. Mest uppseendeväckande var avslöjandet i tisdags (2/2) om polisens kroppsvisiteringar. Det spär på bilden av poliser med rasistiska reflexer – möjligen omedvetna, men påtagliga för de som utsätts för dem.

Enligt polislagen har poliser rätt att göra visitation om de misstänker att en person bär vapen. Brunchrapporten granskade de 500 visitationer som gjordes i Malmö och Uppsala under förra året. Resultat var magert: två knivar.

Varför gjordes alla dessa kroppsvisiteringar? Enligt Rikspolisstyrelsen och JO bör de dokumenteras. Men det visar sig att poliserna slarvat. Slutsatsen var dyster: de görs mot unga män med invandrarbakgrund i fattiga stadsdelar. Deras utseende och husen de bor i verkar vara enda orsak. Så här berättade en av de många röster som fångades upp i reportaget: "De visiterar människor som inte har något med kriminalitet att göra. De kollar i byxorna och innanför kalsongerna. Det kan ske var som helst, som i porten där man bor."

I andra inslag under veckan förstärktes bilden av vilsna poliser präglade av främlingsrädda stereotyper. Sex av tio poliser är rädda och "känner obehag" när de möter unga människor i fattiga stadsdelar. Även andra trakasserier än visiteringar dokumenterades.

Att bli kroppsvisiterad är ett övergrepp som bara kan accepteras när det är absolut nödvändigt. Under 1980-talet var den brittiska polisens policy "stop and search", då man kunde visitera utan misstanke, utlösande orsak till de ständiga raskravaller som satte stadsdelar i brand. Den franska polisens kontroller bidrog till raseriet i novemberupproren 2005.

I både Brunchrapporten och Studio Ett tog förvånade polischefer avstånd från de metoder patrullerande poliser uppenbarligen har använt. Men indicierna på en poliskår, i synnerhet den skånska, med svåra rasistiska attityder börjar bli lite för många. Är det inte dags för en oberoende kommissionen, liknande den som utredde Göteborgshändelserna, som kan klarlägga problemen?

Efter New Labours valseger 1997 i Storbritannien tillsattes en sådan kommission. Slutsatsen blev att poliser inte var rasister, men att arbetet ändå präglades av en strukturell, ofta omedveten, rasism. I slutrapporten skrev de att den kan uppstå "ur rasistiska stereotyper av svarta som potentiella kriminella eller bråkstakar", samt att "polisens lunchmatsal kan alldeles för lätt bli dess grogrund".

Men att Sveriges regering börjat betrakta muslimska män i fattiga stadsdelar som säkerhetspolitiska hot innebär att justitieministern aldrig kommer tillsätta en sådan kommission. Politisk hotretorik och rättslösa poliskontroller följer just nu samma skrämmande logik.