ledare Trots att den rödgröna regeringen lyckats få på plats den mest ambitiösa miljöpolitiken i svensk historia har satsningarna gått under mediernas radar.

Efter jobbet gick jag ut i växthuset och råkade kika upp i mitt gamla fikonträd. Där såg jag två helt mogna fikon – en chock eftersom växthusfikon i Sverige mognar först i september.

Samtidigt kände jag med stigande rädsla hur det stack till i näsborrarna när den illaluktande röken från storbranden i Nacka spred sig i hela området.

Vi kommer att se tillbaka på 2018 som det år då årstiderna försvann och Sverige fick medelhavsklimat. Maj månad vad den hetaste som meteorologiskt sett har uppmätts. Även om en och annan har jublat åt allt badade och glassätning som det fina vädret fört med sig, går nog många liksom jag runt med en klump i magen.

Förutom förödande skogsbränder har det nya klimatet förvärrat den redan allvarliga vattenbristen, och runt om i landet tvingar foderbristen bönderna att nödslakta boskap, vilket kommer att leda till allvarliga ekonomiska förluster för massor av småföretagare.

Dags att medierna tar sitt ansvar och granskar vad som faktiskt skulle ske om vissa oppositionspartier fick makten.

Även om värmen inte nödvändigtvis är en direkt konsekvens av klimatförändringarna, spelar uppvärmningen en roll. Tillsammans med så kallat naturliga vädervariationer blir den rollen allt större och farligare, när risken för andra fenomen som bränder, skyfall och kraftiga vindar ökar.

Under den sista partiledardebatten i riksdagen före valet trodde vice statsminister Isabella Lövin (MP) att klimatfrågan kommer att bli den viktiga skiljelinjen i höstens riksdagsval. Gustav Fridolin (MP) hoppades på samma sak i sitt sommartal i Vittsjö i lördags, men sa emot sig själv genom att istället fokusera på psykisk ohälsa bland barn och ungdomar.

Än verkar det alltså osannolikt att miljön, som Aftonbladets Jonna Sima skriver, ska bli en X-faktor i valdebatten. Kanske kommer bränderna att ändra på det. Fast förmodligen inte.

För trots att den rödgröna regeringen lyckats få på plats den mest ambitiösa miljöpolitiken i svensk historia, med skatt på flyget, storsatsningar på järnvägen, solceller på villataken, gratis busskort till unga under lovet och framför allt ett epokgörande klimatpolitiskt ramverk som gör oss till ett av världens ledande miljöländer, så har satsningarna gått under mediernas radar.

Svenska journalister är mer intresserade av att rapportera om SD:s senaste rasistiska utspel – nu senast Björn Söders (SD) nya uttalande om att judar och svenskar inte är människor – än av seriös samhällsrapportering. Att det får förödande konsekvenser för människors verklighetsuppfattning och tilltro till demokratin, har vi redan fått kvitto på.

Framför allt påverkar det framgångarna för SD och partiledaren Jimmie Åkesson – tyvärr en potentiell framtida statsministerkandidat – som hela tiden undgår den granskning som de andra partierna måste stå ut med. Vad vill till exempel SD med miljön? Ingenting, visar det sig om man tittar närmare.

Företrädare för partiet tycker att allt prat om klimatförändringar är hokus pokus och betraktar världens ledande miljöforskare som propagandister. De vill totalslakta regeringens miljöpolitik och vrida klockan tillbaka, och det i ett läge när folk chockade står och ser på när deras gräsmattor vitnar.

Det är nu dags att medierna tar sitt ansvar och granskar vad som faktiskt skulle ske om vissa oppositionspartier fick makten.

Bokstavligt talat så brinner det i knutarna!