Foto: Lawen Redar Riksdagen / Mike Enocksson

debatt Om ett konservativt block tar makten i Sverige kommer Sverigedemokraterna lägga vantarna på kulturen. I sin höstbudget vill de banta kulturen med nästan en halv miljard och från folkbildningen ta nästan en hel. Den som har makten över kulturen i ett samhälle kan ta makten över det politiska medvetandet, skriver Lawen Redar och Mike Enocksson. 

Den 5 oktober presenterade Sverigedemokraterna sin höstbudget för 2021. Med den blev det också uppenbart att kulturen är den område som partiet vill stöpa om mest av allt. Mitt i coronapandemin då Sveriges scenkonst drabbats som allra värst avser SD att dra bort 16 miljoner från scenkonsten och ytterligare 16 miljoner från teatern, dansen och musiken. Litteraturen och tidskrifterna drar man bort 30 miljoner från. Bild och formområdet får en minskning om 6 miljoner medan ersättningarna till de ytterst drabbade konstnärerna minskar med hela 133 miljoner kr. De centrala museernas verksamhet skärs ner med 94 miljoner och filmstödet med 100 miljoner. Vad gäller den konstnärliga forskningen skär man ner på uppemot 53 miljoner från Stockholms konstnärliga högskola, 11 miljoner från Kungliga konsthögskolan, 20 miljoner från Konstfack och 21 miljoner från Kungliga musikhögskolan. 

Men den tydligaste konflikten är ändå folkbildningen. Här drar man bort nästan 1 miljard för verksamhet som främjar bildning och kultur. Den fria folkbildningen och studiecirklar banade väg för demokratiseringen av vårt land. Det förvånar därför inte att det är just detta som står på spel.

Men det är inte all kultur som ska slaktas. En del områden får mer pengar. Bland annat ska en ny reform för ”Kulturlotsar och Sverigecenter” få nästan 300 miljoner. Därtill skall en Kulturarvs-ROT erhålla 160 miljoner, en kulturarvsfond 100 miljoner och kyrkoantikvarisk ersättning ska få nästan en halv miljard.

Sverigedemokraternas politik syftar till att vi skall institutionaliseras i den radikalkonservativa homogenitet som de ämnar omforma det svenska samhället.

Socialdemokraterna har inget emot satsningar på det svenska kulturarvet. Tvärtom menar vi att fornlämningar, byggnader, traditioner och andra immateriella värden som vi övertagit från tidigare generationer är nödvändiga kunskaper som ska tillskrivas värde och som ska används för att förstå samtiden. Därtill är kulturarvet viktigt för integrationen i vårt samhälle. Men det blir uppenbart när man ställer de kulturområden som SD väljer att skära ner på, gentemot de anslag som partiet väller pengar över. Att nästan 1 miljard tas bort från folkbildningen och i praktiken läggs över på kulturarvet vittnar om att Sverigedemokraternas strategi.

Det är inte genom folkbildning, studiecirklar, kunskapsutbyte och seminarier vi ska få förståelse för det svenska kulturarvet.

SD, och Aron Emilsson i synnerhet, har under den gångna mandatperioden debatterat för att kulturpolitikens syfte ska vara att ”återupprätta medborgarandan”, skapa ”en gemenskap” och att riksdagen ska fatta beslut om nya kulturpolitiska mål för att ”ena nationen”. Detta går givetvis inte ihop med idén om att låta kulturen vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Sverigedemokraternas politik syftar till att vi skall tänka mindre fritt och mindre öppet, och istället institutionaliseras i den radikalkonservativa homogenitet som de ämnar omforma det svenska samhället.

Om det konservativa blocket kommer till makten år 2022 så vet vi redan nu vilket parti som kommer få dikterera villkoren för svensk kulturpolitik. Inte kommer det bli Moderaterna eller Kristdemokraterna. Det förstnämnda partiet kommer sätta klorna i den ekonomiska politiken och det sistnämna kommer vilja ha ordet kring socialpolitiken. Kulturpolitiken kastas åt sidan, likt ett köttben till hundarna. Men det de inte vet, eller kanske rent ut sagt inte bryr sig om, är att den som har makten över kulturen i ett samhälle kan ta makten över det politiska medvetandet. Vi socialdemokrater tror att den makten ska ligga i hela folkets händer. Den ska inte regleras av en radikalkonservativ elit som vill avveckla demokratin.

 

Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson (S)

Mike Enocksson, statsvetare, socialdemokrat och rapportförfattare till ”I väntan på kulturpolitik”