Anna Danielsson Öberg

Söndagskrönikan När den förra avtalsrörelsen inleddes beskrevs den som den svåraste på mycket länge. Men det rekordet stod sig inte länge.Den kommande, som sker kommande vinter och vår, har betydligt högre svårighetsgrad, skriver Anna Danielsson Öberg. 

Våren 2020 fattade parterna på svensk arbetsmarknad ett unikt beslut. Effekterna av pandemin som drabbat Europa med full kraft var för svåra att bedöma. Därför sköts avtalsrörelsen framåt i tiden.

I mars 2020 förlängdes helt enkelt avtalen fram till oktober. Då var förhoppningen att läget skulle vara tydligare och det skulle vara möjligt att bedöma hur den svenska och internationella ekonomin hade påverkats och skulle komma att påverkas av pandemin. Det visade sig vara en from förhoppning.
Läget var fortsatt oklart, men till sist blev parterna överens. Ett 29 månader långt avtal träffades som löper ut 31 mars nästa år. Det sammantagna avtalsvärdet var 5,4 procent under perioden.

Trots alla osäkerhetsfaktorer som pandemin orsakat var förhoppningen att svenska löntagare fortsatt skulle kunna räkna med reallönehöjningar. Det har varit det normala sedan Industriavtalets tillkomst för 25 år sedan. Reallönerna har ökat med runt 2 procent i genomsnitt per år. Och nu skulle det fortsätta så var tanken. Pandemin skulle klinga av, Sveriges och den internationella ekonomin skulle återhämta sig och till och med förbättras.

Till en början såg allt bra ut. Vaccinationerna mot covid ökade, ekonomin tog sig och arbetslösheten minskade. Men det var en kortvarig frist.

Reallönerna började sjunka från november och minskade med 2,7 procent fjärde kvartalet förra året.

Under förra hösten började elpriserna stiga och nådde rekordnivåer och dessutom fick vi lära oss namnet på en ny covid-cocktail, omikron. Nya restriktioner infördes och alla som kunde skulle på nytt jobba hemifrån.

Elpriserna visade inte något tecken på att minska och inflationen ökade. De löneökningar som parterna blivit överens om under hösten 2020 räckte inte till för att täcka prisökningarna. Statistisk från Medlingsinstitutet visade att reallönerna började sjunka från november och minskade med 2,7 procent fjärde kvartalet förra året. Det var visserligen en utveckling som inte bara skedde i Sverige, i Tyskland var reallöneminskningen 3,5 procent och i Spanien och Belgien minskade köpkraften med cirka fem procent.

Priserna på hemmaplan fortsatte också att öka under vintern och i februari i år var den svenska inflationstakten 4,4 procent. Det är en bra bit över Riksbankens inflationsmål på 2 procent och den högsta takten på flera decennier.

Den 24 februari startade Ryssland kriget mot Ukraina och sedan dess befinner sig miljoner ukrainare på flykt, under belägring och i ständig terror.

Samtidigt har ett enat EU stöttat Ukraina och Europas länder öppnat sina gränser för flyende ukrainare. Ett annat mått på krigets effekter kommer att syns i våra plånböcker. Allt blir dyrare. El, energi, transporter, råvaror och mat är några exempel.

I den här minst sagt oförutsägbara framtiden börjar det dra ihop sig för svenska fack och arbetsgivare att börja fundera över en ny avtalsrörelse. De avtal som till sist träffades i oktober 2020 löper ut sista mars nästa år. En gigantisk avtalsrörelse väntar med hundratals avtal som ska träffas.

Trots att det är långt kvar till att förhandlingarna sätter i gång är det redan många som varnar för att det kan bli en en extremt besvärlig avtalsrörelse. En stigande inflation innebär till exempel en helt ny förhandlingssituation för parterna. Under lång tid har hög inflation varit en ickefråga eftersom den varit stabilt låg. Och för att åstadkomma reallöneökningar måste de nominella löneökningarna överstiga inflationen.

Facken har haft Riksbankens inflationsmål på två procent som ett av beräkningsunderlagen för sina krav på löneökningarnas storlek. Arbetsgivarna å sin sida har hävdat att den verkliga inflationstakten bör ligga till grund för beräkningarna av löneökningarnas storlek. Eftersom den verkliga inflationstakten oftast legat lägre än två procent är det den som borde påverkat löneökningarnas storlek, enligt arbetsgivarna.

Vilka inflationssiffror det handlar om inför avtalsrörelsen 2023 återstår att se. Fortsätter inflationen att öka kommer facken säkert kräva avtalslösningar som ger medlemmarna kompensation för kostnadsökningarna.

 

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning