Hanna Hallin: ”Civila samhället är en viktig del av välfärden”

Sedan några veckor finns en plats för barn och ungdomar som aldrig kommer att växa upp. Lilla Erstagården är ett hospice för barn som lider av en dödlig sjukdom, som inte heller kan vårdas i hemmet under den sista tiden i livet. I Hästhagen i Nacka kan barn och familjer få professionellt stöd i hemmiljö under en svår tid. Hospicet drivs av Ersta Diakoni, på uppdrag av Stockholms läns landsting.

Lilla Erstagården är ett av många nya exempel i välfärden, där huvudmännen är en del av det civila samhället. Det handlar om stiftelser, kooperativ, samfund och andra organisationer som drivs av att förverkliga en idé och återinvesterar vinsten i verksamheten.

Men i dag är det civila samhällets organisationer och företag ofta osynliga i debatten om utformandet av politik och regler på välfärdsområdet. Det gäller inte bara på ledarsidor och i politiska kommentarer, även tankesmedjorna har duckat i debatten. Det syns exempelvis i slutsatserna av Borgkommissionens rapport som Arena Idé och Timbro presenterade i somras. Spelarna delas in i två lag – det offentliga mot det privata. Problemet är att det civila samhällets företag och organisationer oftast får sitta på avbytarbänken medan näringslivet gör målen. Ersta Diakoni nämns sällan i samma mening som Capio och Stockholms läns landsting. ”Det privata” för sällan tankarna till föreningar, brukarkooperativ eller nonprofitföretag.

Men den privata vården handlar också om de 250 anställda i ideella LP-verksamheten som hjälper människor i missbruk, eller stiftelsen Stockholms Sjukhem som bedrivit vård sedan 1867. Att förskolor drivs av personalen själva eller att personer med en arbetsnedsättning går samman i arbetskooperativ är en viktig del av välfärden i dag. Samtidigt växer det civila samhällets roll i välfärden, till exempel genom det ökande antalet föreningsägda friskolor i Sverige.

Verksamheten som drivs av det civila samhällets organisationer är inte nödvändigtvis bättre än någon annans. Det finns inte ett självklart samband mellan vem som bedriver en verksamhet och dess kvalitet. Det går inte att säga att vinstutdelande är bättre än offentliga eller att civila samhället överträffar dem bägge. Däremot kanske inte barn som bär på en dödlig sjukdom skulle ha en plats att komma till om inte Ersta Diakoni startat den. Och missbrukaren vågar tro på en nystart i livet på behandlingshemmet när det drivs av före detta missbrukare.

Samtidigt saknas stöd för påståendet att civila samhällets organisationer och företag driver på för att tränga ut det offentliga åtagandet i välfärden. Att det civila samhället spelar en roll i välfärden är ingen nyhet. Det har alltid funnits en tredje sektor verksam inom vård, omsorg, utbildning och socialt arbete. Historiskt var det just det som bidrog till uppbyggnaden av en stark välfärdsstat i Sverige. Nu kan den sektorn, det civila samhället, bidra till att stärka och förnya välfärden. Precis som Lilla Erstagården gör skillnad för de familjer som söker sig dit.

För att lyckas i utformandet av en välfärd som går bortom ideologiska föreställningar och speglar verkligheten behövs en ökad kunskap och en bredare debatt. Vi får inte fastna i vanföreställningar om att frivilliga eldsjälar kommer att ersätta utbildad personal eller att privata donationer ska finansiera vården. Det är dags att ställa in svart- eller skönmålningarna av det civila samhällets roll i garderoben och i stället hänga upp en debatt om villkor och förutsättningar för alla tre sektorer att verka i välfärden. I framtidens välfärd spelar den offentliga sektorn, näringslivet och det civila samhället på samma plan efter likvärdiga regler.

Hanna Hallin, chef för Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället