Fundamental besvikelse

Efter en eftermiddag och kväll av hoppfulla spekulationer om att Hosni Mubarak tänkte avgå var besvikelsen sent i går kväll monumental. Mubaraks direktsända tal kommer att gå till historien som ett av de främsta bevisen på en man vars framtid runnit ifrån honom – och med det den allra sista droppen verklighetsförankring. Mubarak talade om sig själv i tredje person, och levererade bombasmer i stil med ”alla egyptier ligger i samma dike, vi måste tillsammans arbeta för stabilitet i ekonomin och för att återupprätta vardagen” och ”jag kommer inte att skiljas från den här marken förrän jag ligger begravd under den”.

Situationen blev inte bättre när vice president Omar Suleiman – torteraren och före detta underrättelsetjänstbossen som av allt att döma tagit över den exekutiva presidentmakten – talade till nationen en dryg timme senare.

Inte sedan Bagdad Bobs eller Birgit Friggebos dagar har världen sett en större uppvisning i bisarr världsfrånvändhet. Suleiman uppmanade Egyptens befolkning att ta varandras händer, ungdomen att lämna gatorna, och återvända till sina arbeten för Egyptens framtids skull. Dessutom måste de sluta titta på ”satellit-teve” som vill ”trasa sönder landet”, och i stället stå upp för nationen mot de utländska intressen som försöker störta regimen.

Det är ingen vild gissning att det pågår ett högt spel bakom kulisserna. Tidigare under torsdagen hävdade CIA att Mubarak skulle avgå, och Barack Obama menade att ”vi bevittnar ett historiskt skeende” – samtidigt som arméföreträdare spred rykten på Tahrir-torget om Mubaraks avgång.

Det tyder på att det pågår en maktkamp, framför allt mellan militären och regimen. Mohamed ElBaradei, en av den ”gamla” oppositionens mest framträdande ledare uppmanade via Twitter armén att ta över för att hindra Egypten från att explodera. Det är en farlig uppmaning: En potentiell militärdiktatur, oavsett vem eller vilka som stödjer den, kommer inte att ge Egyptens folk den frihet de förtjänar – och den riskerar att leda till en ännu blodigare händelseutveckling.

Det som händer i Egypten är ett historiskt skeende. Inte bara för Egyptens folk utan för hela Mellanöstern, för världen. I dag vaknar befolkningen till en ny dag, en dag som spås dra större folkmassor mot gatorna än tidigare. De kommer att göra det i trots med de hårresande provokationer ledargarnityret spottade deras väg i går kväll, och de kommer att göra det i en situation där våldet bokstavligen hotar varje steg de tar.

Det är dags för EU och världen att på allvar stödja demonstranterna.