Bara i Norge är pressen friare än i Sverige. Men Världsdagen för pressfrihet måste ändå firas i skuggan av en mediekris som hotar demokratin.

Världsdagen för pressfrihet firas onsdagen den 3 maj för att hedra de uppoffringar som gjorts för pressfriheten världen över. Den ska påminna världens regeringar om rätten till yttrandefrihet som finns i artikel 19 i FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna. Sverige har sedan förra året klättrat sex kliv uppåt på Reportrar utan gränsers ranking.

Mitt i debatten om falska nyheter, annonstapp, åsiktsbubblor, hot och hat en liten ljusglimt, alltså. Detta i en värld där närmare *850 journalister, mediearbetare och sociala medieproducenter har dödats under de senaste tio åren. Kurvan är stigande.

Att svensk pressfrihet blivit så mycket bättre förklaras dock med att flera skyldiga som hotat journalister också fått fällande domar. Hot har tidigare i hög grad fått lösas med egna resurser, där mediehus fått betala privata företag för skydd. Hoten är dock fortfarande det största hotet mot pressfriheten genom sin förmåga att skapa självcensur, framhåller tidningen Journalistens redaktör Helena Giertta när jag frågar henne om de allvarligaste hoten mot pressfriheten just nu. En verklighet som också är påtaglig i den franska mediebevakningen.

I God morgon världen i söndags berättade en **journalist på Le Monde hur han påverkats av att i åtta år ha bevakat partiet Front National, vars kandidat Marine Le Pen kan väljas till Frankrikes president på söndag. 28 av landets medier har nyligen undertecknat en protestkommuniké efter att flera av dem nekats att bevaka partiet. En grävande journalist har svartlistats av partiet. Beteendet känns igen från Donald Trumps hätska utfall mot den amerikanska mediekåren.

I övriga Europa ser det lika dystert ut. Av de 47 länderna har pressfriheten försämrats i 30 och »världskartan över pressfriheten blir allt mörkare«.

Så den goda nyheten skyms av många mörka moln på mediehimlen.

Näst största hotet, menar Journalistens chefredaktör, är de lagförslag som ligger om att begränsa insynen i våra myndigheter.

Men yttrandefriheten och pressfrihet hotas även av en slimmad och pressad yrkeskår. 2016 försvann 190 tjänster, 2015 265 och 2014 660 tjänster. Alltså tusen färre journalisttjänster på tre år, berättade tidningen Journalistens årskrönika.

Många tidningshus i Sverige och världen är nära att krossas av de globala sociala mediernas totala annonsdominans.

Annonstappet, det tredje största hotet, enligt chefredaktören, får konsekvenser inte minst för lokalbevakningen.

Reell pressfrihet är fortfarande att det finns en dagspress som folk kan lita på och som inkluderar alla sociala grupper.

Krisen för lokalmedier och neddragningar i både TV4 och Public Service  skapar stora tomma fläckar på mediekartan. Reell pressfrihet är fortfarande att det finns en dagspress som folk kan lita på, som skapar en lokal offentlighet. Och som också inkluderar alla sociala grupper. I dag överges arbetare och lågavlönade i hög grad av de borgerliga medierna.

Kommunens kommunikatörer får fylla tomrummet när landets kommuner hamnar i medieskugga.

Men pressfriheten och yttrandefriheten utmanas även i hög grad även av våra egna åsiktsbubblor på nätet. Och paradoxalt hjälper de etablerade medierna gärna till med detta, genom att med algoritmer göra inloggade läsare till annonsobjekt och sedan ge dem ännu mer av sånt de redan tittat på.

Den yrkeskunskap som gjorde den redigerade dagstidningen till ett omistligt verktyg för att utveckla demokratin ersätts på webbsidorna av annonsstyrd klickekonomi.

Framförallt slits den tredje statsmakten sönder inifrån, av sitt eget ointresse för hela Sverige, för verkligheten och villkoren för de lägst avlönade på klasstrappan. Den medieskuggan är ett verkligt hot mot demokratin.

Fotnot 1 I dag  utkommer den första internationella forskningsöversikten om journalisters säkerhet, The Assault on Journalism. Building knowledge to protect freedom of expression. 

Fotnot 2 Reportern lämnade politikredaktionen och rapporterar numera om sport