ledare Coronaviruset har under loppet av några veckor förflyttat oss ut i ett tidigare outforskat territorium. Viruset försätter förmodligen hela världsekonomin i ett slags limbo. En lång period av krishantering ligger framför oss. Corona kommer att skapa en stor och hård press på politiken och de demokratiska institutionerna.

Världshälsoorganisationen WHO klassar nu viruset som en pandemi. Corona har spritts över flera världsdelar under en extremt kort tidsperiod. De långsiktiga effekterna i termer av spridning och antalet döda är svåröverskådliga. Men hastigheten vittnar om att viruset kommer att få mycket stora konsekvenser. Det har gått två månader sedan det första bekräftade fallet i den kinesiska storstaden Wuhan, men viruset lär ha börjat spridas redan i slutet av förra året. Allt detta ledde till att hela provinsen Hubei stängdes ned och isolerades. Nu har samma scenario utspelat sig i Milano, vars gator och torg tömts på människor. Sedan isolerades hela Lombardiet och därefter stängdes Italien av mot omvärlden. Samma sak kommer med intill gränsande säkerhet att inträffa på många andra ställen, och det händer redan.

Vi har alla sett gatubilderna från Wuhan, Milano och Rom. Snart kan vi se TV-team som rapporterar från ett folktomt Sergels torg. Möjligen är vi redan där. I Dagens Nyheter beskriver La Repubblicas tidigare chefredaktör Ezio Mauro Milano som ett förebud för hela Italien och i förlängningen hela västvärlden. Det är ett högst troligt scenario baserat på hur andra epidemier i historien (som Spanska sjukan, Asiaten och Hong Kong-influensan) utspelades och utvecklades. I bästa fall kommer smittspridningen att komma ner inte minst tack vare de insatser som nu görs, för att sedan flamma upp någon annanstans och kanske återkomma igen där viruset nyss tycktes vara under kontroll. Corona kommer under alla omständigheter att sätta sin prägel på detta år 2020, i varje fall delar av, men troligen hela året.

Corona förefaller spridas snabbare än sina föregångare. Vi lever ju i dag också i en mer global värld, resandet mellan länder och världsdelar har ökat och vi är mer ekonomiskt integrerade än fordom dags. Det tog ett år för Asiaten att spridas från Kina till Singapore i slutet av 1950-talet. Hong Kong-influensan ett decennium senare spreds under ett par år och flammande upp i flera vågor här i Sverige. Asiaten ska ha förorsakat mellan en och fyra miljoner dödsfall i hela världen. Hong Kong-influensan beräknas ha kostat en miljon människor livet. Den globala och nationella beredskapen att möta ett virus av det här slaget är betydligt större i dag är för femtio-sextio år sedan. I den meningen är de drastiska åtgärder som vidtagits hoppingivande. Samtidigt tycks Corona uppvisa en förödande förmåga att sprida sig. Den förhållandevis långa inkubationstiden är en särskild utmaning för att lyckas minska smittspridningen.

Vi står alltså inför enorma utmaningar som har med hälsa och sjukvård att göra, som kommer att sätta stor press på samhälleliga institutioner. Corona kommer också att påverka allas vårt vardagliga liv på ett eller annat sätt.

Nu stängs delar av det ekonomiska maskineriet av högt uppe i en nedförsbacke. Resan kan gå snabbt nedåt och fallet bli djupt.

Till detta kommer de lika svåröverskådliga ekonomiska följderna. Corona förorsakar nu ett slags motorstopp i stora delar av ekonomin. Prognosmakarna har länge förutsett en ordentlig ekonomisk nedgång, en avmattning var redan påtaglig och avläsbar. Men nu stängs delar av det ekonomiska maskineriet av högt uppe i en nedförsbacke. Resan kan gå snabbt nedåt och fallet bli djupt. Virusets spridning i Kina har redan påverkat underleverantörskedjorna för tillverkningsindustrin runt i världen, inte minst i Sverige.

Det ligger en fara i att vara för närsynt när börserna faller, ändå är det förstås en oroväckande signal. Särskilt som den reala ekonomin påverkas av nödvändiga beslut som rör exempel transporter och resor. Flera branscher drabbas nu av betydande inkomstbortfall och sektorer av samhället och ekonomin stängs ned från en dag till en annan. Värdefall på börsen, skakiga underleverantörskedjor och fallande konsumtion, som vi nu ser, är ingen lysande kombination. Inom kort kommer vi att se uppsägningar och permitteringar, arbetslösheten har redan ökat i Sverige. Corona kan försätta företag och branscher i konkurs, som under normala omständigheter skulle vara stabila. Detta innebär alltså uppenbara risker att företag, investeringar och kapital går till spillo. Corona är en stor utmaning i sig – men smittar nu av sig på ekonomin.

Detta kan mycket väl vara en ekonomisk chock som går djupare än 2008 och rymma fler faror än Wall Street-kraschen 1929. 30-talskrisen lärde politikerna att det måste råda en annan balans mellan politiken och marknaden. 2008 hindrade de stora ländernas makthavare att krisen utvecklades till en depression genom samordnade och exceptionella stimulanser. Vilka redskap finns till hands nu när stora delar av samhällslivet och ekonomin stängs av inom loppet av några dagar, när nya besked kommer timme för timme?

Vi ser också redan en rad politiska beslut som ska motverka negativa konsekvenser för ekonomin och medborgarna. Det vittnar om att det förstås finns en insikt om de ekonomiska faror som kommer med coronaviruset.  Ett virus var uppenbarligen vad som krävdes för att karensdagen skulle avskaffas. Och Stefan Löfven verkar nu vara beredd att använda det vi ”sparat i ladorna” för att motverka en ekonomisk depression.

Vi befinner oss ännu i början av en världsomfattande pandemi. Det kommer att krävas mycket mer av offentliga insatser och politiska beslut för att ekonomin inte ska falla ner i en ekonomisk och social avgrund. Vilket mycket väl kan hända när inkomsterna uteblir och pengarna tryter. Ytterst är det bara staten som kan träda in i ett läge som detta.

Nyss såg vi städer som vibrerade av liv och rörelse. Nu är det tomt på torgen. Bilderna påminner mer om krig och undantagstillstånd än om vardag i marknadsekonomins värld.

Och om systemet inte håller? Undrar Ezio Mauro i Dagens Nyheter.

Ja, det ligger ett stort ansvar på oss alla, att agera ansvarsfullt. Men särskilt politiken och politikerna måste nu ta sitt övergripande samhällsansvar för att värna hälsan och minska riskerna så långt det överhuvudtaget är möjligt. Men också för att förhindra en ekonomisk kollaps, som i sig skulle vara förödande ovanpå alla andra följder av denna pandemi. Vi kommer under en period att vara satta under en extrem och hård press. Nu prövas kort sagt våra samhällsinstitutioner och – ja, ytterst demokratin.