Ledare Mer än var fjärde av de svenska väljarna har fyllt 65. Men efter årets riksdagsval kan antalet ledamöter som representerar dem ligga så lågt som runt 1 procent. Frånvaron av äldre där besluten tas påverkar hur politiken utformas. En sån förlust av erfarenhet har Sverige inte råd med.

Medan äldres andel av valmanskåren växer krymper antalet som representerar dem. I årets val utgör 65-plusgruppen 28 procent av väljarkåren, en andel som kommer att stiga rejält i framtiden.

I bästa fall tar 11 folkvalda från åldersgruppen plats i riksdagen, vilket är strax över 3 procent av de 349 ledamöterna, visar en analys av årets valsedlar som tidningen Senioren gjort.

Men det kan bli ännu färre. Det lutar åt en andel på strax över 1 procent.

Om gruppen skulle representeras fullt ut skulle 98 av riksdagens ledamöter vara 65 eller äldre.

“Gemensam är känslan av att vara undanskuffad, att inte räknas med”

Är det här ett problem? Ja, absolut, i två avseenden:

  1. En låg representation av äldre folkvalda i riksdagen, där lagar klubbas, försämrar kontakten med en stor andel av väljarna, vars frågor försvinner från dagordningen.
  2. Tappad erfarenhet leder till sämre beslut för samhället som helhet.

Sverige har en nedlåtande syn på erfarenhet i politik, jämfört med exempelvis USA, fastslår seniorkonsulten John Mellkvist (DI 29 augusti).

Han ser flera negativa konsekvenser av erfarenhetstappet:

  • Äldre politiker agerar ofta mer allmännyttigt, medan yngre fokuserar mer på karriär och egennytta, enligt forskning från bland annat Harvard.
  • Politiken går miste om den breda palett av egenskaper som kommer med åren: Läsa av stämningar, kunna leverera lugnande budskap i oroliga tider, liksom att höja ett varningens finger när så behövs.
  • Politiker med erfarenhet har också bättre förmåga att »kunna frigöra sig från yttre tryck och agera med integritet och utifrån självständigt tänkande», även vid obekväma beslut.

Sverige vinner på fler äldre i politiken, konkluderar han och citerar författaren Margaret Atwood: “Den som är gammal vet hur det är att vara ung, men den som är ung vet inte hur det är att vara gammal”.

Årets valdebatt har fått en uppenbar slagsida genom att välfärdsfrågor centrala för människors levnadsvillkor trycktes undan.

“Äldres frågor blåste bort tillsammans med pandemin”, säger journalisten Marianne Rundström, som tillsammans med kollegan Claes Elfsberg tog initiativ till en särskild SVT-satsning Valet 60 plus, som tittarna kunnat följa i Gokväll.

Vid samtal på 12 minuter blir det inte mycket som får plats.

Men, som Marianne Rundström konstaterar: “Tittarna får en bra bild av vilka frågor som berör folk”, som dålig äldrevård, lång kö till vårdcentralen, digitala bedrägerier, att kunna boka tjänster via levande människor och betala med kontanter. Liksom friheten som kommer med en god pension.

“Gemensam är känslan av att vara undanskuffad, att inte räknas med”, säger Claes Elfsberg.

Sverige har en riktig bottenplacering bland ett stort antal länder, som ett av de mest ålderistiska länderna i världen, enligt World Values Survey.

Fler erfarna måste välkomnas i partipolitiken, och få en valbar plats.

Det är lika viktigt som satsningen med varannan damernas på listorna var på 1970 talet.

Den här valrörelsens tomhet visar att det måste vara fler äldre i riksdagen så att den representerar hela befolkningens intresse.

Som statsminister Magdalena Andersson (S) sammanfattar i sitt samtal med Marianne Rundström och Claes Elfsberg. »Tänk så mycket klokskap och erfarenhet vi går miste om. Ett sånt slöseri!«