Det politiska Sverige stannar upp och diskuterar pappersluntan ”Tid för ansvar”. Det är en dyster övning som understryker regeringens tillkortakommanden och oppositionens brister.
För regeringen är det viktigare att vinna kortsiktig trovärdighet, än att göra det ekonomiskt rätta. Tjat om ansvar ska bekräfta Borgparadoxen: Ju sämre ekonomiska tider, desto bättre går det för regeringen.
Men att lägga var tredje reformkrona på sänkt krogmoms kommer – enligt expertisen – ge låg utväxling i form av nya jobb. Även om det blir en avskedspresent till en person som har mist jobbet (Maud Olofsson).
Borg låter som en expert och har svårt för politikens gas och broms. Han drog väl hårt i bromsen efter krisen 2008, då Sverige hade ett större BNP-fall än övriga Europa. Sedan passade det bra att elda på inför valåret 2010, när konjunkturen redan hade tagit fart.
Nu är Borg mallig över att budgeten är i balans. Men är budgetbalans varje år ett nytt finanspolitiskt mål, som ska ersätta överskottet på en procent över en konjunkturcykel? Arbetslösheten är högre än när Borg tillträdde. Det är värt att upprepa vad LO, Swedbank, IMF och KI har sagt: Stimulera och investera när tiderna är tuffa, spara när tiderna är goda. Kloka och möjliga reformer för den som inte är dumsnål förslogs i går av såväl LO (infrastruktur, utbildning, a-kassa, plusjobb) som TCO (utbildningsgaranti och akademikerpraktik).
Det finns andra svagheter i Borgs budget, som inom miljö- och jämställdhetsområdet. Riksdagens vilja trotsas vad gäller förbättringar av sjukförsäkringen. Vidare bekräftar Borgs budget en oroande utveckling: Den svenska modellen monteras ned. I kölvattnet av nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna tvingas Borg att bygga ut bidragsstaten. Han får lappa och laga där revorna i den svenska modellen har blivit för stora.
Budgeten ska nu lotsas genom den riksdag där regeringen saknar majoritet. Därmed vänds blicken mot oppositionen i allmänhet och S i synnerhet. Och där verkar det vara aningen rörigt.
Håkan Juholt lovar mycket inför budgeten, men att utmana Europas fixering vid ”austerity” och Borgs snålt tilltagna reformutrymme utgör en pedagogisk uppförsbacke. Tommy Waidelich borde ge draghjälp, men uteslöt i stället att Sverige får euron under hans livstid. Samtidigt föreslår han euroobligationer som lösning på Europas kris – vilket kräver att du är med i euron. Vidare kommer besked om att budgetchefen i S-kansliet har sagt upp sig, vilket oroar S-kremnologer.
Visst, Waidelich var bättre i gårdagens debatt än tidigare. Men ännu vet vi väldigt lite om oppositionspartiernas alternativ, förutom att S och V nu är emot den sänkning av krogmomsen som fanns med i det rödgröna valmanifestet.
Vi sa det i fjol och tvingas säga det igen: Borgs budget är tom, oppositionen har ett utmärkt läge att formulera en annan ekonomisk politik.
Går det bättre den här gången?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
