Socialdemokraternas nyss avslutade partikongress innebar en skärpt ton kring lag och ordning. Även på skolområdet skärptes orden. Men modet saknas när det gäller den ekonomiska politiken.

Ur terrordådet på Drottninggatan har det växt fram en ny Stefan Löfven, som gjort det mesta rätt och låtit statsmannamässig.

Men facit av den socialdemokratiska kongressen är också att det går ett starkt stråk av lag och ordning över partiet, och som kulminerade i tisdagens förslag om 10 000 nya polisanställda fram till 2024.

Det är säkert ett populärt utspel efter den våg av sympatier som mött polisen efter terrordådet på Drottninggatan.

Socialdemokraterna tror förstås att man med sina 10 000 nya poliser och funderingar om nya hårdare lagar ska desarmera moderater och Sverigedemokraterna. Men det finns en risk, som redan märkts, att man tvärtom triggar högern till ännu mer orealistiska förslag.

Sedan massakern väl skett är det för sent att utvisa 39-åringen till diktaturen Uzbekistan med dess tortyrkamrar, och det går dessutom inte, det har Europadomstolen fastslagit. Men moderatledaren Anna Kinberg Batra och några medier låtsas skamlöst som att det ändå skulle gå att skicka iväg honom.

Ett annat högerhugskott är att de 10 000 papperslösa som vägrar åka hem sätts i förvar, det vill säga i fängelse. Men var och hur ska det ske och till vilket ekonomiskt och mänskligt pris?

Fler poliser är bra, men inte allt. Den expansiva ekonomiska politik som skulle kunna minska underlaget för förortskriminalitet och politisk extremism saknar även efter partikongressen tydliga konturer.

Finansminister Magdalena Andersson talade visserligen varmt om vikten av att minska klyftorna, men vågar fortfarande inte satsa på de stora lånefinansierade investeringar, som Skånes socialdemokrater krävt och som verkligen skulle driva ut arbetslösheten.

Den expansiva ekonomiska politik som skulle kunna minska underlaget för förortskriminalitet och politisk extremism saknar även efter partikongressen tydliga konturer.

En ljuspunkt på kongressen var däremot civilminister Ardalan Shekarabis klara avståndstagande från marknadshaveriet i skolan. Kongressbeslutet var också mycket tydligt.

Det heter där att skolan som gjordes till marknad är “ett av vår tids stora politiska misslyckanden”. Socialdemokraterna vill att ”alla skolhuvudmän ska eftersträva blandade elevsammansättningar, oavsett driftsform”. Det vill säga en öppning för att elever bussas till skolor där de får chansen att växa, med Shekarabis ord ”en skola som möjliggör klassresor”.

Förutom detta har ombuden pressat partistyrelsen till att inte bara skolprofitörerna ska bromsas. Nu heter det att ”det behövs ett regelverk för att sätta stopp för vinstjakt i skola, vård och omsorg”.

Ett kongressbeslut som mediernas förståsigpåare redan sågat, eftersom det aldrig kan få ett ja i riksdagen. Men allt är inte mandatmatematik. Ett borgerligt nej till lag och ordning om skola och välfärd är nog inte så dumt som fråga för socialdemokraterna att gå till val på, minst lika röstdragande som lag och ordning på det polisiära området.